Den bok om Stig Sjödin som jag länge skrivit på är klar och kommer ut i maj. Men det innebör inte att jag är klar med Sjödin. Nu studerar jag nämligen det litterära materialet i fackförbundsrtiningen Kommunalarbetaren, där han bland annat skrev krönikor under rubkiken "Liten Revy".
En av de intressantanste av dessa krönikor är den som publicerades i nummer sju 1970, och som handlar om Maja Ekelöf och hennes Rapport fån en skurhink.
Boken hade ännu inte utkommit, men Sjödin hade uppenbarligen fått läsa åtminstone delar av manuskriptet. Han fokuserar dock inte så mycket på Ekelöfs verk som på hennes status som arbetarförfattare.
Inledningsvis konsteras att de första arbetardiktarnas framträdande möttes med förundran: ”Det låg någonting mycket märkligt i det faktum att de kunde formulera sig skriftligt. Litteraturen var en angelägenhet för de bildade, för människor som passerat universiteten. De triviala saker som folket kunde berätta var inte heller föremål för den bildade klassens intressen annat än som kuriositeter”.
Denna ”vanföreställning” har därefter levt kvar, menar Sjödin, och bland annat resulterat i att de proletära 30-talisterna mötts med skepsis, trots att det var de som stod för tidens ”nyerövringar i form och uttryck”.
Och nu upprepades alltså historien, när folk häpnade inför att en städerska vunnit en romanpristävling.
Sjödin är dock varken chockad eller förvånad. Han menar nämligen att arbetarklassens erfarenheter – i kombination med läshunger – kan utgöra ett bra fundament för litterärt skapande:
Det finns ett universitet i litteraturen, som de flesta som kan läsa har tillgång till om de kan få tag på böcker. Maxim Gorkij har berättat om dessa universitet, där inskrivning och examina inte förekommer, men där kunskaperna redovisas offentligt i ren livserfarenhet.
En städerska i dagens Sverige, mor till fem barn, frånskild, som ser på sig själv ed vakna och självkritiska ögon och som betraktar omvärlden med skarpsinne och humor bör rimligen ha minst lika goda förutsättningar att tillföra den fortlöpande dokumentationen positiva bidrag som varje litterär yngling som bara hunnit nöta skolbänkar.
Dessutom framhöll Sjödin att Ekelöfs medlemskap i Kommunalarbetarförbundet utgjorde en ”bra grund” för hennes författarskap: ”Om man vill orientera sig i samhället och försöka beskriva det, så är facket en bra skola”.
Detta är intressanta tankar. Det är också intressant att de lades fram i en fackförbundstidning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar