Grattis Malin!

Årets Stig Sjödinpris går till Malin Klingzell-Brulin, chefredaktör för Livsmedelsarbetareförbundets tidning Mål och Medel. Det är ett alldeles utmärkt val. Tidigare har priset getts till författare som påolika sätt bideragit till att den arbetarlitterära tradition som Stig Sjödin verkade i har fortsatt att utvecklas. Bland annat har det gått till Göran Greider, Sara Lidman, Mikael Wiehe och Emil Jensen. Men utan medier som sprider litteratur och litteraturkritik till arbetarklassen kommer arbetarlitteraturen att går under. Och det är för att hon hjälper till med detta som Malin Kilngzell-Brulin nu belönas.

För några år sedan samtalade jag med Malin Klinzell-Brulin i samband med arrangemanget "Boken på arbetsplatsen" på Brunnsviks folkhögskola. Ämnet för vårt samtal var arbetarlitteraturen och fackförbundspressen, och jag sa bland annat att en av fackföreningspressens viktigaste uppgifter varit att "den tidvis fungerat som en motoffentlighet som försökt ta tillvara medlemmarnas intressen. Bland annat har man försökt få arbetare att intressera sig för litteratur. Genom att trycka dikter i en fackföreningstidning kan man få en arbetare att läsa, fast han aldrig skulle gå till ett bibliotek eller en bokhandel. Fackföreningspressen har också fungerat som en kuvös för många arbetarförfattare som haft svårt att få fart på sina litterära karriärer. [---] Litteratur som har med arbete och klass att göra får mer uppmärksamhet i fackförbundspressen än på annat håll. Jag tror att detta är viktigt. Det är viktigt för arbetarlitteraturen att någon intresserar sig för den. Men det är nog också viktigt för fackföreningarna. Arbetarrörelsen behöver sina författare. Kultur har nämligen med politik att göra."

Stig Sjödinpriset delas ut i ABF-huset i Stockholm 11 oktober klockan 13.00. Det bjuds på såväl förfriskningar som på musik och litteratur. Inträdet är 50 kronor.

Mål och Medel finns på nätet. För att läsa den, klicka här.

Renegaten Larsson

Leon Larsson är en av de viktigaste figurerna i den svenska arbetarlitteraturens historia. Han var den kanske allra mest populäre och begåvade poeten inom arbetarrörelsen under det tidiga 1900-talet. Han var också en av de första autodidakta arbetarförfattarna som lyckades vinna erkännande bland borgerliga kritiker och läsare. Dessutom hör han till de arbetarförfattare som kom att stämplas som renegat, avfälling.

Under de senaste åren har man kunnat notera ett ökat intresse för Leon Larsson. Bland annat har många av hans tidiga kampdikter getts ut av förlaget Vertigo i samlingen Hatets sånger och själv har jag skrivit om honom bl.a. i boken Arbetarlitteratur, samt i artikeln "Renegaten och arbetarlitteraturens gränser".

Nu har så Elin Lindqvist - som är barnbarnsbarn till Leon Larsson - skrivit en roman om honom (Facklan - en roman om Leon Larsson, Piratförlaget). Som roman betraktat är den kanske inget mästerverk. Bland annat känns dialogen ibland litet uppstyltad, och emellanåt blir det obalans mellan viktigheter och oviktigheter. Men Lindqvist har onekligen gjort gedigen research och det levnadsöde hon presenterar är i allra högsta grad fascinerande.

Leon Larsson var nämligen inte bara en intressant författare utan även en ytterst komplex personlighet. Och hans livshistoria innehåller mängder av dramatik. Några exempel: Han sattes i fängelse för mordbrand vid femton års ålder; han planerade tillsammans med finska revolutionärer att spränga två banker; han emigrerade till Amerika efter att ha fingerat ett bombattentat mot sig själv; han blev änkling innan han fyllt 30; han begravdes så småningom i LO-ordföranden Herman Lindqvists familjegrav.

Förhoppningsvis leder Lindqvists roman till att fler får upp ögonen för Leon Larssons diktning. För den är minst lika intressant som hans levnadsöde.

Grattis Beata!

Beata Agrell, professor i litteraturvetenskap och arbetarlitteraturkännare, har fyllt 65. Med anledning därav har hon förärats en festskrift med titeln Tilltal och svar. Tyvärr ägnar få av de medverkande skribenterna - med undantag för Gunnar D. Hansson, som skriver om en outgiven roman av Lars Ahlin - särskilt mycket uppmärksamhet åt arbetarlitteraturen. Men i slutet av boken finns en förteckning över vad Beata själv skrivit i ämnet. Följande anbefalles för alla som intresserar sig för den tidiga arbetarlitteraturen:
"Gömma det lästa i sitt inre. Fromhet och klasskamp i tidig arbetarprosa", Ord & Bild 2003:4, s. 66-77.
"Föråldrad litteratur och historiska läsarter - exemplet tidig arbetarlitteratur", Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborgs Årsbok 2005, red. P. Hallberg, Göteborg 2005, s. 52-53.
"In search of legitimacy: class, gender and moral discipline in early Swedish working-class literature", Fazination des Illegitimen. Alterität in Konstruktionen von Genealogie, Herkunft und Ursprünglichkeit in den skandinavischen Literaturen seit 1800, re. C. Gestrich och T. Mohnike, Würzburg 2007, s. 103-117.