Birk Andersson, Natt

 Birk Anderssons Natt har legat på mitt skrivbord en lägre tid. Jag köpte den av författaren vid en uppläsning, sen blev den liggande. Men nu har jag äntligen läst den – och imponerats.

För mig har Andersson hittills mest varit känd som författare av underfundiga (anarkistiska!) haikus. Natt är någonting annat. Samlingen beskriver olika arbeten – som tidningsbud, pengaräknare (!), lagerarbetare och på SIS-hem (tror jag). Det som förenar dem är att de utförs på natten.

Andersson förenar på ett skickligt det lilla (konkreta iakttagelser) med det stora (reflektioner om arbetet och vad det gör med oss). Dessutom lyckas han ofta hitta pregnanta formuleringar som verkligen får läsaren att fundera, samtidigt som de imponerar som ordkonst.

Det är verkligen inte ont om intressanta arbetarpoeter just nu. Andersson är i allra högsta grad en av dem.

Artikel på isländska

 Förra året deltog Nicklas Freisleben Lund och jag i en konferens om "röd världslitteratur" på Island. Vårt föredrag handlade om förhållandet mellan skandinavisk arbetarlitteratur och den socialistiska realismen. 

Vi tog bland annat upp några av de författare som närvarade vid det sovjetiska författarförbundets kongress 1934, då den socialistiska realismen presenterades – Martin Andersen Nexø, Moa Martinson och Harry Martinson – men även andra, som Ivar Lo-Johansson. Dessutom tittade vi närmare på vad kritiker som Hans Kirk och Erik Blomberg skrivit i ämnet.

Vår slutsats blev att den socialistiska realismen aldrig riktigt fick fäste i skandinavien, eftersom det här redan etablerats en lokal diskurs om arbetarlitteratur. Och denna slutsats pekar på att den röda världslitteraturen inte är homogen, utan består av olika litteraturer som står i ett komplext förhållande till varandra.

Efter konferensen har vi skrivit en artikel med utgångspunkt i föredraget. Och nu har den publicerats på isländska i tidskriften Ritið med titeln "Saga tveggja bókmenntaskóla Sósíalískt raunsæi og skandinavískar verkalýðsbókmenntir á fjórða áratug síðustu aldar". Den som behärskar språket kan läsa artikeln här. 

Moa och Harry Martinson, Nordahl Grieg
och Nexø i Sovjetunionen 1934

Gunvor Nervold Antonsen, Vi er margen

Vi er margen (på svenska "Vi är märgen") innehåller fyra delar. Först kommer en dikt av Gunvor Nervold Antonsen som bygger på intervjuer med arbetare på en fabrik som lagts ner eftersom verksamheten flyttats till låglöneländer. Därefter följer en serie fotografier från när fabriken byggdes och invigdes på 1970-talet. Sen kommer en intressant essä av Jonas Bals om arbetarklassens ställning i dagens Norge. Den sista delen innehåller bilder från den tömda fabriken. 

Nervold Antonsens dikt är mycket tänkvärd. Den beskriver arbetare som identifierar sig med sitt arbete och rent av hävdar att "Vi er arbeidet / som gjøres på fabrikken / Vi er fabrikken". Mot dem står en kapitalism som är global och där "oppdrag / ordre, kundeplaner, bestillinger / volum [...] plutselig økes, reduseres / eller kanseleres", allt i enlighet med vad som bäst avkastning.

Resultatet blir plötslig nedläggning av fabriken, och därmed ett kollektivs – och en hel livsforms – upplösning, vilket av arbetarna upplevs som att de berövas sin mänsklighet. Samtidigt antyds den möjliga framväxten av en ny gemenskap – med dem som tagit över deras jobb:

Jeg var med å flytte produksjonen

til et annet land

hjalp i gang han som skulle

overta mitt arbeid

viste han hvordan han skulle

gjøre den jobben jeg mistet

 

Vi sto sammen

vi ble ett

vi er ett

hu og jeg

han og du

de og oss

vi og dem

 

Vi er én av dem.

Bals essä hjälper läsaren att få perspektiv på det som dikten skildrar genom att placera in det i ett större politiskt sammanahng. Och fotografierna ramar in dikten på ett fint sätt. Vi er margen är alltså en alldeles utmärkt bok.