Om fackförbundspressen och litteraturen

 På senare tid har det förts en del diskussioner om det faktum att fackförbundspressen nuförtiden inte innehåller lika mycket litteratur som förr. Bland annat är det många som upprörts av att  Livsmedelsarbetareförbundets Mål & Medel ska göras om och antagligen inte längre kommer att publicera lika mycket skönlitteratur som tidigare.

Man kan tycka att protesterna kommer sent. Alla andra LO-förbunds medlemstidningar har ju för länge sedan slutat att regelbundet publicera nyskriven skönlitteratur. Och någon särskilt god eller inflytelserik kulturjournalistik ståtar man inte heller med. Man kan så klart också fråga sig varför i hela fridens namn fackförbundstidningar ska syssla med litteratur.

Ett svar på den frågan kan man hitta i Alfred Kämpes "Fackpressen och folkbildningen" från 1935 (som ingår i samlingen Trälar, torpare, statare). Där
redogör han för diskussionerna vid ett möte på Brunnsviks folkhögskola om huruvida fackförbundens press ska bli "en kunskapsbärare och upplysningsbefrämjare av rang". Själv besvarar han frågan jakande. "Därigenom", skriver han "skall ökade resurser, andliga som materiella, tillföras oss och därigenom skulle vi framför allt lättare kunna tillägna oss livets andliga värden".

Antagligen tycker dagens ledare för våra fackförbund att detta låter helt galet. Och däri ligger väl problemet. 

Att den svenska arbetarrörelsen redan från början gav stort utrymme åt litteraturen och att dess press steg för steg fick en allt mer kulturell inriktning har bland annat berott på att man varit en folkrörelse. Sådana hålls inte bara samman av de krav man driver fackligt och politiskt, utan också av att man utgör en offentlighet där det kan utbildas en gemensam identitet och en kollektiv världsbild. Där kan litteraturen spela en viktig roll. Men om fackförbunden inte vill vara folkrörelser behöver man så klart inte befatta sig med den...

Viggo Bjerring, Verdenshjertet

 Viggo Bjerrings roman Verdenshjertet verkar först vara en ganska traditionell och tämligen tråkig dystopi som utspelar sig bara några år in i framtiden, när sådant vi oroar oss för idag blivit verklighet. 

Huvudpersonen Mads har läst litteraturvetenskap på universitetet, men försörjer sig genom små
översättnings- och språkgransknings-gig som förmedlas via en hemsida. Han lever i en värld där klimatförändringarna tagit fart på allvar och det politiska svaret har blivit en ekokapitalism som skapat enorma klasskillnader. 

Berättandet präglas också av grepp som brukar utmärka samhällskritiska framtidsdystopier, och som jag brukar ha ganska svårt för. Exempelvis förklarar huvudpersonen återkommande för sig själv – och därmed för läsaren – hur samhället utvecklats och fungerar. 

Efter ett tag växlar Bjerring emellertid upp. Det övertydligt didaktiska kombineras med både fantasterier och filosofiska tankexperiment och plötsligt blir det svårt att lägga ifrån sig romanen. 

Mitt intresse börjar fångas på allvar när det visar sig att en roman som Mads fått i uppdrag att språkgranska visar sig ha skrivits av en AI – något som onekligen är intressant i dessa dagar då chattboten GPT-3 är på allas läppar. Men det är först litet senare som de verkligt svindlande perspektiven öppnas...

Kristian Bang Foss, Frank vender hjem

 Huvudpersonen i Kristian Bang Foss roman Frank vender hjem – Frank, alltså – växte upp i en tämligen dysfunktionell familj. Hans far kunde efter en mopedolycka inte längre arbeta som billackerare och övergick till att spela och sjunga rock'n'roll på Strøget, där publiken snart började roa sig genom att kasta mynt på honom. Så småningom blev han rent av ihjälslagen.  Hans mor jobbade på kontoret på ett telebolag men söp också med viss frenesi, av flera anledningar.

Frank ger sig dock ut på en social resa. Först börjar han plugga humaniora på universitetet och efter ett tag blir han tillsammans med Thea, vars föräldrar är både kända och rika. Strax innan de ska ha barn driver Frank emellertid iväg i en kanot och antas ha omkommit. När han återvänder tror Thea och hennes familj inte på hans berättelse om hur han flutit i land på en öde ö och hållit sig vid liv genom att äta fågelägg, utan möjlighet att kommunicera med omvärlden, innan han räddats av en kvinna på en surfingbräda.

Franks försvinnande och återkomst blir en katalysator som sätter igång en rad sociala processer som trycker honom tillbaka i riktning mot den miljö han kommit ifrån, och Foss berättelse blir därigenom en skildring av det samtida danska klassamhällets dynamik. Frank vender hjem är desutom en rasande skickligt skriven roman som förenar skarpsint samhällsanalys med såväl en stor portion humor som en väl berättad historia, insiktsfulla psykologiska skildringar och mycket, mycket annat.

Artikel om arbetarlitteraturens litteraritet

För drygt ett år sedan var jag på konferens i Dublin. Efteråt skrev jag en artikel med utgångspunkt i mitt konferenspaper. Den har nu publicerats i tidskriften Journal of Class & Culture, under titeln ”On the literariness of working-class literature”. 

Nedan följer en sammanfattning:

This article argues that even if working-class literature has often been marginalized within literary studies, scholars interested in it – including scholars within the field of working-class studies – should not alienate themselves from that discipline. Instead, they should claim a space for the study of working-class literature within it. The main reason for this is that the insistence on working-class literature’s literariness will contribute to a more solid theorizing of it, which will also benefit its study within other contexts, such as working-class studies. The argument is based on a discussion of Swedish working-class poet Stig Sjödin (1917–93) and his reception by literary historians. Sjödin was active both on the book market and within the labour movement. However, the latter part of his oeuvre has been largely ignored within literary studies, which illustrates the narrow understanding of literature within the discipline. Drawing on theories put forward by Marjorie Perloff and Rita Felski, the article argues that the study of working-class and labour movement literature can function as a catalyst for challenging this understanding and for promoting a more inclusive conceptualization of literature and literary aesthetics.

Arbetarpoesiprat

Anna Arvidsdotter läser

 Idag deltog jag i ett samtal om arbetarpoesi på Stadsarkivet i Malmö som anordnades av Arbetarrörelsens arkiv i Skåne. Först läste Anna Arvidsdotter ur sin diktsamling Händer att hålla i, därefter förläste jag om arbetarlyrikens historia och till slut svarade vi på frågor från publiken. 

Förra gången vi försökte genomföra detta arrangemang stördes vi litet av att inbrottslarmet gick. Idag gick allt emellertid enligt plan, vilket var väldigt trevligt. 

Jag anser att lyriken är en underutforskad genre inom arbetarlitteraturen. Inte minst borde man satsa mer på att undersöka den arbetarlyrik som lästs inom arbetarrörelsen. I sinom tid hoppas jag kunna genomföra ett forskningsprojekt på det ämnet.

Föredrag på Malmö folkhögskola

 I förmiddags höll jag föredrag om den svenska arbetarlitteraturens historia på Malmö folkhögskola. Det var en väldigt trevlig upplevelse, inte minst eftersom åhörarna ställde många spännande frågor om allt från arbetarskildringar på film till feminiseringen av arbetarklassen och arbetarlitteraturen.

Elever på Malmö folkhögskola

Konferensrapport

 För en stund sedan avslutades konferensen Nordisk arbetarlitteratur VIII i Karlstad. Det var den största av de konferenser som Nätverk för nordisk arbetarlitteraturforskning anordnat sedan 2010 och dessutom en av de allra intressantaste.

Temat var "arbetarlitteratur bortom kanon" och i efterhand kan man konstatera att det huvudsakligen inspirerat de medverkande forskarna att lyfta fram sådant som tidigare inte alltid betraktas som arbetarlitteratur med som kan vara intressant att placera i en arbetarlitterär kontext. Själv pratade jag exempelvis (tillsammans med Nicklas Lund) om arbetarlitterariteten i Tove Ditlevsens romaner Barndom och Ungdom. Andra saker som togs upp var nazistisk arbetarlitteratur, arbetarlitteratur för barn, arbetarlitteraritet i kolportageromaner och proggmusik.

Innan vi lämnade Karlstad diskuterade vi var nästa konferens ska hållas. En del tecken tyder på att det kan komma att bli i Malmö...

Anna Björk Einarsdottir pratar om internationella
proletära litteraturkretslopp.

Bild från Åsa Arpings presentation om hur Onkel
Toms stuga inspirerade svenska folkboksförfattare.

Christine Hamm pratade om Karen
Sundts kolportageromaner

Beata Agrell analyserade "appellstrukturer"
i äldre arbetarlitteratur.

Enlin Stengrundet presenterade och analyserade
den spännande bilderboken Hull & Søn.

Serietecknaren Mats Källblad
underhöll på konferensmiddagen.

Forskning om prekariatet i litteraturen

Tillsammans med kollegorna professor Christine Hamm (Universitetet i Bergen), Ingrid Nestås Mathisen (Høgskulen på Vestlandet) och Nicklas Freisleben Lund (Syddansk Universitet) har jag fått ett stort forskningsanslag från Vetenskapsrådet. Under fyra år kommer vi att vi studera hur det sk. prekariatet (de som har en osäker ställning på arbetsmarknaden och inte inte fullt ut omfattas av de sociala trygghetssystemen) skildras i skandinavisk litteratur.

I ansökan har vi formulerat två övergripande frågeställningar:

1) Which thematic and formal characteristics emerge within Scandinavian literatures when writers engage with the concepts and phenomena of precarity, precariousness and the precariat, and how do they relate to economic and political developments in the Scandinavian (post-) welfare-state societies? Special attention will be given to the development of new aesthetical-political strategies (not least regarding the choice and use of literary forms) aiming at creating new political subjectivities, and how they relate to those found in older working-class literature. 

2) How can the analysis of contemporary Scandinavian literatures contribute to a richer understanding of specific precarious conditions in the Scandinavian (post-) welfare-state societies and (thereby) of the concepts and phenomena of precarity, precariousness and precariat, as well as their applicability in the Scandinavian context.

Våra utgångspunkter är alltså att litteraturen kan säga oss en hel del om prekariatet, samtidigt som framväxten av denna grupp ställer de författare som vill använda litteraturen för att beskriva och kritisera sociala problem och orättvisor inför nya utmaningar, inte minst i förhållande till äldre tiders arbetarförfattare. 

Vi kommer att fokusera på delvis olika saker. Jag kommer huvudsakligen att studera skildringar av prekärt arbete i svensk litteratur. Nicklas kommer att ge särskilt uppmärksamhet åt hur olika former av prekaritet behandlas i dansk litteratur. Christine och Ingrid kommer att analysera norska litterära prekaritetsskildringar (inklusive barn- och ungdomslitteratur) ur sk. intersektionella perspektiv. Men, vi kommer att ha ett nära samarbete under hela projektet och också skriva en bok tillsammans.

Detta forskningsanslag är resultatet av mer än tio års arbete inom Nordiskt nätverk för arbetarlitteraturforskning. Vi är – milt uttryckt – mycket glada över de möjligheter som det ger oss. 

Om litteraturen i fackförbundspressen

 Idag var jag på arbetarfilmfestival i Malmö och pratade om litteraturen i fackförbundspressen med Kommunalarbetarens Catarina Berglund och författaren Henrik Johansson, som bland annat skrivit om litteratur i Livsmedelsarbetarförbundets Mål & Medel. Vi konstaterade bland annat att åtminstone Kommunalarbetaren idag ger ganska mycket uppmärksamhet åt skrivande medlemmar, men att man inte direkt ägnar sig åt "bildning". Vi funderade också över vad det innebär att en politisk idé presenteras i just litterär form. Det var med andra ord ett intressant samtal, som jag hoppas får en fortsättning med tiden.

Nordisk arbetarlitteratur VIII

 Snart är det dags för den åttonde nordiska arbetarlitteraturkonferensen. Denna gång träffas vi i Karlstad. Information om programmet hittar man nedan:

Proletärförfattarens födelse

 Jag har fått tag på en bok jag länge velat titta närmare på, nämligen Dikter af K. J. Gabrielsson "Karlolus" som gavs ut av socialdemokratiska partistyrelsen 1903. Gabrielsson var, under pseudonymen Karolus, en av de viktigaste skalderna inom arbetarrörelsen under slutet av 1800-talet. Om det vittnar inte minst denna bokutgåva, som kom två år efter hans bortgång.

K. J. Gabrielsson, "Karolus"

I förordet hävdar C. N. Carleson – som emellanåt använde pseudonymen Spartacus – att den svenska litteraturen under större delen av 1800-talet stått på bonde- och borgarklassens sida i den politiska kampen. På 1870-talet påbörjades emellertid övergången till ett nytt litterärt och politiskt skede:

Litteraturen dref en tid af och an i mätta klassers marvatten, då ett vildgäss flög däröfver. Han som skref "Nya riket", kände ett nyare rike komma, hörde nya samhällsklassers anmarsch, mer snarhörd än sin borgerliga omgifning.

Strindberg och hans efterföljare lyckades dock aldrig få riktigt fotfäste i denna nya klass, och snart drog litteraturen iväg i en helt annan riktning:

Så kom på 90-talet mot bakgrunden av protektionism och "nationalism" de estetiska ciselörerna, de unga Heidenstammarne och Levertinarne, som vände på koppen och frågade om det var sachsiskt porslin; då kom denna författarestam, som fördjupade vår nationalkänsla med karolinska kragstöflar, som förfinade våra känslor med doften från balkonger i Firenze och vidgade vår filosofi med Alienus' radband.

Omsider kom ändå det nya diktarriket, i form av Karolus, som enligt Carleson gav oss en ny "folkdiktning":

Hans diktarefysionomi bär proletariatets drag. Där är i hans skaldskap resning, uppror ej blott så där i allmänhet mot vrångt och orätt, utan medvetet, klart, distinkt rikta sig hans anklagelser mot de gamla samhällsklasser, som utnött frihetens fras, tills de glömde friheten själf, mot pänningpåsarnes välde, som innehar vårt land på själftagen entreprenad. 

Carlesons förord är intressent på många sätt. För det första formulerar han här en historiematerialistisk syn på litteraturen, långt innan landets litteraturvetare började ägna sig åt sådant. För det andra lanserar han här en syn på arbetarförfattaren som skulle komma att bli mycket inflytelserik under 1900-talet. Kanske kan man rent av säga att det är här som den svenska proletärförfattaren för första gången träder fram...

Webinar: Literature, Class, and Education: Working-Class Literature Then and Now

International webinar, Wednesday 2 November, 18.00 - 19.30 (CET) 

Join us for an international webinar on Working-Class literature.

The webinar is a cooperation between Malmö University and Literature Västernorrland, County Council of Västernorrland, Sweden. 

Speakers:

Magnus Nilsson, professor, comparative literature, Faculty of Culture and Society, Malmö University

Hans Olov Furberg, Head of culture and adult education, County Council of Västernorrland

Cecilia Dahlbäck, Literature Västernorrland, County Council of Västernorrland

Anna Arvidsdotter, Poet, recipient of Västernorrland´s residency in Working-Class literature, AIRY Literature 2022 

Beata Agrell, Professor emerita, Göteborg University  

Anna Einarsdottir, Post doctoral researcher, Iceland University

If you want to join us, send an e-mail to magnus.nilsson@mau.se, and you will receive a Zoom link.

Från statarnas ombudsman till turist i prekariatet?

 I eftermiddag ska jag hålla föredrag på Svenska litteratursällskapets höstmöte i Uppsala, under rubriken "Från statarnas ombudsman till turist i prekariatet?". Bakom den döljer sig några funderingar om författarrollen arbetarförfattare och hur den förhåller sig till den roll som intas av de författare som skriver om prekariatet. Jag tar min utgångspunkt i mottagandet av Anders Teglunds dagboksroman Cykelbudet, men kommer också att komma in på sådant som Hjalmar Brantings syn på kampdiktaren K. J. Gabrielsson (mer känd som "Karolus"), Marx påstående att franska bönder kan liknas vid potatisar och Lars Furulands analys av Ivar Lo-Johanssons statarromaner... Förhoppningsvis blir det också intressanta samtal med de andra föredragshållarna: Catharina Bergman, Elise Karlsson och Åsa Arping.

Föredrag i Sandviken

 I går höll jag föredrag på biblioteket i Sandviken om min bok om Stig Sjödin. Jag passade också på att argumentera för ett utökat samarbete mellan forskare och litterära sällskap. Maria Sandel-sällskapet har redan gjort en del, och nu hoppas jag att Stig Sjödin-sällskapet ska följa efter. Exempelvis skulle man kunna hjälpa till att hitta de noveller som Sjödin publicerade i fackförbundspressen, men som är nästan helt bortglömda idag.

Innan jag pratade gick jag en poesivandring i Sandviken, där man satt upp skyltar med Sjödin-dikter. Jag fick också tillfälle att umgås med delar av Sjödin-sällskapets styrelse, vilket var mycket trevligt.

Mona Lennartsson läser en dikt under poesivandringen
Bild: Tommy Hjort

Jag håller låda
Bild: Tommy Hjort

Om arbetarlitteraturen i Arbetaren

 I år fyller syndikalisternas tidning Arbetaren 100 år. Det uppmärksammas bland annat med den rikt illustrerade och tämligen tjocka boken Arbetaren: 100 år som fri tidning, som innehåller en massa intressanta artiklar.

Själv medverkar jag med uppsatsen "Från Statarliv till Voijägare: Arbetaren och arbetarlitteraturen". Titeln försöker slå en båge från Moa Martinsons skönlitterära debut i tidningen 1924  till Tommy Sundvalls serie om gig-arbete som gick som följetong där 2020. Jag gör också nedslag på 1930-talet och 1970-talen. Dessutom ägnar jag litet särskilt uppmärksamhet åt två av de viktigaste arebtarförattarna i Arbetaren: Folke Fridell och Kurt Salomonson.

Jag tycker att frågan om arbetarlitteraturen i fackförbundspressen är mycket intressant, och kommer att ägna mig (ännu) mer åt den framöver. Bland annat håller jag på att skriva en artikel där jag tittar på de tecknade serier som publicerats där, med särskilt fokus på dem som kan kallas "arbetarserier" (vilket egentligen är samtliga, om man med det begreppet menar "serier som vänder sig till en publik i arbetarklassen"...). Därför ser jag speciellt fram mot att läsa Toivo Jokkalas "Humor, satir och illustrerade samhällsklassiker" som bland annat tar upp de tecknade serierna i Arbetaren.

Andra kapitel som verkar vara särskilt intressanta är Kalle Linds om Hasse Alfredsson, Josephine Askegårds om Vipeholmsskandalen och Chanda Björks om konstkritikern Emma Melin.

Om Sjödin och hans läsare

 På lördag ska jag medverka vid Stig Sjödin-dagen i Sandviken, som ordnas av Stig Sjödin-sällskapet. Min insats kommer att bestå i att jag håller ett föredrag om min bok Kampdiktare i folkhemmet: Arbetarpoeten Stig Sjödin i Sandviken. 

För att värna upp publiken publicerar Gefle Dagblad idag en artikel om boken. Artikelförfattaren, Kristian Ekenberg, fokuserar särskilt på hur jag lyfter fram Sjödins verksamhet i fackförbundspressen. Den har inte fått så mycket utrymme i litteraturhistorieskrivningen, och därmed har även de många läsarna i fackföreningsrörelsen osynliggjorts, menar han. 

För att läsa artikeln, klicka här.

Mitt namn är Lucy Barton

I lördags gick jag på teaterpremiär och så såg monologen Mitt namn är Lucy Barton på Malmö stadsteater. Det var en mycket trevlig upplevelse. Pjäsen var tankeväckande och välspelad och scenografi och regi utmärkt.

Pjäsen bygger på en roman med samma namn av Elisabeth Strout och skildrar en författare som berättar "sin historia", det vill säga historien om sitt liv. Men hon berättar också om hur hon börjat formulera denna historia när hon låg på sjukhus och fick besök av sin mor, och om hur formulerandet av den fått henne att ändra sin livsföring ganska radikalt. 

Eftersom fokus ligger på relationen till en förälder och på barndomsminnen får pjäsen en stark existentiell dimension. Alla har vi ju varit barn, och de flesta av oss har ju haft en mor. Men berättelsen om Lucy Barton är också en berättelse om det amerikanska klassamhället, och om de möjligheter till klassresor via utbildningssystemet som trots allt fanns under decennierna efter andra världskriget. Och denna sociala och historiska dimension bidrar i allra högsta grad till att göra pjäsen rikare. 

Om arbetarlitteraturen i Kommunalarbetaren

 Idag fick jag senaste numret av Föreningen arbetarskrivares tidskrift Klass. Som vanligt innehåller den mängder av intressanta saker att läsa. Personligen bidrar jag med en ganska lång artikel om den arbetarlitteratur som genom åren publicerats i Kommunalarbetaren.

Artikeln bygger på forskning som jag ägnat mig åt under ganska lång tid, huvudsakligen på Universitetsbiblioteket i Lund och som så småningom kommer att redovisas i vetenskapliga artiklar. Men först blev det alltså en populärvetenskaplig text.

Om några veckor kommer jag att prata mer om arbetarlitteraturen i fackförbundspressen, med utgångspunkt i artikeln i Klass och min bok om Stig Sjödin, på Arbetarfilmfestivalen i Malmö. Mer information om det kommer ganska snart.

Föredrag om serier i fackförbundspressen

 Idag inleds Skillinge Seriefestival. Klockan 16:00 håller jag föredrag om "Serier i fackförbundspressen". De som inte har möjlighet att ta sig till Skillinge kan titta och lyssna via Zoom. 

Anna Arvidsdotter, Händer att hålla i

Anna Arvidsdotter läser
ur Händer att hålla i

 I går var jag på releaseparty för Anna Arvidsdotters diktsamling Händer att hålla i (Lil'Lit förlag). Den handlar om att vara ung och arbeta som tillfälligt anställd brevbärare i ett Malmö där det är svårt att hitta en bra bostad om man inte är rik. Själva arbetet ges stor uppmärksamhet, liksom politiska och existentiella frågor – drömmen om händer att hålla i har ju både just politiska och existentiella dimensioner. Jag är övertygad om att många kommer att tycka om boken.

Alice Dadgostar, Göra mig förtjänt

 I Göra mig förtjänt skildrar Alice Dadgostar en ung kvinna, Darya, som hoppat av universitetsstudierna och nu håller sig flytande med hjälp av olika vikariat, bland annat i förskolan, medan hon försöker komma underfund med hur hon ska leva sitt liv. På samma gång beskriver hon det samhälle i vilket huvudpersonen befinner sig, och särskilt den utsatthet på marknaderna (arbetsmarknaden, bostadsmarknaden etc.) som många upplever i dagens Sverige och som brukar beskrivas med termen "prekaritet". Inte minst berättar Dadgostar på ett mycket intressant sätt om den nyliberala plikten att vara sin egen lyckas smed, och hur tung den kan vara.

Även om Göra mig förtjänt på bildningsromanens klassiska manér slutar med att huvudpersonen uppnår (ett slags) insikt är berättelsen betydligt mer spretig än en traditionell roman. Istället för händelsekedjor bjuds läsaren ofta på rundgång. Detta ska nog tolkas som en kommentar till att det inte finns några vedertagna språkliga former för att hantera prekaritet i det samtida Sverige. När huvudpersonen av en bekant uppmanas att "[f]örklara vad som är så hemskt på dagarna. På ditt jobb", kan hon exempelvis inte svara, trots att detta är någon hon ständigt funderar på.

trots detta säger Göra mig förtjänt mycket om den verklighet Dadgostar skildrar. Och även om den inte är någon bladvändare (eller kanske just därför) stannar berättelsen om Darya kvar långt efter att man slagit ihop pärmarna. 

Anker och litteraturen

 För några år sedan hade Arbejdermuseet i Köpenhamn en utställning om danska statsministrar. När min fru och jag såg den var vi nästan ensamma i lokalen. Utöver oss var det bara en äldre man som tittade på utställningen: den tidigare statsministern Anker Jørgensen.

Nu har han förärats en egen, mycket fin, utställning. Den tar inte minst upp hans intresse för litteratur och och hans engagemang för arbetarrörelsens kulturarbete.

Anker Jørgensen växte upp i en fattig arbetarmiljö och hade inte någon längre utbildning. Men han var redan som barn en hängiven läsare och när han i tjugoårsåldern blev arbetslös plöjde han igenom stora mängder litteratur på det lokala biblioteket. Även som statsminister läste han mycket, bland annat tidigt på morgnarna, innan arbetsdagen började.

Detta understryks alltså i utställningen, som bland annat innehåller ett antal böcker ur Jørgensens boksamling. Dessutom har man kopierat upp hans pamflett "Jag tror, man skal læse". Den inleds såhär:

Jeg tror, man skal læse. For på samme måde som mennesket har fysik, så har det også en ånd. Men du må hele tiden træne din fysik, og du må også spise og drikke, for ellers går fysikken i stå. På samme måde med ånden. Den skal også fodres, tilskyndes, inspireres.

Därefter tipsar han om böcker av bland andra Arthus Koestler, Villy Sørensen, Günter Grass,, Hans-Jørgen Nielsen, Ivar Lo-Johansson och Kirsten Thorup. Något sådant har (väl?) svenska socialdemokratiska statsministrar inte gjort i modern tid?

Några böcker ut Anker Jørgensens boksamling.
Ivar Lo-Johansson samsas med Marx och Koestler.

Utställningen betonar litteraturens
betydelse för Anker Jørgensen

Manuskript till ett tal där Anker Jørgensen bland
annat hänvisar till Martin Andersen Nexø

David Ericsson, Den fredlösa

 David Ericsson är en centralgestalt i den samtida svenska arbetarlitteraturen. I Den fredlösa – som är en relativt fristående fortsättning på Döden är inte nog från 2018 – skildrar han en ung lastbilschaufförs öden och äventyr på luffen i Köpenhamn och södra Frankrike på 80-talet, i sällskap med en flickvän som är på flykt undan polisen. Berättandet är rappt och mycket medryckande och inte minst de som gillar de romantiska strömningarna i Ericssons författarskap (jag hör själv till den kategorin) kommer att bli mycket nöjda.  

Kerstin Fredholm, Fint hemma

 För snart 20 år sedan wallraffade Kerstin Fredholm som svartarbetande piga i Stockholm, företrädesvis hos överklassen på Östermalm. I boken Fint hemma, som kom ut 2005, redovisar hon sina erfarenheter. 

Anslaget är journalistiskt/dokumentärt, men framställningen präglas också av mer eller mindre skönlitterära grepp. Ett sådant är att utdrag ur Ester Blenda Nordströms reportagebok En piga bland pigor från 1914 dyker upp här och där som relief till Fredholms berättelse om samtiden. Boken innehåller också en redogörelse för en mardröm som nog inte skulle platsa i ett rent journalistiskt reportage eller en strikt dokumentär skildring (om det nu finns några sådana).

Dialogen med Nordström är inte minst intressant eftersom den visar att en del företeelser och förhållanden från tiden före folkhemmet lever kvar (eller har återuppstått) i 2000-talets Sverige. Men boken talar också till dagens läsare från en svunnen tid. Den är nämligen skriven innan RUT-avdraget infördes och innan hemstädningen blev vanlig inom medelklassen.

En spännande sak med Fint hemma är att fokus först och främst ligger på dem som beställer hemstädning – de framstår som giriga och överlägsna (och i några fall rent av litet sadistiska) – och inte så mycket på dem som utför den. Författaren anlägger också på ett skickligt sätt ett samhällsperspektiv på sitt arbete genom att visa hur städningen aktualiserar frågor om klass, ideologi och moral. 

I förordet kommenterar Fredholm ordet piga:

Piga är ett ord som jag värjde mig emot och inte använde innan jag varit ute och wallraffat som Anita Lundin. Det är ett ord som inte hör hemma i modern svenska men jag upptäckte att verkligheten motiverar ordets existens och fyller det med innehåll än idag.

Vi talar fortfarande sällan om pigor i Sverige – trots att vi fått större anledning att använda ordet sedan Fredholm skrev Fint hemma... 

Föreläsning på ABF

Förutom en massa arbetarförfattare t
og jag också upp Marx.

 Idag har jag hållit föreläsning på ABF, med utgångspunkt i den rapport om arbetarlitteraturen och klassamhället som jag för några år sedan skrev för den fackliga tankesmedjan Katalys. (För att det inte skulle bli för mossigt tog jag också upp några nyare böcker, som Anders Teglunds Cykelbudet och Pelle Sunvissons Svarta bär och Svenska palmen).

Allra roligast blev det efteråt. Då blev jag nämligen tillfrågad av några av åhörarna om de fick ta en "selfie" med mig. Det händer inte allt för ofta...

De kom från Malmö högskola där man tydligen använder en av mina inspelade föreläsningar som undervisningsmaterial. Kul, tycker jag. 

Nina van den Brink: "Jag har torkat nog många golv": En biografi om Maja Ekelöf

 Nina van den Brinks ”Jag har torkat nog många golv”: En biografi om Maja Ekelöf är en utmärkt bok. Dels ger den en fyllig bild av en spännande persons liv, dels placerar den in detta liv i relevanta politiska, sociala och litterära kontexter.

Särskild uppmärksamhet ägnas åt bilden av Ekelöf som städerskan (eller, ibland, ”skurgumman”!) som lyckades skriva en bok. Det var nämligen så hon blev känd när hon 1970 vann en romanpristävling med Rapport från en skurhink. 

 

Van den Brink visar hur den bilden ganska ofta byggde på klassförakt och förminskade Ekelöfs gärning. Hon pekar också ut den upprättelse Ekelöf fick 1987, när hon blev den första mottagaren av Ivar Lo-priset. I motiveringen stod det såhär:

 

Maja Ekelöf gav med sin bok ett storartat exempel som visar arbetarlitteraturens möjligheter och manar till efterföljd. ”Rapport från en skurhink” är ett tidlöst mästerverk.

 

Här förvandlas städerskan till författare (arbetarförfattare, närmare bestämt) och hennes bok till litteratur. Och på samma sätt förvandlar van den Brink Ekelöf, genom att visa på människan bakom klassfördomarna. 

 

Läs boken. Ni kommer inte att bli besvikna. 

Föredrag om arbetarlitteratren och arbetarrörelsen

 Ikväll höll jag föreläsning (via Zoom) på ABF MittSkåne om arbetarlitteraturen och arbetarrörelsen. Det var mycket trevligt och jag fick många bra frågor. Dessutom kom det en massa bra förslag om hur man skulle kunna arbeta läsfrämjande och folkbildande inom arbetarrörelsen. Jag hoppas verkligen att några av dem kan komma att förverkligas framöver...

Om Zlatanbiografin ur ett klassperpektiv

 Idag deltog jag i Lundensiska litteratursällskapets panelsamtal om Cristine Sarrimos nya bok Det spökskrivna jaget: Zlatan, marknaden och läsarna. Förutom Sarrimo och jag deltog även Annika Olsson, som också skrivit om David Lagercratz Zlatanbiografi, om än från delvis andra utgångspunkter.

Det var ett intressant samtal. Sarrimos bok aktualiserar nämligen en lång rad stora frågor, om exempelvis litteraturens funktioner och villkoren för dess produktion. Dessutom har hon ett mycket tydligt klassperspektiv i sin forskning. Inte minst argumenterar hon övertygande för att ett allt för starkt fokus på Zlatans "invandrarbakgrund" kan dölja att berättelsen om honom faktiskt i hög utsträckning handlar om sociala och ekonomiska klyftor.

En mycket upplyftande sak var att publiken ställde osedvanligt bra frågor som fick oss att tänka i nya banor. En man, som är fotbollstränare i Torna Hällestad IF, påpekade exempelvis att boken om Zlatan visar upp några av proffslivets avigsidor och därför kan få unga spelare att se mer nyanserat på sina fotbollsdrömmar. En dam som läst boken i en bokcirkel gjorde också intressanta kommentarer om hur den kan uppfattas av läsare som tidigare inte varit särskilt intresserade av Zlatan och som inte bryr sig särskilt mycket om fotboll.

Jag rekommenderar alla att läsa boken. 

Om klass, litteratur och prekariat i Leuven

 De senaste två dagarna har jag varit i Leuven och deltagit i konferensen "Re-Imagining Class: Working-Class Identity and Intersectionality in Contemporary Culture". Ja, jag var rent av av de särskilt inbjudna huvudtalarna (så kallad keynote speaker, de andra två var Guy Standing och Marissa Fragkou).

Guy Standing och Michiel Rys

Konferensens titel är inte helt rättvisande för det som avhandlades. Framför allt saknas ordet "prekariat". Det hela arrangerades nämligen av en tvärvetenskaplig forskargrupp som arbetar under rubriken "Figures and narratives of precarity", och alla som medverkade kom in på frågor om prekariatet (eller prekaritet i mer allmän mening).

I mitt föredrag diskuterade jag hur två samtida svenska romaner om prekärt arbete – Pelle Sunvissons Svenska palmen och Mats Teglunds Cykelbudet – förhåller sig till äldre arbetarlitteratur, med särskilt fokus på litterära-estetiska strategier. Jag försökte särskilt argumentera för att författare som skriver om (eller för) prekariatet alltid befinner sig i en specifik social, politisk och litterär kontext, och att det därför är svårt att generalisera angående litteraturens relation till denna grupp.

Konferensen var mycket lyckad. Inte minst var diskussionsklimatet väldigt gott, och jag har samlat på mig en massa tankar som jag kommer att ha nytta av framöver. Arrangörerna tänker försöka sätta samman en bok med utgångspunkt i det som diskuterades, så fortsättning följer.

Konferenslokalen låg vid det gamla Stella Artois-
bryggeriet. Konstverket föreställer kanalgrävare.

Åsa Arping, "Att göra klass: Nedslag i svensk samtidsprosa"

 I sin nya bok (som bygger på hennes tidigare forskning) gör litteraturprofessorn Åsa Arping en rad nedslag i samtidslitteraturen för att se vad den säger om klassamhället. 

Fokus ligger ofta på dem som befinner sig långt ned i samhällspyramiden, men också medelklassen uppmärksammas (bland annat i en fin ideologikritisk läsning av Sara Kadefors Fågelbovägen 32). Dessutom diskuteras klass genomgående i relation till sådant som genus, migration och generation.

Teoretiskt lutar sig Arping bland annat mot Judith Butlers idé om att identiteter "görs". Även Nancy Frasers teorier om relationen mellan kamp för omfördelning och erkännande, samt Beverley Skeggs idéer om att klassfrågor i stor utsträckning handlar om att tillerkännas respektabilitet är viktiga.

Romanläsningarna är genomgående både engagerande och övertygande Personligen är jag mest förtjust i analysen av Kristina Sandbergs trilogi om Maj, samt i inledningskapitlets diskussion av hur Susanna Alakoski, Åsa Linderborg och Torbjörn flykt skildrar uppväxter och klassresor i folkhemmet.

Det enda jag tycker att man skulle kunna utveckla vidare är egentligen jämförelserna med äldre arbetarlitteratur. Jag menar nämligen att traditionen är mer mångfacetterad än vad Arping antyder och att samtidsförfattarnas förhållande till den är mer ambivalent än vad som framgår i hennes analys. 

Det viktigaste med Arpings fina och välskrivna bok är att den med eftertryck visar att samtidslitteraturen kan utgöra en god ingång till viktiga diskussioner om det föränderliga svenska klassamhället. 

Boken är fritt tillgänglig för nedladdning (klicka här).

Om Kristian Lundbergs Yarden och Maja Ekelöfs Rapport från en skurhink i radio

 Kristian Lundberg har dött. Jag kände honom inte, men har skrivit en hel del om hans bok Yarden (2009), inte minst i Literature and Class (2014). 

Idag var jag med i P1 kultur och pratade om just Yarden. 

Efter det inslaget fortsatte man att uppmärksamma arbetarlitteratur, i form av ett långt reportage om Maja Ekelöf och hennes Rapport från en skurhink (1970), med anledning av journalisten Nina van den Brinks nyligen utkomna Jag har torkat nog många golv: En biografi om Maja Ekelöf.

Malmötxt om arbetarlitteratur

 I går deltog jag i evenemanget MALMÖTXT 27. MALMÖTXT är en scen för litteraturuppläsning och temat var denna gång arbetarlitteratur. 

De medverkande  var:

Mark Nowak, som berättade om sitt arbete med arbetarskrivande i New York, med fokus på haikudikter.

Norska Sarah Smith Ogunbona, som läste ur sin bok Globus (som jag tidigare uppmärksammat här på bloggen).

Annamarija Todorov, som läste ur den fina diktsamlingen Fröken Forever (ochså den har jag skrivit om på bloggen).

Fyra författare ur det litterära kollektivet Bröd och rosor.

Nadja Gollbo och Henrik Johansson.     

Min insats bestod i att jag samtalade med Todorov och Ogunbona om deras verk, med särskilt fokus på hur de skildrar arbete. Särskilt intressant var (tyckte i alla fall jag) att båda ansåg att eftersom arbete är en viktig del av våra liv så är det ganska naturligt att skildra det i litteraturen. Så har det inte alltid låtit. Vi kom också in på ganska tunga frågor om litteraturens funktioner, inklusive dess förmåga att hjälpa oss att förstå både våra liv och de samhällen där de utspelas. 

Sarah Smith Ogunbona

Anamarija Todorov

Seminarium om litteraturen och prekariatet

 På onsdag 30 mars lägger jag fram en text i forskarseminariet vid Institutionen för konst, kultur och kommunikation (K3) om hur prekariatet skildras i några samtida skönlitterära verk: Pelle Sunvissons Svarta bär och Svenska palmen samt Mats Teglunds Cykelbudet (samtliga från 2021). Den som vill delta i diskussionen är välkommen till sal 0501 i Niagara (den universitetsbyggnad som ligger vid Anna Lindhs plats) klockan 10:15. Man kan också delta via Zoom. Mer information om seminariet - inklusive hur man får tag i texten som ska diskuteras hittar man här. 

Kurs i höst: Working-Class Literature

 I höst ges kursen "Working-Class Literature – Historical and International Perspectives" vid Malmö universitet. Den omfattar 15 hp. och går på halvfart på nätet under hela höstterminen. Alla föreläsningar är förinspelade, så man behöver inte passa några tider. För den som vill interagera med läraren och andra som läser kursen kommer det dock att ordnas seminarier via Zoom. Kursspråket är engelska, men man kan läsa skönlitteraturen på svenska. För mer information, klicka här. Ansökningstiden går ut 19 april. 

Om arbetarlitteratur i Samlaren - nu på nätet

 Som jag tidigare berättat innehåller senaste utgåvan av den litteraturvetenskapliga tidskriften Samlaren en hel del av intresse för den som intresserar sig för arbetarlitteratur. Den viktigaste texten är Yasmin Nyqvists artikel om arbetarförfattaren Anna Bondestam. Dessutom har jag recenserat Rasmus Landströms Abtetarlitteraturens återkomst, och Per-Olof Mattsson min bok om Stig Sjödin. Nu kan hela numret läsas gratis på nätet. Den som vill göra det kan klicka här. 

Konferens om klass och kultur

 I maj ska jag åka till Leuven för att prata på en konferens med titeln "Re-Imagining Class: Working-Class Identity and Intersectionality in Contemporary Culture". För att se programmet, klicka här. 

Thomas Melle, 3000 Euro

 Thomas Melles roman 3000 Euro skildrar en kärlekshistoria på samhällets botten, mellan den skuldsatte och hemlöse Anton och den ensamstående mamman Denise som arbetar som snabbköpskassörska och spelar in porrfilm. 

Den är väldigt välskriven. Språket är vackert, miljöerna fint fångade, personerna intressanta etc. 

Dock stör det mig att varken Thomas eller Denises öde skildras som tragiskt. De blir liksom bara byggstenar i ett romanbygge, trots att historierna om dem aktualiserar en massa hemskheter. Inte minst känns det ruskigt att skildringen av Denise är så distanserad, estetiserande och intellektuell. Hon har ju trots allt vårdnaden om en liten flicka.

Men kanske är Melles distanserade blick på världen faktiskt ett effektivt sätt att få läsaren att reflektera över politiska och estetiska frågor. Trots allt är jag ju tämligen upprörd när jag lägger ifrån mig boken. Och upprördheten gäller nog i grund och botten de skildrade missförhållandena, även om den väcktes av skildringens utformning. 

Föredrag på Smålands nation

 På torsdag 18:00 ska jag hålla föredrag på Smålands nation i Lund, där det pågår en "kulturpolitisk vecka". Titeln på föredraget (som hålls på engelska) är "Working-Class Literature and Working-Class Politics". När jag pratat klart blir det diktafton med bland andra Athena Farrokhzad. 

Ny avhandling om arbetarlitteratur från Singapore och Kina

 I morse deltog jag, via nätet, i Luka Lei Zhangs disputation vid Nanyang Technical University i SIngapore, där hon försvarade sin avhandling "Modes of Production of Working-Class Literature from Asia".

Innehållet sammanfattar hon såhär:

In recent years, we are witnessing a growing interest and urgency in the exploration of working-class literature. However, systematical and historical investigations of working-class literature are still rare in Asian countries. This dissertation aims to fill the gap by studying working-class literature from modern Singapore and China. By examining contemporary Singaporean and Chinese working-class authors in a comparative light, this dissertation presents an “Asia from below”, discussing literary texts produced by socioeconomically and culturally underrepresented working-class writers. Moreover, by focusing on transnational Asian working-class writers operating under the conditions of rampant capitalism, the thesis goes beyond the national frameworks applied in many if not most literary studies projects. The dissertation presents working-class writers with diverse literary purposes and styles and helps us to recognize that working-class writers and working-class writings are not fixed categories but sites of mediation, negotiation and contestation.

The dissertation is split into two parts. Part one takes working-class literature from Singapore as its focus. By analyzing works by Chong Han (1945–), Tan Kok Seng (1939–), and several present-day migrant-worker writers, a basic historical overview of working-class literature in Singapore is presented. In this context, different possibilities and limits under various “production modes” are discussed. In each of the three cases, I reflect on particular historical, sociopolitical, and aesthetic features that make the specific predicaments of working-class writers visible. I also problematize various aspects of the academic discourse on working-class literature at different stages in Singaporean history. My account of the writers in part one is intended as a step toward a more comprehensive and encompassing, and so-far missing, history of working-class writing in Singapore. 

Part two moves to working-class literature from contemporary China. Here, too, I discuss different “production modes” of three Chinese working-class writers, namely the Chinese Communist Party-groomed worker writer Hu Wanchun (1929-1998), the neoliberal market-oriented Zhang Lijia (1964-), and a group of rather neglected present-day underground working-class poets and their journal Worker Poetry. I argue that the latter open up a new space for Chinese working-class literature and a possible alternative horizon with an internationalist imagination and a different “mode of production” of working-class literature. Written under different ideologies and published with different motivations, all the texts studied in this dissertation reflect historical transformations in the political struggles of the working-class.

Jag har följt avhandlingens framväxt på nära håll, inte minst när Luka var gästdoktorand vid Malmö Universitet, och anser att den ger flera väldigt viktiga bidrag till arbetarlitteraturforskningen. Nu ser jag fram mot att följa Lukas vidare karriär som forskare.  

Tommy Sundvall, På äventyr i senkapitalismen

 Jag har alltid gillat serier. Länge hade jag dock svårt för svenska "alternativserier" – särskilt de som är naivistiskt tecknade. Men när jag började läsa Henrik Bromanders serier insåg jag att det finns guldkorn även i den genren.

Tommy Sundvall, som nyligen gett ut boken På äventyr i senkapitalismen är inspirerad av Bromander (som också skrivit bokens förord), och jag är minst lika glad i hans serier. 

Den första berättelsen i boken – "Voijägarna" – har tidigare publicerats i Arbetaren. Den handlar om två killar (eller, rättare sagt, en hund en katt ) – Morris och John – som försöker försörja sig genom att ladda elsparkcyklar. När de upptäcker att arbetet inte lönar sig särskilt bra tar de hjälp av hackaren Hunter (som verkligen är en kille) för att manipulera den app de arbetar genom och ser till att de och deras arbetskamrater kan göra sig en rejäl hacka. 

Morris, John och Hunter är huvudpersoner även de tre andra berättelserna i På äventyr i senkapitalismen, som också de handlar om (prekärt) arbete. I "Dödgrävarna" jobbar de åt en entreprenör som utför kyrkogårdsarbetare och går i strejk. I "Brott till sjöss" låter Hunter John och Morris ta ett av hans pass som "mystery shopper" på en finlandsfärja, vilket slutar i totalt kaos. I "På väg" ger sig våra tre hjältar ut på en road trip för att leverera ett paket till Pajala. 

Boken är energifylld och bitvis väldigt rolig. Men den skildrar – faktiskt – också det samtida svenska klassamhället på ett tänkvärt (det vill säga kritiskt) sätt. 

Robert Åsbacka, Kistmakarna

 Robert Åsbackas Kistmakarna har fått fin kritik, och det förtjänar den. Den är nämligen en synnerligen rik roman.

Mest av allt är den en politisk roman, och närmare bestämt en kritik av en socialdemokrati som tappat både fart och riktning. Denna kritik framförs ömsom direkt, ömsom via allegorier och symboler, varav den tydligaste är det likkistesnickrande som man ägnar sig åt i källaren under Föreningen Arbetarkultur och Historia, där huvudpersonen – en medelålders författare på dekis bor.

Men den är också en roman om relationer – om kärlek och vänskap, svek och solidaritet, avslut och nystarter...

Dessutom är den en samhällsskildring, en berättelse om dagens Sverige med fokus på platser och företeelser som annars inte får så mycket uppmärksamhet, exempelvis Eskilstuna med omnejd och det svenska föreningslivet.

Viktigast av allt är dock att Kistmakarna är en roman som genom sin stil och ton förmår ta tag i läsaren och göra hen intresserad av den värld och de personer som författaren manar fram. En välskriven roman, helt enkelt. 

Sarah Smith Ogunbona, Globus

 Den norska – men delvis i Sverige utbildade – författaren Sarah Smith Ogunbonas debutroman Globus, handlar om en ung kvinna vid namn Hazel. Dels skildras hennes arbete som flygvärdinna, dels hennes uppväxt i en familj där mamman inte orkar ta hand om sina barn, storasyster övertar ansvaret för sin lillasyster och pappan, som kommer från Nigeria, mest verkar vara frånvarande. 

De båda handlingstrådarna flätas dessutom samman. För självklart bär Hazel med sig barndomens erfarenheter till arbetet (och vid ett tillfälle dyker pappan dessutom upp i kabinen). Därmed blir Globus också en roman om klass.

Det hela är mycket intressant. Inte minst bidrar romanens lågmälda, rent av litet torra språk till att det dramatiska kan framträda ur det alldagliga. Dessutom är Smith Ogunbona mycket bra på att ladda det vardagliga med metaforisk och allegorisk betydelse. Självklart är ett flygplan i Globus inte bara ett transportmedel och en strumpbyxa inte bara ett plagg.

Globus är alltså en mycket lyckad debutroman och jag ser i allra högsta grad fram mot uppföljaren.