Vi er margen (på svenska "Vi är märgen") innehåller fyra delar. Först kommer en dikt av Gunvor Nervold Antonsen som bygger på intervjuer med arbetare på en fabrik som lagts ner eftersom verksamheten flyttats till låglöneländer. Därefter följer en serie fotografier från när fabriken byggdes och invigdes på 1970-talet. Sen kommer en intressant essä av Jonas Bals om arbetarklassens ställning i dagens Norge. Den sista delen innehåller bilder från den tömda fabriken.
Nervold Antonsens dikt är mycket tänkvärd. Den beskriver arbetare som identifierar sig med sitt arbete och rent av hävdar att "Vi er arbeidet / som gjøres på fabrikken / Vi er fabrikken". Mot dem står en kapitalism som är global och där "oppdrag / ordre, kundeplaner, bestillinger / volum [...] plutselig økes, reduseres / eller kanseleres", allt i enlighet med vad som bäst avkastning.
Resultatet blir plötslig nedläggning av fabriken, och därmed ett kollektivs – och en hel livsforms – upplösning, vilket av arbetarna upplevs som att de berövas sin mänsklighet. Samtidigt antyds den möjliga framväxten av en ny gemenskap – med dem som tagit över deras jobb:
Jeg var med å flytte produksjonen
til et annet land
hjalp i gang han som skulle
overta mitt arbeid
viste han hvordan han skulle
gjøre den jobben jeg mistet
Vi sto sammen
vi ble ett
vi er ett
hu og jeg
han og du
de og oss
vi og dem
Vi er én av dem.
Bals essä hjälper läsaren att få perspektiv på det som dikten skildrar genom att placera in det i ett större politiskt sammanahng. Och fotografierna ramar in dikten på ett fint sätt. Vi er margen är alltså en alldeles utmärkt bok.
