Världen vi lämnar är Föreningen Arbetarskrivares tolfte antologi. De senaste fem har kommit ut med två-årsintervaller och blivit bättre och bättre. Den förra – Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattad kroppar (2018) – fick också en hel del positiv uppmärksamhet, bland annat i Dagens Nyheter och på SVT, där den hissades av kritikern Ulrika Milles.
Även Världen vi lämnar kan nog komma att tas väl emot. Kvaliteten på bidragen är nämligen genomgående hög och flera av dem är riktiga pärlor.
Bland novellerna gillade jag särskilt Erik Hakings, Kajsa Paulssons och Micke Evhammars. Min absoluta favorit är dock Karin Nilssons oerhört välskrivna "Bassängsystrar", som beskriver en rehabiliteringsresa till Mallorca och bland annat handlar om sjukdom, läkande, vänskap och olika slags relationer mellan kvinnor och män.
Vad gäller poesin och prosalyriken är nivån ännu högre. Elliot Baron skildrar på ett vackert och tänkvärt sätt vårdarbetares möten med gamla och sjuka människor, Stina Künstlicher beskriver rytmakrobatiskt och underhållande kampen mellan personal och gäster i en bar, Nino Mick skapar med utgångspunkt i arbete ombord på tåg dikter av svindlande hög kvalitet och Freke Räihä kombinerar på ett engagerande sätt intellektuell stingens med en drabbande nakenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar