Att salongen på Intiman bara var drygt halvfull under gårdagens föreställning av Prekariatet är kanske ett tecken på att malmöborna tycker att återbetalningsgraden från stadens scener varit väl låg på senare tid. Men de som stannade hemma överlät därmed jackpotten åt andra.
Prekariatet är nämligen en lysande pjäs, och framförandet lämnar inget att önska.
Till grund för pjäsen ligger intervjuer med människor med prekära arbetsförhållanden (det vill säga förhållanden som är oregelbundna och osäkra). Utifrån dessa har en rad karaktärer skapats: en migrantarbetare med tillfälligt uppehållstillstånd, en frilansande journalist, en arbetare i vård- och städsvängen, en lärarvikarie, en entreprenör... Dessa framför sina berättelser i ett slags á capella-operett i folkviseton, kombinerat med fysisk gestaltning av hur det kan kännas att jobba hårt utan skyddsnät och utan att komma någonstans.
Begreppet prekariat är komplext och omstritt. Det betecknar inte någon klass, men fångar in förhållanden som faktiskt förenar människor över traditionella klassgränser. Inte minst kan det användas för att visa att en hel del småborgare – exempelvis konsulter, frilansande kultur- och mediearbetare, entreprenörer etc. – i vissa avseenden kan vara mer utsatta på arbetsmarknaden än den traditionella arbetarklassen (som ju genom ett drygt sekel av facklig och politisk kamp lyckats uppnå en hel del) och att de rent av delar erfarenheter och problem med de mest utsatta skikten av denna klass.
Det är nog det viktigaste budskapet i Prekariat: "Prekärt arbetande i alla klasser, förena eder!" Om det hörsammas skulle arbetarrörelsen kunna revitaliseras. Och om det förblir ohört kan det gå riktigt illa.
I pjäsen antyds det senare i skildringen av hur en av karaktärerna blir politiskt aktiv... i Sverigedemokraterna. Trots att hennes villkor har likheter med migrantarbetarens väljer hon att ta ställning mot honom. Och därmed dömer hon sig själv, i slutändan, till att förbli utsatt. För om prekariatet ska kunna spränga sina bojor krävs enighet och solidaritet.
Prekariatet är alltså en pjäs som är både underhållande och intellektuellt/politiskt stimulerande. Så om du är i Malmö: skynda, skynda till Intiman. Vinst utlovas.
För mer info, klicka här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar