Om Sjödin i Sandviken

Idag har jag hållit föredrag om Stig Sjödin och den arbetarlitterära traditionen i hans hemstad, Sandviken. Jag var inbjuden av Stig Sjödin-sällskapet som firade etthundraettårsminnet av Sjödins födelse med diktuppläsning, föredrag, utdelandet av ungdomsupplagan av Stig Sjödin-priset ("det stora priset" delas ut i morgon i Stockholm till Vibeke Olsson) och musik av Anton Swedlunds Indianer...

Skådespelare från Folkteatern i Gävle läste dikter av Stig Sjödin

Molly Åberg fick Stig Sjödins ungdomspris

Innan jag höll föredraget – som kommer att publiceras i Stig Sjödin-sällskapets årsbok – deltog jag i en poesivandring i Sandviken, där man satt upp ett antal skyltar med dikter av Sjödin. Vandringen leddes av Bernt-Olov Andersson. Han brukar betraktas som lärjunge till Sjödin och titeln på den självbiografiska bok han kommer att ge ut om några dagar – Den osynliga nåden – skvallrar om att han fortfarande skriver i hans tradition. I en av sina mest kända dikter skriver Sjödin nämligen om "den osynliga nåden / att få slita ut sig".

Bernt-Olov Andersson läser en dikt av Sjödin framför den
stora ånghammare som blivit symbol för bruksorten Sandviken.