Om min forskning i radio

I går berättade jag om min forskning i Radio P4 Malmöhus. För att lyssna, klicka här.

Pressrapportering om "Working-Class Literature(s)"

Malmö universitet har skickat ut ett pressmeddelande om den antologi – Working-Class Literature(s): Historical and International Perspectives (för att ladda ner den gratis, klicka här) – som min kollega John Lennon och jag gett ut. Denna har redan gett resultat. Exempelvis har det publicerats en artikel i  Skånska Dagbladet och en på webbplatsen 24 Malmö.

Artikel om arbetarlitteratur och arbetarlitteraturforskning

I dagens Arbetet publiceras en essä av Rasmus Landström om arbetarlitteratur och arbetarlitteraturforskning. Essän, som tar sin utgångspunkt i forskningsantologin Hva er arbeiderlitteratur?, är väldigt kort, men mycket välskriven. Sällan har väl så många intressanta tankar om arbetarlitteratur uttryckts i ett så komprimerat format. För att ta del av texten, klicka här.

Film om min forskning

Kommunikationsavdelningen har intervjuat mig med anledning av den antologi som min kollega John Lennon och jag gett ut: Working-Class Literature(s): Historical and International Perspectives (klicka här för att ladda ner den gratis, eller beställa ett pappersexemplar).

Kursavslutning

I fredags tog höstterminen 2017 slut, och med den den senaste upplagan av kursen Arbetarlitteratur som ges på kvartsfart på internet. Idag har jag rättat de sista tentorna, tittat på kursvärderingarna och funderat över hur det egentligen gått den här gången.
Mitt allmänna intryck är att det gått ganska bra. Om detta vittnar inte minst tentorna som över lag varit mycket välskrivna och intressanta.
Inför kursstarten lade jag ner en hel del energi på att uppdatera föreläsningarna, och det verkar som att de fungerat bra. En student med ADHD skriver exempelvis att formatet – korta filmer som varvas med text och bilder – passat henne/honom väl.
En annan förändring jag genomförde inför höstterminens kurs var att jag lade upp en del extramaterial på kurshemsidan. Bland annat länkade jag till poddsändningar och vetenskapliga artiklar om arbetarlitteratur. Även detta har uppskattats, och studenter har rent av efterfrågat ännu mer sådant material.
Men även om många saker fungerat bra finns det naturligtvis sådant som kan förbättras. Bland annat vore det bra om studenterna kunde stimuleras att bli mer aktiva vad gäller att kommentera varandras texter. Hur man gör det vet jag dock inte riktigt i nuläget.

David Väyrynen, Marken

Marken av David Väyrynen

David Väyrynens Marken är ett slags kollage av genrer i vilket bland annat listor, insändare, talade och skrivna dialoger, mer traditionella dikter och till och med en pastisch på Kalevala ingår. Den mark som skrivs fram är Malmfälten i Lappland. Men trots att verkets titel signalerar att det är den geografiska (och kanske geologiska) platsen som står i centrum så är det en helt annan värld som möter läsaren – en värld som främst byggs upp av språk, etik, minnen och utopiska drömmar. 

Det språkliga hamnar i centrum bland annat genom att Väyrynen fångar upp uttryck och melodier med tydligt ursprung i norrländska dialekter, men också genom hans suveräna användning av poetiska verktyg som rytm och meter. Etiken är närvarande bland annat i långa listor med förbud och påbud som påminner både om de regler som överheten satt upp och om den moral som folket själv utvecklat, samtidigt som de innehåller mängder av utopiska idéer om ett rimligare sätt att leva tillsammans. Minnena finns med i form av människors erfarenheter av bland annat urbanisering och modernisering, arbete och klasskamp, traditioner och historia etc. – men också i de olika uttrycksformer som författaren använder sig, vilka ofta bär spår av att ha skapats under helt andra litterära och politiska villkor än de som dominerar idag. Men minnena av det förflutna blir också ofta ryggraden i visioner om ett annat, mer solidariskt och hållbart sätt att leva.
Politiskt är Marken högexplosiv. Den etik som formuleras i verket är fullständigt oförenlig med det moderna klassamhället. Detta gäller inte minst de idéer om arbete och arbetare som Väyrynen ger uttryck för.
Som konstverk är Marken enastående.
Denna kombination av etisk och estetisk kvalitet är ovanlig.

Drottningen i kassan

Erika Petersson.
Rolig ideologikritiker.

"Se den här boken som en tramsig samling texter, ett konstverk, en arbetarskildring eller ett bidrag till Humorsverige. Det är upp till dig." Så står det på en av omslagsflikarna till Erika Peterssons Drottningen i kassan (Galago 2017). Samtliga förslag är rimliga, även om tramset i högsta grad är sammankopplat med allvar. För även om boken är humoristisk har den också ett allvarligare uppsåt: att visa att de som jobbar i kassan förtjänar respekt.
Bokens ursprung är ett twitterkonto, och ibland återges twitterinlägg direkt, sida vid sida med korta serier och collage. Men majoriteten av texterna är längre och krönikeartade. Det handlar alltså om formellt nydanande arbetarlitteratur. Nydanande är också det starkt humoristiska anslaget – det är få samtida arbetarförfattare som skriver såhär underhållande.
Men det är också få som lyckas så bra med att föra ut sitt budskap. Den som läst Drottningen i kassan kommer nämligen aldrig att kunna gå och handla utan att ha Peterssons budskap ringande i öronen: de som jobbar i kassan är människor som utför ett tungt och samhällsnyttigt arbete och förtjänar att behandlas med respekt.
Om man vill uttrycka sig litet högtidligt kan man alltså säga att Petersson får oss att genomskåda det som Marx kallar penningfetischen, och inse att det bakom penningtransaktionerna på marknaden faktiskt finns människor som tillsammans bygger ett samhälle.