Finns det regional arbetarlitteratur?

För ett drygt år sedan blev jag inbjuden till en konferens i Essen, Tyskland, där man skulle diskutera "regional litteraturhistorieskrivning" med anledning av att man påbörjat projektet att skriva Ruhr-områdets litteraturhistoria. Mitt bidrag blev ett föredrag i vilket jag analyserade den relativa avsaknaden av regionala perspektiv i historieskrivningen om den svenska arbetarlitteraturen och diskuterade vad man möjligen kan lära av det förhållandet när man skriver om arebtarlitteraturen i Ruhr-området. Det har nu publicerats i boken Theorien, Modelle und Probleme regionaler Literaturgeschichtsschreibung.
Eftersom artikeln är skriven på tyska (ja, jag är väldigt stolt över att jag lyckats knåpa ihop en vetenskaplig text på tyska!) kommer här ett referat:
De regionala perspektiven har aldrig varit särskilt starka i historieskrivningen om svensk arbetarlitteratur. Bengt Lidforss, som var den ledande socialdemokratiska litteraturkritikern i början av 1900-talet, delade visserligen – på grundval av föreställningar om ras! – in den svenska litteraturen i en skånsk och en uppsvensk skola, men när han skrev om arbetarlitteratur tillämpade han inte denna distinktion. Han var nämligen inte bara rasist, utan även socialist, och när han skrev om arbetarlitteratur stod klass i centrum. Och så har det varit även senare, vilket jag tycker är ganska bra. För även om klassförhållandena kan vara olika i olika regioner är fenomenet klass inte nödvändigtvis kopplat till just regioner. Därför kan ett accentuerat regionalt perspektiv faktiskt osynliggöra tematiseringen av klassfrågor i arbetarlitteraturen. Att betrakta arbetarförfattare som regionala författare kan också leda till att de ses som mindervärdiga författare (nationell litteratur och världslitteratur har ju ofta högre status än regional litteratur) vilket i sin tur kan minska deras förmåga att få politiskt genomslag.
Om de regionala perspektiven blir för starka i historieskrivningen om Ruhr-områdets arbetarlitteratur skulle de bland annat kunn osynliggöra det faktum att många av regionens arebtarförfattare faktiskt stått i nära förbindelse med svenska kollegor. Max von der Grün hävdade exempelvis att det var en roman av Folke Fridell (som han läste i amerikansk krigsfångenskap) som fick honom att bli författare, och Günter Wallraff var mycket imponerad av den svenska arebtarlitteraturens styrka. (Om detta kan man läsa mer i min bok Literature and Class).

Utställning om kvinnliga arbetarförfattare

Nu är utställningen "Kvinnor, klass, kultur – arbetet i litteraturen då och nu" invigd. Vernissagen lockade en stor publik, och trots att något satte igång brandlarmet och vi blev tvungna att utrymma lokalerna var vi som gjort utställningen nöjda.
Att jag skriver vi är viktigt. Jag tycker nämligen att jag får allt för stor del av äran för utställningen, som i allra högsta grad är ett resultat av gemensamma ansträningar. De som ansträngt sig allra mest är bibliotekarierna på Orkanenbiblioteket vid Malmö högskola, som kläckt en massa bra idéer  och sett till att de förverkligats. Även mina kollegor Oskar Aspman, Jakob Dittmar och Gunnar Krantz har i allra högsta grad varit delaktiga i arbetet.
Nedan följer några bilder som visar delar av utställningen. Men det finns mer att se och läsa, så besök gärna utställningen "på riktigt" också. Den kommer att finnas kvar till slutet av februari 2017.

Åsa Tosting har sytt fanan som hänger vid ingången
till utställningen och som pryder dess affisch.

Redan innan man gått in i biblioteket får man syn på huvudpersonen
ur Hanna Peterssons serie "Pigan". Figuren är gjord av Jakob Dittmar.

I utställingen ingår ett stort antal böcker.
Självklart får man låna dem.

Daria Bogdanskas serie "Wage Slaves" har fått stor uppmärksamhet i pressen.
Det uppmärksammas i utställningen. Figuren har Jakob Dittmar gjort.

Utställningen är multimedial.
 Bland annat visas filmmaterial om Moa Martinson.

En av utställningens hörnpelare är Maria Sandel-sällskapets utställningsmaterial.

Nedan kan man se ett svep öve utställningens "hall of fame" med kvinnliga arbetarförfattare.
Den är naturligtvis inte fullständig (och videokvaliteten är bedrövlig) men ger en indikation
på vilka författare som förekommer i utställningen.

Det arbetas!

Idag arbetas det flitigt på Orkanenbiblioteket i Malmö inför morgondagens (24 november, 16.00) vernissage för utställningen "Kvinnor, klass, kultur" som handlar om kvinnliga arbetarförfattare från Maria Sandel till Daria Bogdanska och Hanna Petersson. Mer information hittar man på Facebook.

Konferensen Nordisk arbeiderlitteratur V

10–12 november hölls konferensen "Nordisk arbeiderliteratur V" i Bergen. Siffran fem syftar på att konferensen ingår i en serie som inleddes i Lund 2010 och som kommer att fortsätta med en konferens i Uppsala. (Rapporter från några av de tidigare konferenserna kan man läsa här, här och här).
Flera av dessa konferenser har resulterat i antologier. Först kom Från Nexø till Alakoski (2011) och därefter Från Bruket till Yarden (2014). Förra årets konferens, som hölls i Göteborg, utgjorde underlag för antologin "Inte kan jag berätta allas historia": Föreställningar om nordisk arbetarlitteratur, som snart kommer att bli fritt tillgänglig på nätet (och då kommer jag att skriva mer om den här på bloggen). Även föreläsningarna i Bergen är tänka att ges ut i bokform.
Temat för konferensen var "Kartlegging, begreppsbruk, forskningstradition" och tanken var alltså att vi skulle inventera hur man sett på och skulle kunna se på fenomenet arbetarlitteratur. Själv höll jag ett föredrag där jag hävdade att den svenska arbetarlitteraturens historia ständigt diskuterats och skrivits om. Som exempel tog jag det faktum att det finns många bud om när traditionen skulle ha inletts och om hur arbetarförfattarnas relation till Strindberg egentligen ska förstås. Intressant nog pratade även Johannes Björk och Per-Olof Mattsson (om än från delvis andra utgångspunkter) om just konstruktionen av den svenska arebtarlitteraturen, så det blev mycket att diskutera.
Det var också mycket annat som avhandlades. Anker Gemzøe höll ett föredrag om skildringen av "Underdanmark" i Helle-Helles romaner, Anna Forsberg argumenterade för att arbetarlitteraturen snarare är retorisk än representerande (det vill säga att den inte vill avbilda utan övertyga) och att detta bör få konsekvenser för hur den studeras, Åsa Arping och Anemari Neple diskuterade hemmafruns roll i arbetarlitteraturen, Sandra Mischliwietz analyserade hur Frances Tuuloskorpis böcker om arbetsplatskamp utmanar en traditionell (borgerlig) litteraturförståelse, Eirik Vassenden analyserade hur arbetarlitteraturen behandlats i norsk litteraturkritik och Kjell-Olav Hovde hur den omskrivits i norska lexika... Den kommande antologin lär alltså bli högintressant!

Sherlock Holmes och kapitalismen

Marxistisk litteraturvetenskap relaterar litteratur till samhällets bas. Under kapitalismen utgörs denna bas bland annat av det konfliktfyllda förhållandet mellan arbete och kapital. I allmänhet brukar de marxistiska litteraturvetarna hävda att litteraturen hör hemma i en ideologisk överbyggnad, som är betingad av förhållandena i basen och bland annat syftar till att legitimera dem. En av vår tids mest kända marxistiska litteraturforskare, Fredric Jameson, menar exempelvis att litteraturen utgör en omedveten "social symbolhandling" som bearbetar sociala motsättningar (se hans bok Det politiska omedvetna).

Fredric Jameson

Även om jag i min avhandling, Den moderne Ivar Lo-Johansson, åberopade Jamesons teori är jag ganska skeptisk mot idén att litteraturen skulle försona oss med samhället. Lika ofta försöker ju författarna få oss att se och revoltera mot orättvisor. Jag är också misstänksam mot att litteraturens relation till samhället skulle vara "omedveten".
Att det ändå ligger någonting i Fredric Jamesons idéer blir dock uppenbart vid läsning av Arthur Conan Doyles berättelser om Sherlock Holmes.
En annan marxistisk litteraturforskare, Raymond Williams, har i The Country and the City analyserat Dickens romaner, och kommit fram till att de samtidigt beskriver den kapitalistiska världens komplexitet (i jämförelse med äldre mer aktoritära samhällen) och ger denna värld en viss stabilitet. Detta förra görs bland annat genom skildringar av London som en oöverskådlig labyrint, det senare exempelvis genom avslöjanden av dolda släktband.

Arthur Conan Doyle

Något liknande hittar man i berättelserna om Sherlock Holmes. Även där beskrivs London som en mörk och farlig plats där vad som helst kan hända. Dessutom påverkas staden av skeenden långt borta. I de tidiga berättelserna är några av morden exempelvis konsekvenser av sådant som hänt bland mormoner i Utah, under Sepoyupproret i Indien eller bland guldgrävare i Australien.
Med utgångspunkt i Fredric Jamesons (och Williams) teorier skulle man kunna anta att Conan Doyle bearbetar den globaliserade kapitalisens oöverskådlighet som utgör problemet. Och lösningen är naturligtvis Sherlock Holmes strikta logik som skapar ordning i kaoset.
Fredric Jameson har hävdat att kapitalismen är så komplex att den inte går att överblicka. Arthur Conan Doyle ger i berättelserna om Sherlock Holmes en delvis annan bild. Nog är den globalaiserade kapitalisen komplex, men för den som likt Sherlock Holmes är uppmärksam och eftertänksam kan sambanden nog blottläggas.
Medan Fredric Jameson hävdar att vi bara kan bearbeta kaptialismens motsägelser på ett omedvetet och symboliskt plan tycks Artur Conan Doyle alltså vara mer optimistisk. Mer progressiv, skulle man kanske kunna säga...

Valeria Luiselli, The Story of My Teeth

Valeria Luisellis The Story of My Teeth från 2015 (som är en version - inte någon översättning - av La historia de mis dentes, utgiven 2013) är en postmodern skröna om en man som kallas Highway, är världen bäste auktionsförrättare och har munnen full med Marilyn Monroes tänder. Likt många andra postmoderna skrönor tematiserar den frågor om språkets relation till verkligheten och förhållandet mellan fakta och fiktion. Dessutom har den det gemensamt med andra verk i sin genre att den efter hand känns tämligen konstlad och och pretentiös därför blir litet tråkig att läsa. Men det som ändå gör den intressant är dess tillkomsthistoria.
Luiselli fick av företaget Jumex i uppdrag att skriva en text om förhållandet mellan deras två verksamhetsgrenar: att tillverka juice och att äga och förvalta en av världens finaste konstsamlingar. Hon bestämde sig för att skriva en berättelse om konst för arbetarna i juicefabriken. Men jämna mellanrum skickade hon texter som lästes upp för arbetarna, som i sin tur kommenterade dem. Därefter arbetade hon om textena med utgångspunkt i kommentarerna. Och resultatet av detta samarbete blev alltså The Story of My Teeth.
En rolig detalj i sammanhanget är för övrigt att Malmö högskola placerat boken i Odontologiska biblioteket, det vill säga i Tandläkarhögskolans bibliotek.

Recension av Efter oss

Jag har recenserat Föreningen Arbetarskrivares tionde antologi, Efter oss, i Arbetet. Recensionen hittar man här.