Helena María Viramontes, Under the Feet of Jesus

Nobelpristagaren John Steinbecks Vredens druvor (1939) är antagligen den mest kända amerikanska arbetarskildringen någonsin. Den handlar om fattiga migrantarbetare som skördar frukt i Kalifornien. Det gör också en av de mest uppmärksammade samtida amerikanska arbetarromanerna: Helena María Viramontes Under the Feet of Jesus (1995). Medan Steinbeck skildrar "okies" – proletariserade bönder från Oklahoma på 1930-talet – skriver Viramontes om fattiga latinamerikanska lantarbetare idagens USA. Likheterna mellan dessa båda grupper är faktiskt ganska stora. Men de båda romanerna skiljer sig rejält åt. Vredens druvor är en tjock realistisk roman, medan Under the feet of Jesus är en kort bok i vilken författaren arbetar med andra grepp än realismens: växlande berättarperspektiv, symbolik, parallellismer etc. Ändå är den i hög grad realistisk. En scen mot slutet av boken som skildrar ett besök hos en läkare ger exempelvis en oerhört drabbande och övertygande bild av fattigdom och dess konsekvenser. Dessutom innehåller romanen – likt många andra arbetarromaner – ett intressant metaperspektiv, som bland annat kommer till uttryck i följande skildring av hur det är att skörda vindruvor:

Carrying the full basket to the paper was not like the picture on the red raisin boxes Estrella saw in the markets, not like the woman wearing a fluffy bonnet, holding out the grapes with her smiling, ruby lips, the sun a white orange behind her. The sun was white and it made Estrella's eyes sting like an onion, and the baskets of grapes resisted her muscles, pulling their magnetic weight back to the earth. The woman with the red bonnet did not know this.

Genom att kontrastera huvudpersonens – den trettonåriga Estrellas – perspektiv på skördearebtet mot det som ges av kapitalisterna som så småningom säljer russinen hon framställer positionerar Viramontes sin skildring socialt, som arbetarlitteratur.