31 oktober deltar jag – tillsammans med Carola Ankarborg, Christine Hamm och Nicklas Freisleben Lund – i ett on-line-seminarium på litteraturfestivalen Mittlitt. Temat är "Arbetarlitteraturens och klassamhällets framtid" och seminariet börjar 18:00. För att ansluta (via Zoom), klicka här.
Tidskriften Lyrikvännens senaste nummer (2023:4–5) har temat arbete. Det innehåller bland annat nyskriven lyrik, nyöversättningar av äldre dikter och ett antal essäer.
Essäerna handlar bland annat om kinesisk migrantarbetarpoesi, arbete och klass i svensk samtidspoesi samt okända svenska arbetarpoeter (lästa med utgångspunkt i Rancières teorier om litteratur och politik. Själv medverkar jag med en text om den svenska arbetarlyrikens historia och dess ställning i samtiden.
Jag tycker att numret är mycket bra. Inte minst gillade jag smakprovet ur Praizovics kommande bok och Dina Salehs essä "Lösa jobb och vita fläckar – arbete i samtida poesi".
Om man vill beställa tidskriften kan man klicka här.
På historiska museet i Berlin pågår just nu en intressant utställning om Wolf Biermann – författaren och trubaduren som flyttade till från Väst- till Östtyskland av ideologiska skäl, men så småningom skickades tillbaka igen (också det av ideologiska skäl).
I början av utställningen ges en kort beskrivning av hur man såg på litteratur i DDR, som är ganska intressant för den som intresserar sig för arbetarlitteratur. I DDR var "den socialistiska realismen" statsdoktrin. Med andra ord ville man inte ha någon "proletär", utan en "socialistisk" litteratur. I praktiken slirade man dock ibland, och det syns i utställningen.
På en affisch om litteratur i DDR lyfts exempelvis (några av) författarnas arbetarbakgrund fram minst lika mycket som deras socialistiska övertygelser. Bland annat understryks att August Hild (1894–1982) var gammal gjutare:
 |
| Från en propagandaaffisch om DDR-litteratur. |
