Om man nu råkar vara varulv och en gång i månaden grips av lust att mörda folk, varför då inte passa på och slå ihjäl folk som förtjänar det? Sverigedemokrater, exempelvis, eller en rasistisk skivbolagsdirektör från Skara?
Så resonerar huvudpersonen i Viktor Algrens roman Han åt mitt hjärta.
Att diskutera "stadsgerillans" teori genom att berätta om en västerorienterad varulv är onekligen ett ganska kul grepp, och Han åt mitt hjärta är en riktigt underhållande roman. Dock skäms den av att idédiskussionen är allt för präglad av den romantiska och moraliserande syn på "direkt aktion" som härskar inom den autonoma vänstern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar