Om Rydberg, arbetarrörelsen och arbetarlitteraturen

Viktor Rydberg

Leon Larsson -
en av de arbetarförfattare som
tog intryck av Rydbergs diktning.

I lördags (5 mars) höll jag ett föredrag i Jönköping om "Rydberg, arbetarrörelsen och arbetarliteraturen. Till viss del återanvände jag sådant jag skrivit om tidigare, exempelvis i uppsatsen "Radikalen och offentligheterna" i antologin Kulturhjälten: Viktor Rydbergs humanism samt i artikeln "Prometheusmotivet hos Viktor Rydberg och i den tidiga arbetarlitteraturen"). Dock redovisade jag också en del av den forskning jag bedrivit på senaste tiden (inklusive ett mindre arbetarlitteraturhistoriskt scoop!). Som avslutning pekade jag på att Rydbergs diktning forsätter att ge genklang i arbetarlitteraturen. I Henrik Johanssons nya bok – Johanssons liv, arbetsglädje och återuppståndelse – hittar man exempelvis ekon från såväl "Den nya Grottesången" som från "Tomten". Så småningom kommer den intresserade att kunna ta del av mitt föredrag i Viktor Rydberg-sällskapets tidskrift Veritas.

Kurs om arbetarlitteratur, höstterminen 2016

Goda nyheter! I höst kommer Malmö högskola att ge kursen "Arbetarlitteratur" (7,5 hp.) med mig som lärare. Kursen ges helt på nätet, så man kan läsa den även om man inte befinner sig i Malmö. Dessutom går den utmärkt att kombinera med arbete eller andra studier. Från och med 15 mars ska det gå att söka kursen via studera.nu

Stolpe och arbetarlitteraturen

Jag har inte skrivit något blogginlägg på länge. Det beror dock varken på att jag tröttnat på frågor om litteratur och klass eller att jag latat mig. Jag har helt enkelt haft fullt upp med att forska (samt att undervisa, administrera etc...). Bland annat har jag skrivit klart ett par artiklar om sådant som arbetarserier, Föreningen Arbetarskrivare och frågan om huruvida arbetarlitteraturhistorien borde regionaliseras. Dessutom har jag - tillsammans med min kollega John Lennon - jobbat med en antologi om arbetarlitteratur i olika länder som kommer att ges ut 2017. Mitt bidrag till den boken kommer att vara en genomgång av hur man i Sverige sett på fenomenet arbetarlitteratur från 1800-talet till idag. Hittills har jag kunnat konstatera att fenomenet tidvis varit ganska kontroversiellt. Såhär uttryckte sig exempelvis Sven Stolpe 1928:

“I sin iver att måla smutsiga och skrämmande hyreskaserner försumma våra arbetardiktare att ge den skildring av den nya människan som vi längta efter. [---] För mera komplicerade psykologiska problem räcka arbetardiktens andliga resurser uppenbarligen icke till; det vore ju också orimligt att av dessa energiska berättare fordra förståelse för tidens mer krävande intellektuella och psykologiska problem. – Egentligen är allting sagt, om man hävdar, att arbetardikten är naturalistisk: en mera föråldrad litterär stil, en teori som mera star i strid med tidens innersta tendenser är svår att uppleta!” 

En litteratur som väcker sådan ilska förtjänar att studeras.