Vänstercafé om klass och litteratur

I går (2 augusti) medverkade jag tillsammans med Henrik Johansson vid Vänsterpartiets "vänstercafé" i Malmö. Henrik intervjuade mig om min forskning, därefter läste han litet ur sin senaste bok – Johanssons liv, arbetsglädje och återuppståndelse – och avslutningsvis blev det diskussion med publiken.
Arrangemanget var mycket lyckat. Drygt trettio personer hade kommit för att lyssna, vädret var bra, vänsterpartiets gård var mysig, formatet var trevligt och diskussionerna var intressanta.
Efteråt antydde arrangörerna att man kunde tänka sig att föja upp med fler arrangemang på liknande tema. Det mumlades rent av någonting om en radikal litteraturfestival...

Charles Dickens, Barnaby Rudge

Barnaby Rudge.
Illustration av Felix O. C. Darley från 1888.
Inscannad av Philip V. Allingham

När jag har semester brukar jag läsa en Dickens-roman. I år blev det Barnaby Rudge: A Tale of the Riots of 'Eighty (1841), som inte hör till författarens mest kända verk, men som jag tyckte mycket om.
De upplopp som nämns i titeln är de anti-katolska "Gordon Riots" 1780. Skildringen av dem ger romanen viss aktualitet. Dickens beskrivning av den tidens mobb kan nämligen tillämpas även på dagens:

Many of those who were banded together to support the religion of their country, even onto death, had never heard a hymn or psalm in all their lives. But these fellows having for the most part strong lungs, and being naturally fond of singing, chanted any ribaldry or nonsense that occured to them, feeling pretty certain that it would not be detected in the general chorus, and not caring much if it were. 

Även om Dickens tar avstånd från upploppsmakarna så bemöter han dem inte bara med hån. Han försöker också visa att de är en produkt av de samhälleliga förhållandena, genom att beskriva mobben som en

vast throng, sprinkled doubtless here and there with honest zealots, but composed for the most part of the very scum and refuse of London, whose growth was fostered by bad criminal laws, bad prison regulations, and the worst concievable police.

Trots att Dickens inte är särskilt radikal placerar han sig alltså lång till vänster om de av våra samtida politiska kommentatorer som tror att man bör bekämpa upplopp med fler poliser och hårdare straff.
Han passar också oupphörligen på att göra sig lustig över det engelska klassamhället, exempelvis i följande formulering:

'The door will be opened immediately," he said. "There is nobody but a very dilapidated famale to perform such offices. You will excuse her infirmities? If she were in a more elevated station of society, she would be gouty. Being but a hewer of wood and drawer of water, she is rheumatic. My dear Haredale, these are natural class distinctions, depend upon it."

Rapport från en arbetarhistorikerkonferens

Jag är nyss hemkommen från arbetarhistorikerkonferensen i Landskrona som ordnas vartannat år av Centrum för Arbetarhistoria. Temat denna gång var "bilder av arbete och arbetarrörelser" och som vanligt var konferensen givande för oss som intresserar oss för arbetarlitteratur.
Ett av de intressantaste fördragen hölls av filmvetaren Per Vesterlund, som pratade om arbetarrörelsens filmproduktion. Den var mycker mer omfattande än vad jag kände till och det skulle vara intressant att forska om förhållandet mellan arbetarrörelsen, litteraturen och filmen.
Vidare pratade Emma Hilborn om hur grottekvarnsmotivet använts i lokal poltisk kamp, medan Magnus Gustafsson diskuterade hur den tidiga arbetarlitteraturen skildrade "egensinnighet" och hur dessa skildringar skulle kunna ses som inspirationskällor för klasskamp.
Själv presenterade jag min pågående forskning om arbetarserier och fick en hel del spännande kommentarer. Bland annat gjordes jag uppmärksam på att det ska finnas en fackföreningshistorik i serieform.
På fredagen presenterades den bok som dokumenterar vad vi gjorde vid konferensen för två år sedan. Den har fått titeln Berättelser om arbete, arbetare och arbetarrörelse och är redigerad av Johan A. Lundin och Emma Hilborn. Mitt bidrag har titeln "Arbetarlitteratur och arbetarhistoria" och handlar om hur arbetarlitteraturforskning kan bidra till den arbetarhistoriska forskningen.
Boken innehåller även flera andra texter som på olika sätt handlar om klass och litteratur. Sandra Mischliwietz skriver om barns berättelser som poitisk strategi i 30-talets arbetarlitteratur. Freke Räihä medverkar med en text som tar sin utgångspunkt i hans diktverk Baggböleri. Frances Tuuloskorpi skriver om sin bokserie Folkrörelse på arbetsplatsen. Magnus Gustafsson analyserar de litterära greppen i Agda Östlunds politiska tal.