Om arbetarlitteraturen i Arbetaren

 I år fyller syndikalisternas tidning Arbetaren 100 år. Det uppmärksammas bland annat med den rikt illustrerade och tämligen tjocka boken Arbetaren: 100 år som fri tidning, som innehåller en massa intressanta artiklar.

Själv medverkar jag med uppsatsen "Från Statarliv till Voijägare: Arbetaren och arbetarlitteraturen". Titeln försöker slå en båge från Moa Martinsons skönlitterära debut i tidningen 1924  till Tommy Sundvalls serie om gig-arbete som gick som följetong där 2020. Jag gör också nedslag på 1930-talet och 1970-talen. Dessutom ägnar jag litet särskilt uppmärksamhet åt två av de viktigaste arebtarförattarna i Arbetaren: Folke Fridell och Kurt Salomonson.

Jag tycker att frågan om arbetarlitteraturen i fackförbundspressen är mycket intressant, och kommer att ägna mig (ännu) mer åt den framöver. Bland annat håller jag på att skriva en artikel där jag tittar på de tecknade serier som publicerats där, med särskilt fokus på dem som kan kallas "arbetarserier" (vilket egentligen är samtliga, om man med det begreppet menar "serier som vänder sig till en publik i arbetarklassen"...). Därför ser jag speciellt fram mot att läsa Toivo Jokkalas "Humor, satir och illustrerade samhällsklassiker" som bland annat tar upp de tecknade serierna i Arbetaren.

Andra kapitel som verkar vara särskilt intressanta är Kalle Linds om Hasse Alfredsson, Josephine Askegårds om Vipeholmsskandalen och Chanda Björks om konstkritikern Emma Melin.