The Proletarian Moment

17–18 augusti träffades ett dussintal forskare från olika länder och discipliner vid "Zentrum für interdisziplinäre Forschung" i Bielefeld i Tyskland för att under rubriken "The Proletarian Moment: Interdisciplinary Approaches, Comparative Perspectives" diskutera proletär konst och litteratur från olika delar av världen.
Theodore Hughes från Columbia University i New York pratade om den koreanska organisationen KAPF (Korea Artista Proleta Federatio). Den var väldigt livaktig under den japanska ockupationen. Efter delningen av Korea förbjöds den emellertid i Sydkorea, vilket ledde till att många av dess medlemmar flyttade till Nordkorea. Men där kom regimen på 1950-talet att inta en negativ inställning till organisationen. 1987 upphävdes emellertid censuren av KAPF-litteraturen i Sydkorea, vilket ledde till att den kom att ådra sig stort intresse där, framför allt i vänsterintellektuella kretsar.
John Lear, som är verksam vid University of Puget Sound pratade om Diego Rivera's muralmålningar och den mexikanska arbetarrörelsen, samt om organisationen LEAR, som organiserade proletära författare och konstnärer. Klaus-Michael Bogdal, som är professor i tysk litteraturvetenskap i Bielfeld, påpekade att i DRR (och kanske andra kommunistiska länder) kunde den mexikanska revolutionära konsten fungera som ett alternativ till den officiellt påbjudna estetiken. Det är någonting som kan vara värt att följa upp.

Muralmålning av Diego Rivera

Just konflikter kring vilken estetik som skulle tillåtas i de kommunistiska länderna diskuterades även av Natalia Murray, som är verksam vid The Courtauld Institute of Art. Hon analyserade framför allt motsättningarna mellan det sovjetiska folkkommissariatet för utbildning (Narkompros) och organisationen Proletkult under åren efter oktoberrevolutionen. Kommunistpartiet ville använda konsten för att "utbilda" massorna. Därför kom man efter hand att inta en kritisk hållning till futurister och andra avantgardister (som arbetare och bönder ofta hade svårt att förstå). Murray understryker dock att konstpolitiken var mycket komplex och att den präglades av många olika motsättningar. Samma sak framgår av Katerina Clarks analys av diskussionerna Sovjetunionen om den proletära litteraturen i Working-Class Literature(s). Där understryks det exempelvis att det också fanns sovjetiska kommunister som ansåg att partiet kunde lära sig något av litteratur skriven av arbetare... Enligt min uppfattning är det viktigt att undersöka detta noggrant. Allt för ofta påstås det nämligen att det fanns en enda syn på konst och kultur i Sovjetunionen och att denna skulle vara en logisk konsekvens av det politiska och ekonomiska systemet.
Barnaby Haran från Univerity of Hull presenterade en amerikansk sammanslutning av proletära fotografer. Sabine Hake – professor i Tysk kulturhistoria vid University of Texas, Austin – påpekade att denna organisation verkar ha haft en ganska snäv bas i form av judiska immigranter i New York. Kanske finns det alltså anledning att – åtminstone i USA – tala om olika proletära kulturrörelser inom olika befolkningsgrupper och på olika platser.
Hanna Kosstrin, som forskar om dans vid Ohio State University, höll ett föredrag om Anna Solokows proletära dansestetik och Klaus Michael Bogdal höll en föreläsning om hur arbetarlitteraturen utvecklats från att ha varit ett försök att skriva fram en egen identitet, till att allt mer bli en litteratur som går i dialog med andras föreställningar om arbetaren. Själv pratade jag om vikten av att historisera fenomenet arbetarlitteratur och att göra internationella jämförelser.

Anna Solokow

Nick Hubble från Brunel University presenterade några brittiska gruvarbetarromaner. Mest pratade han om Harold Heslops Last Cage Down från 1935. Hans viktigaste tes var att denna roman, liksom andra brittiska proletärromaner från 1930-talet kan användas för att underminera de nostalgiska föreställningar om arbetarklassen som idag exploateras av olika reaktionära politiska krafter.
Hubble diskuterade också proletärromanens förhållande till modernismen (vilket han också tar upp i boken The Proletarian Answer to the Modernist Question, som kom ut förra året). Samma ämne diskuterades även av Benjamin Kohlmann från Albert-Ludwigs-Universität i Freiburg. Med utgångspunkt i en analys av Eisensteins montageteknik studerade han två brittiska proletärromaner från 1930-talet: John Sommerfields May Day och James Barks Major Operation.
Michaela Menger, som forskar om tysk proletärlitteratur vid universitetet i Mainz, gjorde en analys av serien Der rote 1 Mark-Roman (Den röda en-marksromanen) som gavs ut i början av 1930-talet. Hennes viktigaste iakttagelse var att serien var mycket mer heterogen än vad man vanligen antar. Det skulle vara mycket intressant att undersöka varför dessa romaner – liksom så mycket annan arbetarlitteratur – omges av så starka fördomar...

En av de röda en-marksromanerna

Konferensens sista föredrag hölls av Sabine Hake, som diskuterade relationer mellan kommunistiska och nazistiska talkörer. Förutom att det var intressant att lära sig mer om konstformer som inte brukar ges särskilt mycket uppmärksamhet var det också spännande att få ta del av Hakes analys av hur "proletären" inte bara varit en viktig figur i den socialistiska tankevärlden.
Sammantaget tycker jag att "The Proletarian Moment: Interdisciplinary Approaches, Comparative Perspectives" var en oerhört intressant konferens. Att möta forskare från andra discipliner och att höra om proletär konst och kultur från andra delar av världen har hjälpt mig att bättre förstå såväl vad som utmärker den svenska arbetarlitteraturen som vad proletär kultur varit, är och kan vara. Arrangörerna planerar en fortsättning och jag håller tummarna för att de lyckas.