Course about Scandinavian working-class literature

I don't usually post in English on this blog, but this topic would make very little sense in Swedish. I have recently discovered that the University of Dalarna (Högskolan i Dalarna) offers an online course about Scandinavian working-class literature in English. The course literature includes works by Martin Andersen Nexø, Johan Falkberget, Dan Andersson, and Moa and Harry Martinson, as well as my latest book, Literature and Class.
Scandinavian working-class literature is in many ways a unique phenomenon, and deserves more attention from scholars of literature all over the world. This course makes it possible for those who not (yet) master the Scandinavian languages to get acquainted with it.
For more information, click here.

Våld och pedagogik

Brechts pjäs Die Massnahme [Åtgärden] handlar om individens roll i klasskampen. Den anses allmänt vara väldigt dålig. Ändå har Henrik Bromander och John Hanse lyckats använda den som underlag för en alldeles lysande pjäs: Våld & pedagogik. Dels har de transponerat handlingen till vår tid, dels har de skapat en uppsättning som är ännu mer brechtsk än vad Brechts egna uppsättningar var. Att skådespelarna är helt lysande gör inte saken sämre. Pjäsen spelas ytterligare en gång i Malmö. Därefter sätts den upp i Jönköping, Göteborg, Umeå och Stockholm, innan den spelas i Leipzig och Oxford. Om ni befinner er i närheten av någon av dessa platser - gå och se Våld & pedagogik! Mer information hittar ni här.

Sekel Nordenstrand

Sekel Nordenstrand

Sekel Nordenstrand är en idag tämligen okänd arbetarförfattare. Åtminstone var han okänd för mig fram till i lördags, då jag köpte boken Liksveperskaps son och andra berättelser, som innehåller några fragment ur ett ofullbordat romanmanuskript av Nordenstrand som redigerats och getts ut av Peo Rask och Björn Engström.
Det något udda förnamnet Sekel hänger samman med att Nordenstrand föddes 1900. Han var alltså jämgammal med de flesta av 30-talisterna. Men, medan de i allmänhet debuterade på 1920-talet gav Nordenstand inte ut sin första bok – diktsamlingen Fasad – förrän 1937. Och varken den, eller de efterföljande diktsamlingarna och romanerna blev alls lika framgångsrika som Eyvind Johnsons eller Ivar Lo-Johanssons.
Att döma av texterna i Liksveperskans son var Nordenstrand dock inte alls någon dålig författare. Kanske framstår hans skrivande som litet ålderdomligt i jämförelse med generationskamraternas - lite mer realistiskt och litet mindre modernistiskt. Dock är flera av berättelserna väldigt stämningsfulla.
Nordenstrands liv verkar också ha varit intressant. Av bokens förord och appendix framgår exempelvis att han dömdes för att ha "tvångsköpt" bröd under hungerupproret på Seskarö 1917, hyrde en bostad av Sven Stolpes svärmor och förenade socialistisk övertygelse med kristen tro.
Liksveparens son recenserades av Kristian Lundberg i Helsingborgs Dagblad när den kom ut 2014. Recensionen kan man läsa här.