1. Det faktum att klass så ofta skildras på "omvägar" i arbetarlitteraturen, via en "världande" detalj, bör sättas in i ett större sammanhang. Antagligen hänger det samman med att de dominerande estetiska idealen oftast nedvärderat den "direkta" klasskildringen, samt med att fenomenet klass i alla klassamhällen varit tabu. Dessa båda förhållanden har inneburit att det aldrig funnits något redan tillgängligt språk som arbetarförfattarna kunnat använda för att skriva om klass. Alltså har "omvägen" blivit den enda framkomliga vägen. (Vilket antagligen varit en välsignelse för arbetarlitteraturen.)
2. Den retoriska modellen pars pro toto (del för helhet), som är den kanske vanligaste formen för synekdoke, bygger i normalfallet på att det som sägs redan är känt. Om man hävdar att någon är "fjorton vårar gammal" förutsätts det vara bekant för åhörarna att våren är en del av året och att året också består av somrar, höstar och vintrar. En "världande" detalj skapar dock den helhet den representerar. Detta understryker att arbetarlitteraturen "producerar", snarare än "representerar" klass.
Swedenmarks idéer kommer säkert att slingra sig in i min forskning framöver. Det ska bli intressant att se i vilken riktning de leder mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar