Om ål och klass

Så har då även jag till slut läst Patrik Svenssons Ålevangeliet. Att det dröjt är märkligt. Precis som författaren har nämligen också jag sysslat med ålfiske. Medan han gjorde det med sin far gjorde jag det med min morfar (men vi höll oss till ”ålahommor” och provade aldrig på de mer udda fångstmetoder som beskrivs i boken). Dessutom handlar Ålevangeliet en hel del om mitt favoritämne: klass. Inte minst beskriver Svensson hur ålfisket var någonting som han kunde dela med sin far även efter det att han blivit akademiker och därmed börjat glida bort från den arbetarklassvärld i vilken han vuxit upp. Dessutom gör han en del intressanta reflektioner kring hur oerhört radikala förändringar som folkhemmet medförde för arbetarklassen.
Men naturligtvis handlar Ålevangeliet också om mycket annat. Kanske kan den bäst beskrivas som en välskriven och lärd essä som med utgångspunkt i författarens egna upplevelser och omfattande research i det som andra skrivit om ålen på ett tankeväckande sätt tar upp en lång rad frågor av såväl historisk som existentiell och politisk natur.
Min enda invändning är att Svensson underlåtit att ta upp Lasse O. Månssons teori om ålarnas vandring till Sargassohavet. Han menar nämligen att det bara är något de spridit ut för att göra sig märkvärdiga, och att de i själva verket gömmer sig bakom Bornholm. Kul, tycker jag. Morfar skulle nog ha tyckt att författaren kunde ha lagt mer krut på att kritisera skarvarna, eller ”ålakrågorna” som han kallade dem.