Pirkko Saisio, Livets gång

Bild ur TV-filmatiseringen av
Pirkko Saisios Livets gång

Efter att ha läst en del forsking om finsk arbetarlitteratur beslutade jag mig för att ta mig en titt på några skönlitterära texter också. Den första jag fick tag på var Pirkko Saisios debutroman Livets gång som kom ut 1975 (och som översattes till svenska av Jens Hildén redan samma år).
Den skildrar en finsk arbetarfamilj i Helsingfors under decennierna efter andra världskriget, med fokus på arbetarkvinnan Eila och hennes dotter Maria. Romanen är utan tvekan socialrealistisk, men just eftersom man får följa två karaktärer blir såväl skildringen som den skildrade världen dynamisk.
Livets gång blev en stor succé i Finland och har bland annat filmats för TV. Saiso har senare skrivit flera andra romaner och även varit verksam som skådespelare och dramaturg.

Victor Estby, Under

Om Victor Estbys nya bok, Under, har jag inte mycket att säga. Det som behöver sägas har nämligen redan sagts i Jan Arnalds förord, exempelvis att Estby är förbaskat duktig på att snickra vers och att versernas politiska udd ligger på en nivå långt bortom slagordens. Men kanske borde man ändå understryka att de noveller som samsas med dagsverserna i Under faktiskt inte bara har värde som ögonöppnare för ett samhälle som fortfarande är fullt av barfotabarn, utan också är osedvanligt välkomponerade och präglade av stilitisk säkerhet. Hur som helst: att inte varenda publikation med arbetarrörelsekoppling slåss om att få publicera Estbys dagsverser (och noveller!) är obegripligt.

Finsk arbetarlitteratur

Finsk arbetarlitteratur är intressant, men finska är inget man lär sig på en kafferast. Därför är det utmärkt att tidskriften Journal of Finnish Studies gett ut ett specialnummer på engelska om just finsk arbetarlitteratur (vol. 18, nummer 2, 2015).
Här görs det bland annat klart att den finska 1900-talshistorien (nationsbyggande, inbördeskrig, deltagande i andra världskriget, det spända förhållandet till Sovjetunionen etc.) inneburit helt andra förutsättningar för arbetarlitteraturen än de som rått i Sverige. Hur många svenska arbetarförfattare har exempelvis slutat skriva för att de arkebuserats? Och hur många har fått sitt arbetsmaterial beslagtaget av vitgardister?
Men, naturligtvis finns det också likheter. Exempelvis har man även i Finland bråkat om vem som ska betraktas som arbetarförfattare, och även där har såväl arbetarlitteraturen som forskningen om den fått ett uppsving under senare år.
Den forskning som redovisas i tidskriften är utmärkt. Inte minst är det välgörande att man försöker uppmärksamma förbindelserna mellan finsk och utländsk arebtarlitteratur. Allt för ofta är nämligen arbetarlitteraturforskningen fångad i ett ganska snävt nationellt rum.
Och även för den som inte är intresserad av det rent akademiska finns det mycket att hämta. Inte minst får man tips om en lång rad böcker som man kan läsa i Svensk översättning. Själv har jag just varit på biblioteket och hämtat ut Pirkko Saisos Livets gång...