Palm och politiken

Som framgått av tidigare blogginlägg (7 och 19 januari) har jag på senare tid intresserat mig för Göran Palms rapportböcker från LM Ericsson. Efter att ha läst om (i betydelsen läst en gång till) Palms böcker har jag nu läst om (i uttryckets andra betydelse) Palms böcker. Närmare bestämt har jag tagit mig igenom Lars-Göran Malmgrens avhandling Göran Palms LM-böcker: Två industrireportage och deras mottagande (1977).

Malmgren gör dels en textanalys LM-böckerna, dels en analys av hur de mottogs av olika läsare (arbetare på LM, recensenter, företagsledare etc.). Båda analyserna är väldigt intressanta på en rad olika sätt, men det jag fäste mig mest vid var Malmgrens beskrivning av hur företrädare för i stort sett samtliga politiska partier försökte "lägga beslag" på Palm. Enligt centerpartiet var Palm en decentraliseringsivrande centerpartist, enligt folkpartiet var han en folkpartistisk humanist, enligt moderaterna var han en moderat som insett att arbetare mest tycker att det är jobbigt att behöva vara med och bestämma... Och den kommission som arbetade fram socialdemokratins nya partiprogram 1974-75 läste Palm eftersom de ansåg att han var en visionär reformist.

Detta visar väl med all önskvärd tydlighet att litterära klasskildringar ibland kan fylla en ganska viktig roll i den politiska offentligheten.