Filmat föredrag om Stig Sjödin

 Vid årets bokmässa i Göteborg höll jag ett föredrag på Forskartorget om Stig Sjödin. Eftersom mässan var digital filmades det hela, och hu har filmen blivit fritt tillgänglig på nätet. 

Arbetarlitteraturens kväll

 På tisdag (26 oktober) ordnar Arbetarrörelsens arkiv en "Arbetarlitteraturens kväll", då de arbetarlitterära sällskapen och Föreningen arbetarskrivare presenterar sin verksamhet. Själv har jag fått förtroendet att för Stig Sjödin-sällskapets räkning berätta om min bok Kampdiktare i folkhemmet och om hur forskare och litterära sällskap kan hjälpa varandra.

Det hela sker på Zoom mellan 18:00 och 19:30 och alla är välkomna att lyssna. Mer information om praktikaliteterna hittar man här. 

Pelle Sunvisson, Svarta bär

 Pelle Sunvisson har under falsk identitet levt och arbetat med ukrainska bärplockare i norra Sverige och med utgångspunkt i sina upplevelser skrivit romanen Svarta bär.

Som roman betraktad är den dock märklig. Intrigen är nämligen vag. Istället ligger fokus på karaktärerna och deras utveckling.

Sunvisson skildrar flera olika bärplockare, och låter dessutom läsaren se världen ur flera olika personers perspektiv. Svarta bär är alltså en kollektivskildring. Men det kollektiv som skildras uppfattar sig inte som någon sammanhållen grupp. Och kanske är det ett av bokens viktigaste budskap: att de som ofta uppfattas som en tämligen anonym massa faktiskt består av individer som bortom det faktum att de har samma arbete är högst olika. 

Sunvisson lär just nu arbeta under cover som byggnadsarbetare (svart). Det ska bli mycket intressant att få ta del av hans erfarenheter av det äventyret.

The Routledge Companion to Literature and Class

 Förlaget Routledge har på senare tid gett ut många böcker med relevans för dem som intresserar sig för frågor om litteratur och klass. En av dessa är The Routledge Companion to Literature and Class.

Den innehåller 32 uppsatser om allt från hur begravningar skildrades i socialistiska tidningar under den victorianska eran och litterära skildringar av irländska arbetarklassmammor till klassperspektiv i moderna litterära utopier.

En del av detta är intressant, men det är en besvikelse att boken inte tar upp mer övergripande litteraturteoretiska och -historiska frågeställningar om förhållandet mellan litteratur och klass. De diskuteras inte ens i förordet, där redaktörerna istället deklarerar att de inte är riktigt säkra på vad klass och litteratur är.

Ett av bidragen sticker ut: Agniezka M. Wills "The 'Metaholon' Method for Class-Based Literary Analysis". Jag är inte alls övertygad att det som sägs där är värt att ta på allvar. Men perspektiven är uppfriskande. 

Marie Norin, ligga lik

 Marie Norins bok ligga lik skildrar en vuxen människas minnande av en barndom i social utsatthet och hur den bidragit till att forma hennes liv. Den är skriven i du-form, kanske för att markera distans mellan nu och då, kanske för att betona att det som berättas inte är unikt utan giltigt också för många andra.

Man skulle kunna kalla ligga lik en prosalyrisk berättelse om en klassresa. Men det är en resa som aldrig tar slut. Dels finns minnena och konsekvenserna av barndomen kvar, dels återvänder berättaren då och då till sitt utgångsläge, exempelvis när hon tvingas försörja sig med skitjobb, eller ta hand om män hon är tillsammans med. 

Den enda ljusglimten är själva berättandet. Såhär heter det på ett ställe i boken:

Det finns i dig eller där du kommer ifrån inga särskilda förmågor eller egenskaper som med nödvändighet måste bevaras eller återskapas, reproduceras. Det finns inget unikt med den du är eller det du kommer ifrån, av, ur. Ingen har någonsin, och kommer aldrig någonsin, peka på dig eller din släkt, familj och säga: Där ser ni en gren på på mänsklighetens träd som gjort skillnad. Ni har inte sett något som som inte också andra människor från andra släkter har sett, det finns ingenting ni har blundat för som inte också andra har blundat för, undvikit och ljugit om, tagit er fram via, sovit er igenom, lismat, koketterat, svurit, hämnats, hatat, fallit offer för, lämnat och lämnats, blivit svikna av och för osv, hundlikt krupit eller krupits för, bitit er fast vid, drömt om, stridit för. Ni är som vem som helst.

Men när detta icke-unika och därför påstått icke-intressanta liv blir litteratur blir det faktiskt något annat.

Jag är väldigt förtjust i Marie Norins böcker. Men frågan är om hon någonsin skrivit något jag tyckt mer om än ligga lik. På omslaget står att den utgör första delen i en trilogi. Jag längtar efter fortsättningen.

Anders Teglund, Cykelbudet

 Anders Teglunds Cykelbudet är en dagboksroman om ett år då författaren – som egentligen är pianist, förläggare och diversearbetare i kultursvängen – jobbar som matbud för Foodora. 

Det hela börjar med att coronapandemin gör det näst intill omöjligt för honom att försörja sig. Arbetet som cykelbud blir en ekonomisk räddningsplanka, samtidigt som han tidigt inser att det också är ett bra ämne för ett reportage och efter hand börjar skriva på det som ska bli Cykelbudet. Dessutom börjar han engagera sig fackligt.

Teglund ger en mycket intressant skildring av arbetet på Foodora, och av dem som utför det. Inte minst diskuterar han förutsättningarna för facklig organisering. Han lyfter bland annat fram att det är svårt att  skapa gemenskap och solidaritet när många ser jobbet som cykelbud som något tillfälligt, eller kombinerar det med andra "gig".

Cykelbudet är emellertid mer än ett reportage om Foodora. Det är också en roman som med utgångspunkt i en persons liv skildrar coronapandemin, villkoren för kulturarbetare i Sverige, frågor om klass- och statusskillnader och mycket annat. Den är mycket engagerande och rent av svår att lägga ifrån sig. 

Boken har blivit föremål för debatt i Göteborgs-Posten. Mitt inlägg kan läsas här (det innehåller länkar till de tidigare inläggen).

Konferens om arbetarlitteratur på nätet

 8–12 november genomförs konferensen "Working-Class Studies" – som anordnas av forskare på Irland – på nätet. Programmet, som kan läsas här, är mycket intressant. Bland annat innehåller det ett stort antal presentationer av forskning om arbetarlitteratur. 

Själv kommer jag att prata om min pågående forskning under rubriken "It's literature, sort of... What literary studies can teach us about working-class literature and vice versa".

Det är gratis att delta i konferensen via nätet. Den som vill göra det kan registrera sig här. 

Recension i Internationalen av Kampdiktare i folkhemmet: Arbetarpoeten Stig Sjödin

 Det fortsätter att trilla in recensioner av min bok om Stig Sjödins arbetardiktning. Den senaste jag sett är författad av Anders Karlsson och publicerad i Internationalen nummer 39 2021. En passage jag särskilt gärna citerar är denna:

Det som är så befriande med Magnus Nilssons biografi är att han lägger hela tonvikten på Sjödins faktiska skapande, i form av en inspirerande närläsning av centrala dikter, och låter oss förbli helt ovetande om hans privat- och familjeliv. Nilssons allra största insats är dock att han lyfter fram allt Sjödin skrev vid sidan om de på Bonniers  utgivna diktsamlingarna, i form av under decenniernas lopp ett kontinuerligt flöde av dikter i fackförbundstidningar eller prologer i samband med kongresser – som exempelvis när en Max von Sydow iförd blåställ läste upp ett bidrag från Sjödins penna i samband med Kommunals kongress 1958. Stig Sjödin var inte bara en arbetardiktare utan även en arbetarrörelsens diktare.

Kulturdebatt om litteratur och prekärt arbete

 Nu har jag gett mig in i debatten i Göteborgs-Posten om litteraturen och det prekära arbetet. För att läsa, klicka här. 

Samtal om serier och klass

 Just nu pågår Contemporary Nordic Comics Conference i Malmö (och på Zoom). Min främsta insats under dagen har varit att intervjua serietecknaren Mats Källblad, som bland annat skapat Hundra år i samma klass, Polly och böckerna om Vimmelgrind. Vårt samtal handlade bland annat om serier och klass, och det ämnet kommer jag att återvända till i morgon när jag ska presentera ett paper om "arbetarserier".

CFP Nordisk arbetarlitteratur VIII, Karlstad 16–18 november 2022

 

Douglas Stuart, Shuggie Bain

 I somras var den över allt. På varenda strandfilt, buss och parkbänk satt folk och läste Douglas Stuarts roman Shuggie Bain. Jag försökte också, men kom inte riktigt in i boken. Nu har jag dock gett den en andra chans och förstår plötsligt varför alla var så uppslukade. Romanens berättelse om Shuggie och hans uppväxt med en gravt alkoholiserad mamma i de sämre delarna av Glasgow på 1980-talet är nämligen oerhört fascinerande. 

I många recensioner lyfter man fram det faktum att Shuggie är homosexuell. Därför blev jag litet förvånad över att det motivet faktiskt ges ganska litet uppmärksamhet i boken. Istället är det på det klassamhälle där Shuggies mamma och många andra super ihjäl sig som Stuart fokuserar. Att Shuggie på flera sätt är en särling och avvikare framstår mest som ett halvt löfte om att han en gång ska lyckas ta sig bort från den miljö där han växt upp, något som så klart förstärks av Stuarts beskrivning av boken som delvis självbiografisk.

Att en berättelse om klassamhällets jävlighet blivit så oerhört populär är faktiskt någonting som förtjänar eftertanke. I media och i det politiska samtalet ägnas det ju inte så mycket uppmärksamhet, trots att de uppenbarligen kan engagera många männniskor...

Föreläsning om Sjödin på Runös kurs om arbetarkultur

 I torsdags föreläste jag – via nätet – för andra året i rad på Runö folkhögskolas kurs om arbetarkultur. Denna gång pratade jag om Stig Sjödin, med utgångspunkt i min bok.

Att föreläsa för människor som intresserar sig för de ämnen jag forskar om är alltid kul. Att den digitala tekniken gjort det möjligt att föreläsa utan att resa är också något jag uppskattar. Samtidigt saknar jag verkligen att föreläsa "live" och jag hoppas verkligen att det ska bli lättare framöver.