tisdag 5 februari 2019

Jan Kristoffer Dale, Arbeidsnever

Jag har länge tänkt läsa Jan Kristoffer Dales novellsamling Arbeidsnever. När jag nu äntligen kommit mig för att göra det kan jag inte annat än instämma i alla kritikers och prisjuryers lovord.
Novellen är en svår genre att bemästra. Person- och miljöskildring måste fixas med små medel och kompositionen måste ofta vara mycket stramare än i exempelvis en roman.
För Dale verkar det emellertid vara hur lätt som helst att skriva riktigt bra noveller. Trots att han skildrar andra människor än de som brukar bebo samtidslitteraturen, nämligen de lägre skikten av landsbygdens arbetarklass, lyckas han blåsa liv i dem på nolltid. Och, i varje novell i Arbeidsnever visar han hur detaljer kan beteckna stora skeenden: en svärfar och en svärson hjälper varandra att ljuga och inser plötsligt - liksom läsaren - att de är balanserar på avgrundens rand; en misslyckad helgutflykt får några barndomsvänner att inse att de ohjälpligt glidit från varandra; en kvinna sänker rösten när hon pratar i telefon och en man inser att hon älskar en annan...
Men, naturligtvis är det inte den tekniska skickligheten sm gör Arbeidsnever till stor konst, utan vad Dale använder sin skicklighet till att säga. Det talas ofta om alla människors lika värde. Dale gör oss med eftertryck uppmärksamma på att alla människor inte alls tillerkänns samma värde – att många faktiskt tvingas leva ganska hårda liv, även i en välfärdsstat som Norge, och att de dessutom föraktas för detta.

söndag 27 januari 2019

Om arbetarlitteratur i P1

I dagens "Godmorgon världen" i P1 kunde man höra ett långt och mycket ambitiöst inslag om svensk arbetarlitteratur av Sara Olsson som bland annat intervjuar Emil Boss, Daria Bogdanska och mig. För att lyssna, klicka här.

onsdag 23 januari 2019

Om arbetarkroppen i arbetarlitteraturen

De senaste månaderna har det lagts fram flera avhandlingar om nordisk arbetarlitteratur, som tillsammans representerar ett betydande tillskott och en viktig förnyelse av forskningen om denna litteratur. Den senaste  är Ingrid Nestås Mathisens synnerligen välskrivna och intressanta Arbeidarkroppen: Individ og kollektiv i Nini Roll Ankers og Kristofer Uppdals prosa. 
Som framgår av titeln är det kroppen – och närmare bestämt kroppen så som den uppfattas inom fenomenologin – som står i centrum. Det är intressant. Trots att arbetarlitteraturen ofta tematiserat kroppsarbete har arbetarlitteraturforskningen nämligen inte i någon större utsträckning diskuterat kroppen som begrepp eller fenomen.
Det är också intressant att Nestås Mathisen betraktar Roll Anker och Uppdal som arbetarförfattare. I Norge har den beteckningen nämligen kommit att bli ganska snäv. Men Nestås Mathisen visar att den i allra högsta grad kav vara produktiv.
Mer information om avhandlingen hittar man på Universitetets i Bergen hemsida.