Joseph Ponthus Vid bandet är en prosapetisk betraktelse över förattarens erfarenheter som bemanningsföretagsanställd livsmedelsfabriksarbetare (först fisk och skaldjur, därefter kött) i Bretagne. Det är en mycket bra bok som verkligen griper tag i en och drar in en i Ponthus funderingar om livet, arbetet och världen, och i hans vackra och precisa språk.
Lika mycket som att berätta om sina erfarenheter diskuterar förattaren förutsättningarna för att skildra dem. Redan på första sidan poängterar han att han inte sökt sig till fabriken för att där finna litterärt stoff, utan för att han behöver försöja sig:
Jag kom inte dit för att göra ett reportage
Än mindre för att förbereda revolutionen
Nej
Fabriken är för pengarna
Ett brödjobb
Fabriken beskrivs rent av som litteraturens antites, exempelvis i följande stycke där Marcel Proust och hans På spaning efter den tid som flytt apostroferas:
Kära Marcel jag hittade den som du spanade efter
Kom till fabriken så ska jag visa dig litet snabbt
Den tid som flytt
Så behöver du inte lägga ut texten mer
Samtidigt är Ponthus text späckad med litterära refefenser. Och det är just i mötet mellan de föregivet oförenliga motsatserna som det intressanta händer.
Vid bandet har likheter med flera moderna svenska arbetarskildringar, inte minst Kristian Lundbergs Yarden och Johan Jönsons Efter arbetsschema. Samtidigt är Ponthus ton unik. Dessvärre blev Vid bandet hans sista verk. Han gick bort i cancer i mars i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar