Seminarium om Kjell Johansson

På ABF i Stockholm ordnas 10 september ett seminarium om Kjell Johansson. Själv har jag tyvärr inga möjligheter att närvara, så jag tar gärna emot rapporter...
Programmet hittar man här. Och här hittar man ett blogginlägg om Johansson från i våras.

Lundbergartikeln på nätet

Nu har Clarté nummer 2 2011 - där jag skriver om Kristian Lundberg och om vad det är som står på spel politiskt när man definierar ett litterärt verk som arbetarlitteratur - kommit upp på nätet. För att läsa, klicka här.

Forskning om norsk arbetarlitteratur i Tyskland

Efter ett tips från min arbetarlitteraturintresserade vän Kalle Laajala fick jag idag veta att det i Köln pågår intressant forskning om norsk arbetarlitteratur. Denna forskning bedrivs av Christian Berrenberg under titeln "Literarische Praktiken in der (norwegischen) Arbeiterbewegung" [Litterära praktiker i den (norska) arbetarrörelsen] inom ramen för det större projektet "Literarische Praktiken in Skandinavien um 1900" [Litterära praktiker i Skandinavien kring 1900]. Denna forskning tror jag att man bör hålla ögonen på!

Kjell Johansson på Stockholms Stadsteater

Kjell Johansson har i flera decennier varit en av våra viktigaste arbetarförfattare. Efter debuten 1972 skrev han exempelvis en rad mycket starka arbetarromaner (av vilka jag är särskilt förtjust i Vinna hela världen från 1981). Och på 80-talet var han en centralgestalt i författargruppen Fyrskift som slogs för att förnya och ge arbetarlitteraturen ett uppsving.

Sitt definitiva genombrott fick Johansson med romanen Huset vid Flon (1997), och nu har den (samt de övriga romanerna i trilogin med samma namn) blivit pjäs på Stockholms stadsteater.

I Svenska Dagbladet hittar man en intervju med regissören Niklas Hjulström, samt en recension av premiärföreställningen.

vad vi ser avlägsna ut man kan knappt tro att det är vi

Det finns säkert många som inte vill beteckna Emil Boss diktsamling vad vi ser avlägsna ut man kan knappt tro att det är vi (2011) som arbetarlitteratur, och istället betraktar den som ett exempel på diktning som framför allt handlar om språk. Jag tycker dock att beteckningen arbetarlitteratur fungerar. Och det just med utgångspunkt i Boss tematisering av frågor om språk.

Jag menar nämligen att svensk arbetarlitteratur i hög utsträckning utmärks av en uppmärksamhet på sin egen ställning i språkvärlden, och framför allt på relationen mellan arbetarlitteraturen och språk och litteratur som har sin bas i andra klasser.

Och just detta är ett viktigt tema i vad vi ser avlägsna ut man kan knappt tro att det är vi. Boss dikter är nämligen en plats där diktjagets språk kolliderar med språket i den livsmedelsaffär där han jobbar, där lönelistor, formulär, kassarapporter etc. ställs bredvid (central-)lyriska reflexioner och där de båda språkvärldarna ibland rent av blandas till ett slags collage.

Dessutom passar Boss experimentella språkundersökning samman med ett annat viktigt tema i den svenska arebtarlitteraturen: sökandet efter ett nytt språk som ska kunna skildra arbetet ur ett annat perspektiv än det "officiella" (dvs. skildra det kapitalistiska arbetslivet ur arbetarklassens perspektiv). Detta kommer inte minst till uttryck i följande formulering:

"PROBLEM: det finns en oavhängig makt det finns angivelser för

hur

snabbt vi förverkas det finns bättre sätt att säga det"

Det nya (och bättre!) sätt på vilket Boss skildrar det moderna arbetslivet består bland annat i att han beskriver sitt arbete i en kassa på ett sätt som mimar dess repetitiva rytm. Därigenom hamnar han ganska långt från den (formella) realism som är arbetarlitteraturens viktigaste berättarmodus. Men samtidigt framstår han som en av denna litteraturs viktigaste förnyare.

Kurser

Det finns fortfarande plater kvar på höstens arbetarlitteraturkurs. Kursen ges på distans på nätet och det går bra att kombinera den med andra studier eller med arbete. För att göra en efteranmälan, klicka här.
Vårterminen 2012 kommer jag att ge en ny nätbaserad distanskurs som borde vara av intresse för alla som intresserar sig för frågor om litteratur och klass. Kursen heter "Marxistisk litteratur- och kulturanalys" och den söks via www.studera.nu 15 september-15 oktober 2011.

Arbetarlitteraturdag i Finland

I slutet av augusti ordnas för andra gången en arbetarlitteraturens dag i Tammerfors, Finland. För mer info se bis-bloggen, där Kalle Laajala presenterar programmet.

Max Frisch och den litterära klasskampen

I år är det 100 år sedan den schweiziske författaren Max Frisch föddes, och 20 år sedan han dog. I det tyskspråkiga området är detta en stor litterär händelse, och därför bombarderas man där med nyutgåvor och filmatiseringar av hans böcker, uppsättningar av hans dramer samt böcker och TV-programm om hans liv och verk.

Mina personliga favoriter i Frischs oeuvre är de båda "litterära dagböckerna" från perioderna 1946-49 och 1966-71. Här utvecklar Frisch några av sina intressantaste politiska och filosofiska tankegångar, samtidigt som han levererar några av sina konstnärligt mest övertygande texter.

En genre som Frisch arbetar med i dagböckerna är "Frågeformuläret" ("Fragebogen"). Genom att ställa en serie ofta ganska naiva frågor till läsaren försöker han få oss att fundera på sådant vi brukar ta för givet.

Ett av frågeformulären handlar om egendomen. Några av frågorna lyder (i min översättning) som följer:

15.

Känner ni till ett fritt land där de rika inte är i minoritet, och hur förklarar ni att majoriteten i dessa länder tror sig ha makten?

[---]

19.

Om det bara fanns egendom i form av saker som man konsumerar, och ingen egendom som ger makt över andra - skulle ni vilja fortsätta att leva under sådana omständigheter?

20.

Hur mycket arbetskraft tillhör er?

21.

Varför?

Frisch är uppenbarligen medveten om och kritisk till några av de fundamentala förhållandena under kapitalismen, nämligen att privat ägande av produktionsmedel ger upphov till såväl politisk makt som makt över dem som tvingas sälja sin arbetskraft. Och när han i sina verk försöker göra läsarna medvetna om detta bedriver han litterär klasskamp.