Svinalängorna på scenen

Det är svårt att prata om klass. Andra begrepp har en tendens att ställa sig i vägen: Nationen, familjen, rasen... På senare tid har det framför allt varit föreställningen om det mångkulturella samhället som skymt sikten genom att göra migration och etnicitet till helt centrala kategorier för samhällsanalysen.
Detta kan illustreras med programhäftet till den uppsättning av Svinalängorna som just nu är på turné i Sverige och Finland. (Produktionen är ett samarbete mellan Riksteatern, Wasa Teater, Blaue Frau och Uusi Teatteri. För mer info, klicka här.)
Den värld som skildras i romanen Svinalängorna är komplex. Alakoski visar hur karaktärernas öden formas av en rad olika men delvis samspelande faktorer som alkoholism, kön/genus, migration, klass, etc. Dock gör hon med eftertryck klart att klass har större betydelse än nationellt ursprung, bl. a. genom att betona likheterna mellan huvudpersonen Leena (från Finland) och hennes väninna Åse (född i Sverige).
I programhäftet är det dock tvärt om. Regissören Michaela Granis skriver där om hur Svinalängorna för henne främst aktualiserar frågor om relationen mellan svenskt och finskt och när hon - i förbigående - nämner klass blir det tydligt att hon egentligen menar migration och etnicitet: "Svinalängorna är också en berättelse om klass, språk, identitet och kön. Om hur svårt det är att komma till ett nytt land, att hitta in i ett samhälle, att bli accepterad och känna sig integrerad". Och för att ingen ska sväva i tvivelsmål om vad uppsättningen kretsar kring innehåller programhäftet också en text om "Sverigefinländarnas Arkiv".
Presentationen av Svinalängorna som en berättelse om "finskhet" tycks alltså gå på tvärs mot Alakoskis roman. Och den harmonierar inte särskilt väl med dramatiseringen heller. För i pjäsen - som för övrigt är mycket bra - ges karaktärernas nationella bakgrund inte på långa vägar lika stor uppmärksamhet som det faktum att Leena och Åse växer upp bland alkoholister. Och detta gör presentationen av pjäsen i programhäftet ännu mer underlig. För inte kan väl budskapet vara att alkoholism skulle vara någonting "finskt"?