Austerity Measures

Modern teknik kan vara någonting bra. För ett tag sedan blev jag tipsad via Facebook om att förlaget Penguin gett ut en samling med ny grekisk poesi: Austerity Measures. Jag besällde den omedelbart i en Internetbokhandel och några dagar senare låg den i min brevlåda. Innan Internet fnns skulle jag nog aldrig kommit att höra talas om boken. Och att köpa den skulle ha varit dyrt, krångligt och tagit oändlig tid.
Samlingens titel anspelar på den ekonomiska (och politiska!) krisen i Grekland, som faktiskt lett till en viss poetisk blomstring. Men även om det finns ett samband mellan åtstramningarna och den nya poesin är bara ett fåtal av dikterna i samlingen (explicit) samhällskommenterande eller politiska.
De dikter som tilltalade mig mest är dock de som är tydligast politiska. Bland annat blev jag mycket förtjust i Krystalli Glyniadakis "National Anthem, 2008, Redux". Där lyder "refrängen" som följer: "Juntas accessorize their wanks with national emblems". Och slutorden är: "Femininity never satified the nation".
Jag gillade också Thomas Ioannous "Honourable Compromise", där en av stoferna lyder:

Every twitch of your lips
Every grimace
Will be coordinated with public opinion
Your every word will beg for validation
From a broad
From an overwhelming majority

Den slutar såhär:

The key thing is
That you avoided the worst
By agreeing to an eminently
Honourable compromise

I ljuset av den politiska utvecklingen i Grekland efter att Syriza bildat regering tycker jag att Iannou här säger någonting viktigt.
Den poet som fängslade mig allra mest var dock Jazra Khaleed, som i sina dikter tematiserar och romantiserar de våldsamma protesterna mot sparpolitiken. I "Words" argumenterar han rent av för att poesin bör solidarisera sig med dessa protester och ta en ny riktning

The seat of power is in language
Where the police patrol
No more poetry circles!
No more poet laureates!
In my neighborhood virgin poets are sacrificed
Rappers with dust-blown eyes and bagy pants
push rhymes on kids sniffing words
[---]
I want no more verbs belonging to the non-combatants
I need a new language, not pimping
I'm waiting for a revolutin to invent me
Hungering for the language of class war
A language that has tasted insurgency
I shall create it!
Ah, what arrogance
OK, I'll be off
But take a look: in my face the dawn of a new poetry is breaking

Jazra Khaleed är helt enkelt en det tjugoförsta århundradets Leon Larsson...