Drottningen i kassan

Erika Petersson.
Rolig ideologikritiker.

"Se den här boken som en tramsig samling texter, ett konstverk, en arbetarskildring eller ett bidrag till Humorsverige. Det är upp till dig." Så står det på en av omslagsflikarna till Erika Peterssons Drottningen i kassan (Galago 2017). Samtliga förslag är rimliga, även om tramset i högsta grad är sammankopplat med allvar. För även om boken är humoristisk har den också ett allvarligare uppsåt: att visa att de som jobbar i kassan förtjänar respekt.
Bokens ursprung är ett twitterkonto, och ibland återges twitterinlägg direkt, sida vid sida med korta serier och collage. Men majoriteten av texterna är längre och krönikeartade. Det handlar alltså om formellt nydanande arbetarlitteratur. Nydanande är också det starkt humoristiska anslaget – det är få samtida arbetarförfattare som skriver såhär underhållande.
Men det är också få som lyckas så bra med att föra ut sitt budskap. Den som läst Drottningen i kassan kommer nämligen aldrig att kunna gå och handla utan att ha Peterssons budskap ringande i öronen: de som jobbar i kassan är människor som utför ett tungt och samhällsnyttigt arbete och förtjänar att behandlas med respekt.
Om man vill uttrycka sig litet högtidligt kan man alltså säga att Petersson får oss att genomskåda det som Marx kallar penningfetischen, och inse att det bakom penningtransaktionerna på marknaden faktiskt finns människor som tillsammans bygger ett samhälle.