Om arbetarlitteratur i P1

I dagens "Godmorgon världen" i P1 kunde man höra ett långt och mycket ambitiöst inslag om svensk arbetarlitteratur av Sara Olsson som bland annat intervjuar Emil Boss, Daria Bogdanska och mig. För att lyssna, klicka här.

Om arbetarkroppen i arbetarlitteraturen

De senaste månaderna har det lagts fram flera avhandlingar om nordisk arbetarlitteratur, som tillsammans representerar ett betydande tillskott och en viktig förnyelse av forskningen om denna litteratur. Den senaste  är Ingrid Nestås Mathisens synnerligen välskrivna och intressanta Arbeidarkroppen: Individ og kollektiv i Nini Roll Ankers og Kristofer Uppdals prosa. 
Som framgår av titeln är det kroppen – och närmare bestämt kroppen så som den uppfattas inom fenomenologin – som står i centrum. Det är intressant. Trots att arbetarlitteraturen ofta tematiserat kroppsarbete har arbetarlitteraturforskningen nämligen inte i någon större utsträckning diskuterat kroppen som begrepp eller fenomen.
Det är också intressant att Nestås Mathisen betraktar Roll Anker och Uppdal som arbetarförfattare. I Norge har den beteckningen nämligen kommit att bli ganska snäv. Men Nestås Mathisen visar att den i allra högsta grad kav vara produktiv.
Mer information om avhandlingen hittar man på Universitetets i Bergen hemsida.

Almuens opera

Bjørn Ivar Fyksen har i många år skrivit på en doktorsavhandling om Alf Prøysen. Jag har följt arbetet på ganska nära håll. Första gången jag kom i kontakt med Fyksen och hans forskningsprojekt var våren 2013, när jag bjöds in till ett seminarium om Prøysen och arbetarlitteraturen i vid högskolan i Hedmark. Därefter tillbringade Fyksen ett år vid dåvarande Malmö högskola, under vilket vi fick tillfälle till många och givande diskussioner. Han har också deltagit vid flera av de konferenser som anordnats av Nordiskt nätverk för arbetarlitteraturforskning.
Nu är Fyksen färdig, och har med framgång försvarat avhandlingen Almuens opera: Litterære klasseskiller i Trost i taklampa og Alf Prøysens øvrige prosaforfatterskap.
Trost i taklampa är Prøysens enda roman. Den har getts ut på svenska som Trastsommar. Och det är tur, för det är inte helt lätt för svenskar att följa med i Prøysens dialektalt färgade norska. Den övriga prosan utgörs bland annat en stor mängd "stubbe" – ett slags kåserier som han skrev i Arbeiderbladet.
Som framgår av avhandlingstiteln intresserar sig Fyksen för Prøysens skildring av klass. Men framför allt försöker han förstå denna skildring genom att läsa Prøysen som arbetarförfattare.
Prøysen var väl förtrogen med den svenska arbetarlitteraturen. Bland annat var han kompis med Jan Fridegård, och översättare av en svensk arbetarroman: Hans Hergins Berg öppna dig. Ändå har han inte lästs som arbetarförfattare i Norge, vilket mest verkar bero på att arbetarlitteraturen där aldrig haft samma synlighet i de litterära diskussionerna som den haft i Sverige.
Fyksen visar dock med all önskvärd tydlighet att det är produktivt att läsa Prøysen som just arbetarförfattare. Inte minst demonstrera han att en sådan läsning fungerar för att förstå hur Prøysen skildrar klasskillnader. Och det var ju själva poängen med avhandlingen. Dessutom är hans många jämförelser mellan Trost i taklampa och Ivar Lo-Johnssons Godnatt, jord tankeväckande.
Med Almuens opera lämnar Fyksen ett mycket värdefullt bidrag till den nordiska arbetarlitteraturforskningen. Jag hoppas verkligen att han kommer att lämna fler sådana bidrag framöver.

Nytt nyhetsbrev

Nexø är högaktuell inom
arbetarlitteraturforskningen
i Norden.

Jag har precis skickat iväg det första nyhetsbrevet från Nätverk för nordisk arbetarlitteraturforskning. Den största nyheten är naturligtvis att närverket nu har en hemsida och ett nyhetsbrev. I övrigt kunde jag berätta om en kommande och en genomförd disputation, två nya böcker om Martin Andersen Nexø, två kommande internationella konferenser och Arbetarlitteraturens dag som snart firas i Stockholm. För att ta del av dessa nyheter, klicka här. Via hemsidan kan vem som helst prenumerera på nyhetsbrevet. Är man forskare erbjuds man också möjlighet att presentera sig och sin forskning.

Om sverige-finsk arbetarlitteratur

Arbetarlitteraturhistoria skrivs vanligen nationellt, som den svenska, norska, franska etc. arbetarlitteraturens historia.
Detta kan vara befogat. Trots allt är det litterära livet i viss utsträckning nationellt, och skillnaderna mellan arbetarlitteraturens historia i olika länder kan vara stora.
Oftare är det nationella perspektivet dock problematiskt. Bland annat osynliggör det vanligen arbetarlitteraturens gränsöverskridanden.
På senare tid har detta getts allt större uppmärksamhet inom forskningen, och försök har gjorts att överskrida de nationella perspektiven. Per-Olof Mattsson har exempelvis skrivit in Nexø i den svenska arbetarlitteraturens historia.
Ett att försök att bryta med allt för snäva nationella perpsktiv – och till på köpet ett mycket intressant sådant – hittar man i Satu Göndahls uppsats "Swedish-Finnish Literature: Generational and Cultural Changes", som ingår i antologin Migrants and Literature in Finland and Sweden (som kan laddas ner gratis här.) 
Gröndahl testar att betrakta den sverige-finska litteraturen som en del av den svenska arbetarlitteraturen. I många fall lyckas hon väl, exempelvis beträffande Hannu Ylitalos romaner från 70-talet.
Därmed vidgar hon den svenska arbetarlitterära traditionen. För, som hon själv framhåller, i Sverige har arbetarlitteraturen (implicit) definierats som en litteratur skriven av svenskar, på svenska.
Dessutom vidgar Gröndahl – utan att själv kommentera saken – den finska arbetarlitteraturen. För även den är faktiskt definierad utifrån nationella utgångspunkter.

Nordiskt nätverk för arbetarlitteraturforskning

Sedan 2010 har ett nordiskt nätverk för arbetarlitteraturforskning arrangerat sex internationella konferenser och publicerat fyra antologier med forskning (en femte är under produktion). Nu har nätverket också en hemsida, där man man bland annat hittar information om våra konferenser och publikationer, en länksamling, nyheter om arbetarlitteraturforskning och presentationer av nätverkets medlemmar (fler kommer snart).
För att ta en titt på sidan, klicka här. Mycket nöje!

Amatörer

De som forskar om konst och kultur som försöker skildra världen ur andra synvinklar än maktens har ofta konstaterat att denna konst och kultur brukar tematisera sin egen ställning i offentligheten.
Eva Adolfsson har exempelvis visat hur svensk arbetarlitteratur ofta beskriver ett underordnat subjekt – exempelvis ett utsatt barn – som erövrar rätten att tala. Och nyligen konstaterade Michel Pierse i sitt förord till en antologi med forskning om irländsk arbetarlitteratur att denna litteratur ofta uppvisar "an acute awareness of the ways in which 'reality' is constantly framed by ideology, epistemology and historiography".
Detta kom jag att tänka på när jag i går såg Gabriela Pichlers senaste film: Amatörer.
Pichlers förra film, Äta sova dö, skildrade arbetarklass på landsbygden, och det är även den miljö där Amatörer utspelar sig. Närmare bestämt skildras den fiktiva staden Lafors, där politikerna försöker ersätta den krisande textil- och garveri-industrin med ett tyskt lågprisvaruhus.
För att få tyskarna att välja just Lafors bestämmer man sig för att spela in en reklamfilm. Först låter man några högstadieelever försöka, men det de levererar är inte direkt säljande. Därför vänder man sig istället till en professionell filmare.
Två av ungdomarna – Aida och Dana – fortsätter emellertid att filma.
Därmed kontrasteras i Amatörer två slags berättande. Det ena är officiellt. I det har Aidas, Danas och de flesta andra laforsarnas verklighet ingen plats. I en av de bästa scenerna i filmen beskrivs exempelvis hur man jagar bort en rom som stör idyllen. Det andra berättandet – det amatöristiska – är subalternt. Där synliggörs det som det officiella berättande exkluderar.
Utöver att skildra världen ur vanligt folks synvinkel beskriver Pichler alltså också hur denna ambition innebär att hon hamnar i konflikt med de skildringar som dominerar i vårt samhälle. Med andra ord: hon beskriver erövrandet av talerätten, och visar medvetenhet om att det är svårt att tala om en verklighet bortom ideologierna. Dessutom skapar hon en berättelse om vår samtid som är såväl politiskt angelägen som konstnärligt övertygande.

Recension av Working-Class Literature(s)

I senaste utgåvan av The Journal of Working-Class Studies recenserar Lorena Gauthereau den av John Lennon och mig redigerade antologin Working-Class Literature(s): Historical and International Perspectives. För att läsa recensionen, klicka här. För att ladda ner antologin, eller beställa ett fysiskt exemplar, klicka här.

A History of Irish Working-Class Writing

2018 gav Cambridge university Press ut tre antologier med forskning om arbetarlitteratur: A History of American Working-Class Literature, A History of British Working-Class Literature och A History of Irish Working-Class Writing. Alla har sina förtjänster, men den sistnämnda imponerar av olika anledningar mest.
För det första är den, till skillnad främst från boken om brittisk arbetarlitteratur, tämligen heltäckande. Genom såväl översiktliga artiklar om exempelvis arbetarbiografier från 1900-talet eller arbetarpoesi mellan 1900 och 1960, som mer specialiserade studier av sådant som skrivande irländska sjuksköterskor eller berättelser om klass i Belfast och Dublin under början av 1900-talet beskrivs ett stort och mångsidigt material.
För det andra ges artiklarna en fyllig och i allra högsta grad spännande teoretisk inramning. I inledningskapitlet framhåller Michale Pierse, som också är verkets redaktör, att många forskare läst arbetarlitteratur som autentiska uttryck för arbetares erfarenheter och argumenterar för att det är minst lika viktigt att studera hur denna litteratur problematiserar ideologiska föreställningar och går i dialog med litterära konventioner. Snarlika tankar förs också fram av David Convery och Cristopher J. V. Loughlin som ger översikter över den irländska arbetarklassens historia och diskuterar från vilka teoretiska utgångspunkter denna historia – och själva fenomenet klass – bäst förstås. En av Loughlins teser är att klass bör förstås som någonting som ständigt skapas, och att arbetarlitteraturen bidrar till just detta skapande. Conery framhåller att den irländska arbetarklassen på flera sätt skiljer sig från exempelvis den brittiska, och att det är någonting man måste ta hänsyn till när man teoretiserar fenomenet klass. I dessa inledande texter ifrågasätts det teoretiska paradigm som länge dominerat i framför allt den amerikanska arbetarlitteraturforskningen och som reproduceras även i den nya antologin om amerikansk arbetarlitteratur.
För det tredje är A History of Working-Class Writing mindre nationalistisk än antologierna om amerikansk och brittisk arbetarlitteratur. Exempelvis hittar man här fler referenser till forskning om andra länders arbetarlitteratur. Dessutom är de flesta av de medverkande forskarna i allra högsta grad medvetna om att de studerar just irländsk arbetarlitteratur snarare än arbetarlitteratur i allmänhet. Därför finner man här fler intressanta analyser av sådant som är specifikt och färre falskt genrealiserande utsagor om arbetarlitteratur i allmänhet än vad som är fallet i de andra antologierna.
På en punkt är dock A History of Irish Working-Class Writing sämre än de andra antologierna. Trots att den är utgiven av samma förlag är den nämligen av sämre kvalitet, rent fysiskt. Att en inbunden bok som kostar 900 kronor börjar falla sönder redan vid en första genomläsning är naturligtvis ingenting annat än en skandal.
(Jag har skrivit om de andra antologierna här på bloggen. För att läsa, klicka här och här. Jag har också, tillsammans med John Lennon, recenserat antologin om amerikansk arbetarlitteratur i Journal of Working-Class Studies.)