Just nu pågår IASS (International Association for Scandinavian Studies) 33 konferens, i Vilnius och på nätet. Temat är minneskultur, och två av sessionerna handlar om arbetarlitteratur.
Vid den första av dessa – som gick av stapeln vid lunchtid idag – presenterade Christine Hamm, Åsa Arping och jag papers.
Christine pratade om hur arbetarlitteraturen koms ihåg i den norska litteraturhistorieskrivningen. Hennes tes (som hon argumenterade väl för) var att arbetarlitteraturen ofta kopplas samman med en realistisk estetik och att det lett till att visa verk och författarskap osynliggjorts.
Som exempel anförde hon Karen Sund. Hon skrev bland annat Kjærlighetens forvildelser: Arbeiderroman (1895) och Arbeiderliv (1901) men har inte kommit med i historieskrivningen om arbetarlitteraturen, eftersom hennes verk klassats som populärlitteratur.
Åsa presenterade ett paper om Susanna Alakoskis Oktober i fattigsverige (2012) och April i anhörigsverige (2015), med fokus på hur de tematiserar svårigheterna att minnas och berätta om traumatiska och skambelagda händelser. Särskilt intressant var hennes försök att ta hjälp av teorier från bland annat postkolonial litteraturforskning och forskning om så kallad vittneslitteratur för att förstå arbetarlitteratur.
Själv pratade jag om hur Stig Sjödin förhöll sig till minnen och minnande i sin arbetardiktning. Bland annat argumenterade jag för att det finns skillnader mellan hans arbetarrörelsediktning och de diktsamlingar han gav ut på Bonniers, och som huvudsakligen vände sig till läsare som inte själva var arbetare.
Förhoppningsvis kommer våra papers att vidareutvecklas och så småningom publiceras i den antologi som vanligen ges ut efter IASS-konferenserna.
I morgondagens session om arbetarlitteratur väntar presentationer av Beata Agrell, Magnus Gustafson, Oscar Jansson och Kristian Lødemel Sandberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar