En hemstad

Kristian Lundbergs En hemstad är en av de bästa böcker jag läst på länge.
Tematiskt och stilistiskt ansluter den till Lundbergs senaste prosaverk, Yarden och Och allt ska vara kärlek, och tillsammans kan de tre böckerna läsas som en trilogi om fenomenet klass. Denna gång berättar Lundberg framför allt historien om hur en uppväxt på klassamhällets botten märker människor för livet, och om hur denna historia konsekvent osynliggörs i berättelsen om Malmö.
En hemstad utgör dock inte bara en fortsättning på det litterära projekt som påbörjades med Yarden (men som naturligtvis även utgör en integrerad del i hela Lundbergs författarskap). Boken kan nämligen även läsas som en pendang till Susanna Alakoskis Oktober i Fattigsverige, inte minst eftersom båda verken på ett mycket intressant sätt tematiserar grundläggande frågor om huruvida det är möjligt att skriva självbiografiskt om det svenska klassamhället.