Det malmöitiska klassamhället i Widerbergs romaner

För ett tag sedan deltog jag i ett panelsamtal om bilden av Malmö i Bo Widerbergs romaner. En del av det jag sa kan man nu läsa på Sydsvenskans kultursida.

Av kött och blod

Henrik Johanssons Av kött och blod är en kollektivroman som skildrar kampen om arbetsvillkoren i ett restaurangkök i Malmö – en kamp som kulminerar när de anställda bygger en golem av kött och låter den slå ihjäl en av cheferna.
Detta kan naturligtvis låt litet töntigt, men faktum är att det är just golemepisoden som gör romanen intressant.
För det första förstärker den berättelsens kollektivitet. Om Johansson låtit en enskild arbetare utföra mordet hade fokus förskjutits mot honom eller henne. En köttgolem – en robot av kött och blod – är dock en spännande symbol för arbetarna som kollektiv.
För det andra innebär golemepisoden att romanen överskrider den realism inom vilken den samhällskritiska litteraturen oftast befinner sig och tar steget in i det fantastiska, vilket gör att den kan få en utopisk dimension. Berättelser om arbetsplatskamp som slutar lyckligt känns ofta litet krystande, inte minst i en tid då många arbetarkollektiv är svaga. Samtidigt kan den samhällskritiska litteraturen naturligtvis inte nöja sig med att frossa i elände och nederlag. Genom kombinera det vardagsrealistiska med det groteskt fantastiska lyckas Johansson dock få utrymme både för analys av det som är och vilda drömmar om det som skulle kunna vara.

Hat & bläck

Ivar Lo-Johansson sa att han skrev "faktaboken" Statarklassen i Sverige för dem som inte trodde på skönlitteratur och därför inte tog hans statarromaner på allvar. Christer Enander och Kristian Lundberg tror i allra högsta grad på skönlitteraturen, men man kan mycket väl läsa deras brevväxling Hat & bläck som ett slags försök att på sakprosa genomlysa några av de frågeställningar om det svenska klassamhället som på senare tid gestaltats litterärt av författare som Susanna Alakoski, Johan Jönsson och, inte minst, Lundberg själv. Bokens undertitel är En dialog om klasshat, litteratur och människans värde och den sammanfattar väl vad Enander och Lundberg diskuterar. Båda menar att den ekonomiska och politiska utvecklingen i Sverige under de senaste decennierna lett till framväxten av ett klassamhälle som i vissa avseenden påminner om det statarsamhälle Lo-Johansson en gång skildrade. Men till skillnad från hur det var på 30-talet är författare och litteraturkritiker idag inte särskilt intresserade av att konfrontera klassorättvisor. Istället bidrar litteratörerna ofta till att osynliggöra dem genom att konsekvent vägra (eller vara oförmögna) att anlägga ett klassperspektiv på såväl samhällsutvecklingen som litteraturen. I vissa avseenden tror jag att Enander och Lundberg är väl svartsynta, åtminstone vad gäller läget i litteraturen. Trots allt är det ju just där som det svenska klassamhället över huvud taget diskuteras på ett intressant sätt. Och Hat & bläck är en viktig introduktion till denna debatt för dem som ännu inte läst Lundberg, Alakoski, Jönsson, Åsa Linderborg, Emil Boss eller någon annan av de samtidsförfattare som faktiskt på senare år bidragit till att skapa en litteratur där frågan om människans värde i det kapitalistiska klassamhället ställs på sin spets.

En hemstad

Kristian Lundbergs En hemstad är en av de bästa böcker jag läst på länge.
Tematiskt och stilistiskt ansluter den till Lundbergs senaste prosaverk, Yarden och Och allt ska vara kärlek, och tillsammans kan de tre böckerna läsas som en trilogi om fenomenet klass. Denna gång berättar Lundberg framför allt historien om hur en uppväxt på klassamhällets botten märker människor för livet, och om hur denna historia konsekvent osynliggörs i berättelsen om Malmö.
En hemstad utgör dock inte bara en fortsättning på det litterära projekt som påbörjades med Yarden (men som naturligtvis även utgör en integrerad del i hela Lundbergs författarskap). Boken kan nämligen även läsas som en pendang till Susanna Alakoskis Oktober i Fattigsverige, inte minst eftersom båda verken på ett mycket intressant sätt tematiserar grundläggande frågor om huruvida det är möjligt att skriva självbiografiskt om det svenska klassamhället.