Arbetarlitteraturhistoria skrivs vanligen nationellt, som den svenska, norska, franska etc. arbetarlitteraturens historia.
Detta kan vara befogat. Trots allt är det litterära livet i viss utsträckning nationellt, och skillnaderna mellan arbetarlitteraturens historia i olika länder kan vara stora.
Oftare är det nationella perspektivet dock problematiskt. Bland annat osynliggör det vanligen arbetarlitteraturens gränsöverskridanden.
På senare tid har detta getts allt större uppmärksamhet inom forskningen, och försök har gjorts att överskrida de nationella perspektiven. Per-Olof Mattsson har exempelvis skrivit in Nexø i den svenska arbetarlitteraturens historia.
Ett att försök att bryta med allt för snäva nationella perpsktiv – och till på köpet ett mycket intressant sådant – hittar man i Satu Göndahls uppsats "Swedish-Finnish Literature: Generational and Cultural Changes", som ingår i antologin Migrants and Literature in Finland and Sweden (som kan laddas ner gratis här.)
Gröndahl testar att betrakta den sverige-finska litteraturen som en del av den svenska arbetarlitteraturen. I många fall lyckas hon väl, exempelvis beträffande Hannu Ylitalos romaner från 70-talet.
Därmed vidgar hon den svenska arbetarlitterära traditionen. För, som hon själv framhåller, i Sverige har arbetarlitteraturen (implicit) definierats som en litteratur skriven av svenskar, på svenska.
Dessutom vidgar Gröndahl – utan att själv kommentera saken – den finska arbetarlitteraturen. För även den är faktiskt definierad utifrån nationella utgångspunkter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar