Atle Berge, Puslingar

 Atle Berges Puslingar är en roman om en verklig händelse, den så kallade Kielland-olyckan. Alexander L. Kielland var en bostadsplattform (döpt efter en av Norges största författare) som kapsejsade på Nordsjön 1980. 123 personer omkom. Huvudpersonen i Puslinger, Marita, är dotter till en av dem. Hon var åtta år när olyckan inträffade och när hon blir tonårig börjar hon fundera allt mer på vad det egentligen var som hände. Stämmer verkligen haverikommissionens slutsats att det var en defekt svetsfog som orsakade katastrofen? Varför har inte andra möjliga förklaringar utretts?

Puslinger påminner om Asta Oliva Nordenhofs Penge på lommen. Där utgör branden på färjan Scandinavian Star en länk mellan enskilda människors liv och mer övergripande ekonomiska och politiska skeenden som i sig kan framstå som abstrakta, men som får kontur när de leder till en katastrof. Kielland-olyckan spelar samma roll i Puslingar. (En liknande roman skulle man kunna skriva i Sverige om Estonias förlisning.)  Inte minst använder Berge olyckan för att belysa det norska klassamhället. 

Mot slutet av boken försöker Marita berätta sin historia för några studiekamrater. Men de förstår inte:

– Huffamei! sa jenta ved sida av henne, og så vart det stilt igen, heilt til gutane begynte å snakke om forholda på studentbyen, korleis det ville bli å dele kjøkken med fem andre. Dei var vist vane med at au pairen tok seg av matlaginga, forstod Marita. Ho innsåg at det var best å halde kjeft. Masa ho meir om ulykka, kom dei til å trekke sig unna. Folk som ikkje klarer å gløyme, er uuthaldelege. Folk vil gløyme, må gløyme, slik nationen må gløyme, for å halde ut seg sjølv. Ho lukka auga, sa til seg sjølv at ho måtte prøve å forstå dei. Dei visste ingenting om korleis det var å stå i vindauge og vinke til pappaen sin utan å vite om han ville komme trygt heim frå jobb. Med det samme kjente hon suget frå bølga som var i ferd med å bygge seg opp bak henne. Ho prøvde å springe, men kom seg ikkje meir enn eit par mater framover før bølga tok tak i beina hennar og skylte henne bortover asfalten.

Puslinger är uppenbart skriven för att Kielland-olyckan inte ska glömmas. Det är i sig viktigt. Men romanen har också många andra kvaliteter. En av dessa är att den, som antytts ovan, sätter in olyckan i ett större sammanhang, en annan att den inte därför glömmer bort de mindre sammanhangen, exempelvis Maritas liv, den familj hon växer upp i, den bygd där familjen bor etc. Dessutom är Berge en skicklig språkkonstnär. Puslingar är helt enkelt en mycket, mycket bra roman.