Arbetarlitteratur och marxistisk teori

Förra året (15 april 2009) bloggade jag om John Steinbecks Vredens druvor. En av mina iakttagelser var att kapitlen 5, 14 och 19 i den romanen utgör en alldeles utmärkt litterär gestaltning av huvuddragen i Marx Kapitalet. Denna iakttagelse är kanske inte helt unik, men den väcker frågan om hur skönlitterära texter förhåller sig till ekonomiska och politisk teorier.

I senaste numret av tidskriften Clarté (Nr 2 2010) kan man läsa en mycket intressant artikel av John Bellamy Foster och Robert W. McChesney om kapitalismens kris och socialismens möjlighet/nödvändighet, där författarna flera gånger hänvisar till just Vredens druvor för att illustrera tesen att kapitalismen framstår som en naturlag trots att den egentigen är skapad av människan och därför fullt möjlig att avskaffa. Detta fungerar bra. Marx avancerade teoretiska resonemang bli onekligen lättare att ta till sig när de gestaltas av Steinbeck.

Dock vill jag med bestämdhet hävda att den radikala litteraturen ibland kan spela en betydligt viktigare roll än att tjäna som illustration till sådant som politiker, ekonomer och andra teoretiker funderar ut. Om detta forskar jag för tillfället.

I ett paper som jag presenterade vid konferensen ”How Class Works” vid SUNY Stony Brook i juni – ett paper som förhoppningsvis ska utvecklas och bli en artikel så småningom – resonerade jag exempelvis såhär om förhållandet mellan arbetarlitteratur och marxistisk teori:

In Class Theory and History Resnick and Wolff summarize their view on the relationship between class and culture in the following way:

Culture is always complex, diverse, and overdetermined by many aspects of a society other than the latter’s class structure. Our argument is not that a […] class structure could or would alone determine a culture that was functional to its survival […]. […] We seek only to establish the point that for […] class structures to exist and survive, their cultural context must provide some of the requisite conditions, however complicated by cultural crosscurrents.

With the point of departure in this conceptualization of the relationship between culture and class, I want to propose that Swedish working-class literature could be conceptualized in analogy with Resnick’s and Wolff’s understanding of Marxian theory.

In Knowledge and Class Resnick and Wolff argue that Marxian theory has two objectives. The first is “to produce a class knowledge of society, to construct a kind of knowledge of the overdetermined and hence contradictory and changing social totality that focuses upon class.” The second objective is “to help change the class structure” of the social formation. Because of this, Marxian theory struggles for social hegemony with other theories – which construct different kinds of knowledge, and thus effects the class structure in society in different ways. And since the object of these struggles is the process of class, they are class struggles.

That working-class literature could be viewed in analogy with Marxian theory – i.e. as an overdetermined cultural process producing representations of class, and, thus, engaged in class struggle – is not a very novel or original idea. In The Marxian Imagination, for example, Julian Markels argues that authors “stand in the same relationship to [the] world as literary and cultural theorists,” since their aim is to change the world “indirectly through discourse”. And, in Vanishing Moments, Eric Shocket claims, that “[t]he modes through which writers have engaged the working class and the poor reflect an ongoing perceptual struggle that is part of class relations”.

Jag menar alltså att litterära verk fungerar på samma sätt som teoretiska framställningar: de producerar bilder av världen och bidrar därmed till att förändra densamma.

Jag hoppas att denna inblick i min forskarverkstad varit intressant och ber att få återkomma när jag kommit längre i mitt tänkande.

Om Salomonson i Clarté

För ett tag sedan skrev jag en artikel i Clarté om Kurt Salomonsons folkhemskritiska klasskildringar. Nu kan man läsa den på nätet. Klicka här.

Om Tim Sheard och Lenny Moss i Aftonbladet

För ett tag sedan lovade jag att skriva om Tim Sheards deckare om fackföreningskämpen Lenny Moss. Det har jag gjort nu. Mina funderingar om Sheards böcker och om hur populärlitteraturen kan användas som ett fackligt vapen kan läsas på Aftonbladet Kulturs hemsida. Kolla förresten gärna in Sheards hemsida. Där kan man bland annat beställa böckerna om Lenny Moss.

Bokdistribution och litterär klasskamp

Arbetarlitteratur kan mycket väl vara litteratur som läses av arbetarklassen. Klass påverkar nämligen läsning lika mycket som allting annat. Därför har historien om arbetarlitteraturen och den litterära klasskampen ofta varit en historia om distribution.

Författare som Jan Fridegård, Moa Martinson och Ivar Lo-Johansson nådde exempelvis under decennierna efter andra världskriget sina läsare i den klass de ville företräda i litteraturen genom Folket i Bilds folkböcker och andra billigbokserier, som syftade till att fungera som alternativ till de boklådor som främst servade borgerligheten och till att sprida god och radikal litteratur i arbetarklassen.

Även om läget idag är ett annat är det fortfarande ett faktum att läsning i arbetarklassen inte alls är någon självklarhet (åtminstone inte bland män) och att det därför behövs ett annat litteraturdistributionssystem än det vars ryggrad är bokhandel (den kommersiella, inklusive de stora nätbokhandlarna) och och de traditionella biblioteken för att sprida litteratur i denna klass.

En bok för alla har varit en viktig kugge i detta system (som även inbegripit arbetsplatsbibliotek, bokcaféer, tidskrifter etc.). Genom att ge ut billiga kvalitetsböcker som folkrörelserna kunnat använda i sitt bildningsarbete har man spridit ljus över landet.

Att den borgerliga regeringen beslutade att sluta stödja förlagets utgivning av vuxenlitteratur var illa. Att kulturarbetare och författare inom arbetarrörelsen protesterade var bra. Att de röd-gröna nu lovar att återinföra statsbidragen - och att satsa en miljard på kulturpolitiken - är överraskande men ytterst glädjande. (För mig är detta dessutom det hittills mest övertygande argumentet för att man ska rösta på oppositionen i höstens val.)

Klass-iker

Jag har varit på semester i Grekland och läst Illiaden och Odyssén. Dessa båda klassiker handlar i allra högsta grad om klass. Exempelvis resoneras det mycket om på vilka sätt kungar och hjältar skiljer sig från vanligt folk. Det svar som formuleras är att de helt enkelt är bättre: stiligare, starkare, mer vältaliga etc.

Tämligen reaktionärt, alltså. Men om man läser litet kreativt kan man faktiskt hitta en hel del radikala formuleringar.

I Odyssén formulerar sig exempelvis Odysseus svinaherdar på följade sätt, apropå det faktum att friarnas ständiga festande i en rasande takt decimerar svinbeståndet.

[V]i skola själva idag smörja kråset,

vi som så länge haft jämmerligt slit för de välgödda svinen,

medan vår möda och flit förtäres av andra för intet.

(Sång 14: 415-17)

Visst är väl detta en revolutionär paroll som sätter fokus på exploateringen av merarbete och ställer upp den kommunistiska klassprocessen som ideal?

Och vad sägs om följande:

Hälften av heder och kraft vittblickande Zeus ju berövar

mannen, så snart som träldomens dag över honom är kommen.

(Sång 17: 322-23)

Nog kan man tolka detta i enlighet med Marx idé om att den som alieneras från frukterna av sitt arbete också alieneras från sin mänsklighet?

Arbetarlitteraturens summa

Nu har min arbetarlitteraturskola publicerats i sin helhet i LO-Tidningen. Dessutom föreligger den även i fullständigt skick på nätet. Skolan representerar summan av allt mitt vetande om arbetarlitteratur, så egentligen borde jag nu tiga i ämnet. Men jag har en känsla av att det kommer att bli svårt.