Förra året deltog Nicklas Freisleben Lund och jag i en konferens om "röd världslitteratur" på Island. Vårt föredrag handlade om förhållandet mellan skandinavisk arbetarlitteratur och den socialistiska realismen.
Vi tog bland annat upp några av de författare som närvarade vid det sovjetiska författarförbundets kongress 1934, då den socialistiska realismen presenterades – Martin Andersen Nexø, Moa Martinson och Harry Martinson – men även andra, som Ivar Lo-Johansson. Dessutom tittade vi närmare på vad kritiker som Hans Kirk och Erik Blomberg skrivit i ämnet.
Vår slutsats blev att den socialistiska realismen aldrig riktigt fick fäste i skandinavien, eftersom det här redan etablerats en lokal diskurs om arbetarlitteratur. Och denna slutsats pekar på att den röda världslitteraturen inte är homogen, utan består av olika litteraturer som står i ett komplext förhållande till varandra.
Efter konferensen har vi skrivit en artikel med utgångspunkt i föredraget. Och nu har den publicerats på isländska i tidskriften Ritið med titeln "Saga tveggja bókmenntaskóla Sósíalískt raunsæi og skandinavískar verkalýðsbókmenntir á fjórða áratug síðustu aldar". Den som behärskar språket kan läsa artikeln här.
 |
| Moa och Harry Martinson, Nordahl Grieg och Nexø i Sovjetunionen 1934 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar