Baru: En proletär seriekonstnär

Bakom signaturen Baru döljer sig den franske seriekonstnären Hervé Baruela, född 1947. Såvitt jag vet finns bara ett av hans verk på svenska: Blues i brallan (Quequette Blues), som gavs ut 1989 av Medusa i översättning av Lena Ekeram. Det utspelar sig i nordöstra Frankrike, nära gränserna till Belgien, Luxemburg och Tyskland, under ett dygn kring nyåret 1965–66 och handlar om en ung man som slagit vad om att han ska lyckas bli av med oskulden.
Verket är självbiografiskt, åtminstone i det att det utspelar sig i den miljö där Baru växt upp: en miljö befolkad av infödda och invandrade arbetare och deras familjer och där allt – även ett desperat försök att bli av med oskulden – sker i industriernas slagskugga.
I artikeln "The Working Class and Comics: A French Cartoonist’s Perspective" i boken History and Politics in French-Language Comics and Graphic Novels (University Press of Mississippi 2008, red. Mark McKinney) beskriver Baru serier som en proletär konstform. När han sökte efter en form som skulle göra det möjligt för "mine and I myself" att "affirm our cultural dignity, without any more complexes, with respect to the dominant culture," förkastade han litteraturen, som han upplevde som bogerlig. Han förkastade även filmen eftersom han saknade de tekniska fördigheter, kontakter och - inte minst - det kapital som behövs för att göra film. Det som återstod var helt enkelt serierena...
Ett av Barus verk som jag gärna skulle vilja läsa, men som jag ännu inte fått tag på är Vive la classe! [Leve klassen!] från 1987. Den som råkar äga ett exemplar får gärna höra av sig.