Sherlock Holmes och kapitalismen

Marxistisk litteraturvetenskap relaterar litteratur till samhällets bas. Under kapitalismen utgörs denna bas bland annat av det konfliktfyllda förhållandet mellan arbete och kapital. I allmänhet brukar de marxistiska litteraturvetarna hävda att litteraturen hör hemma i en ideologisk överbyggnad, som är betingad av förhållandena i basen och bland annat syftar till att legitimera dem. En av vår tids mest kända marxistiska litteraturforskare, Fredric Jameson, menar exempelvis att litteraturen utgör en omedveten "social symbolhandling" som bearbetar sociala motsättningar (se hans bok Det politiska omedvetna).

Fredric Jameson

Även om jag i min avhandling, Den moderne Ivar Lo-Johansson, åberopade Jamesons teori är jag ganska skeptisk mot idén att litteraturen skulle försona oss med samhället. Lika ofta försöker ju författarna få oss att se och revoltera mot orättvisor. Jag är också misstänksam mot att litteraturens relation till samhället skulle vara "omedveten".
Att det ändå ligger någonting i Fredric Jamesons idéer blir dock uppenbart vid läsning av Arthur Conan Doyles berättelser om Sherlock Holmes.
En annan marxistisk litteraturforskare, Raymond Williams, har i The Country and the City analyserat Dickens romaner, och kommit fram till att de samtidigt beskriver den kapitalistiska världens komplexitet (i jämförelse med äldre mer aktoritära samhällen) och ger denna värld en viss stabilitet. Detta förra görs bland annat genom skildringar av London som en oöverskådlig labyrint, det senare exempelvis genom avslöjanden av dolda släktband.

Arthur Conan Doyle

Något liknande hittar man i berättelserna om Sherlock Holmes. Även där beskrivs London som en mörk och farlig plats där vad som helst kan hända. Dessutom påverkas staden av skeenden långt borta. I de tidiga berättelserna är några av morden exempelvis konsekvenser av sådant som hänt bland mormoner i Utah, under Sepoyupproret i Indien eller bland guldgrävare i Australien.
Med utgångspunkt i Fredric Jamesons (och Williams) teorier skulle man kunna anta att Conan Doyle bearbetar den globaliserade kapitalisens oöverskådlighet som utgör problemet. Och lösningen är naturligtvis Sherlock Holmes strikta logik som skapar ordning i kaoset.
Fredric Jameson har hävdat att kapitalismen är så komplex att den inte går att överblicka. Arthur Conan Doyle ger i berättelserna om Sherlock Holmes en delvis annan bild. Nog är den globalaiserade kapitalisen komplex, men för den som likt Sherlock Holmes är uppmärksam och eftertänksam kan sambanden nog blottläggas.
Medan Fredric Jameson hävdar att vi bara kan bearbeta kaptialismens motsägelser på ett omedvetet och symboliskt plan tycks Artur Conan Doyle alltså vara mer optimistisk. Mer progressiv, skulle man kanske kunna säga...