Brecht, Svendborger Gedichte

 2002–2003 bodde jag i Berlin. Sommaren 2003 tyckte jag att jag blivit tillräckligt bra på tyska och gick och köpte Brechts samlade verk. Sedan dess har jag läst och läst och läst...

Ganska ofta läser jag de så kallade Svendborger Gedichte, som Brecht skrev på 30-talet när han var flykting i Danmark. Några av dem – inte minst "En läsande arbetares frågor" och "Till de efterkommande" – är mycket kända. Andra har mer karaktär av politisk dagsvers, men är därför inte nödvändigtvis mindre intressanta. 

Huset i Svendborg där
Brecht bodde 1933–1938

Dikterna från Svendborg påminner om några saker som är typiska för Brecht:

1) Brecht är fenomenal som kritiker, men dålig på att föra fram ett positivt budskap. Hans disektioner av maktens språk är enastående, men när han får för sig att skriva hyllningsdikter till exempelvis Lenin eller till dem som byggde tunnelbanan i Moskva blir hans eget språk ofta klumpigt och glanslöst. 

2) Brecht vacklar ständigt mellan materialism och moralism. "Först kommer käket, sen moralen". Detta citat ur Tolvskillingsoperan uttrycker en tanke som Brecht flera gånger återkommer till. I Den heliga Johanna från slakthusen skriver han exempelvis att de fattiga saknar moral, men att de inte har så mycket annat heller, det vill säga att de inte är fattiga för att de är sämre än andra utan att de är sämre för att de är fattiga. I den första av Svendborgdikterna återkommer han till samma sak:

BEI DEN HOCHGESTELLTEN

Gilt das Reden vom Essen als Niedrig.

Das kommet: sie haben

Schon gegessen

 

[HOS ÖVERHETEN

Anses det ofint att prata om maten

Anledningen: de har

Redan ätit]

Samtidigt kräver Brecht ofta en oerhört hög moral av människorna. I Mor Courage låter han exempelvis den stumma Kattrin statuera exempel genom att offra sig själv för att rädda andra. I Svendborgdikterna uppmanar han flera gånger – från den relativt trygga exilen – tyskarna att göra uppror mot nazismen och att vända sina vapen mot officerarna. Och i dikten "An die Gleischgeschalteten" [Till de som rättat in sig i ledet] fäller han en hård dom över dem som inte vågar kritisera regimen för att de då skulle kunna förlora  sitt bröd.

3) Brecht är en oerhört intellektuell och politisk diktare. Men han är också rolig. Han skrev någonstans att om teatern inte kan roa så kan den inget annat heller (för då går ingen dit). Även i dikterna använder han humor för att få fram sitt budskap, exempelvis i "Abbau des Schiffes Oskawa durch die Mannschaft" [Besättningens nedmontering av skeppet Oskawa] som handlar om hur underbetalda sjömän ser till att ett skepp och dess dyrbara last förvandlas till skrot. Den slutar såhär 

 

[...] Jedes Kind, meinten wir

Konnte so sehen, daß unsere Löhnung

Wirklich zu klein gewesen war.

 

[På så sett, menade vi

Kunde till och med ett barn se

Att vi verkligen varit underbetalda.]