Idag publiceras min recension av Ramus Landströms Arbetarlitteraturens återkomst i den norska vänsterdagstidningen Klassekampens bokmagasin. För den som inte har tillgång till denna utmärkta publikation följer här ett ultra-kort sammandrag:
Landström ger en utförlig presentation av den svenska arbetarlitteraturen och visar dessutom varför den är intressant. Han lutar sig tungt mot den litteraturvetenskapliga forskningen, men presenterar också egna analyser och idéer.
Min enda större invändning gäller förklaringen till varför arbetarlitteraturen fått en renässans i Sverige på senare år. Landström pekar på att arbetarklassen, liksom vid tidigare uppsving, skulle "stå i centrum för den politiska diskussionen" och att förslumningen av arbetsmarknaden skulle ha gjort klassamhället tydligt för författarna. Jag tror dock att förhållandena i litteraturen varit viktigare. Dagens arbetarförattare har kunnat ta spjärn mot en stark tradition. Därför har det blivit arbetarlitterär renässans, trots att arbetarklassen och arbetarrörelsen är svagare än på länge.
Vad har du att säga om Greiders invändning i Aftonbladet:"Vad finns att invända mot teserna i Arbetarlitteraturens återkomst? Svar: att de fokuserar så hårt på den del av arbetarklassen som har det allra sämst. Behovsanställda, gigarbetare, migrantarbetare.
SvaraRaderaDärmed missar han en stor fråga: var skildras den stora grupp i en brett definierad arbetarklass som lever hyggliga liv, hyser klasskänslor inför nedrustningar och vd-löner men inte omedelbart hotas av att kastas ut i hemlöshet eller misär?
Att den arbetarklassen ständigt glöms bort är nog åtminstone en delförklaring till överströmningen av LO-medlemmar till högerpopulismen: när vanligt folk inte speglas i medier och i litteratur eller karikeras som lantisar eller ömkas nedlåtande som 'globaliseringens förlorare', ja då revolterar de blint."
Alla översiktsverk kan kritiseras för att de inte gör mer. Landström bygger sin historiska översikt på det som andra (både forskare och kritiker) skrivit. Och vi har haft en alldeles för snäv syn på arbetarlitteraturen. En sak vi missat är den litteratur som Greider nämner, det vill säga den som handlar om de ekonomiska, sociala och kulturella villkor som gäller för majoriteten av arbetarklassen. Sådan litteratur finns nämligen, men den betraktas inte alltid som arbetarlitteratur.
SvaraRaderaVad kan skälen vara, tror du, att den sortens litteratur som gäller för majorirteten för arbetarklassen inte betraktas som arbetarlitteratur?
RaderaAtt definitionen "arbetarlitteratur är för snäv eller alltför vid?
Jag tror att definitionen är litet för snäv. Men, med det sagt: det är ju inte så att det finns stora mängder böcker som skildrar den breda arbetarklassen.
Radera