Berättelsen om Josef

Per Gunnar Evanders roman Berättelsen om Josef (1972) handlar om en arbetare som drabbas av depression och råkar (?) knuffa sin fru ner för en trappa så att hon dör. Men den handlar också om berättandet av denna historia. Dessutom speglas berättelsen om Josef i den om Per Nilsson, Yngsjömördaren.
Berättelsen om Josef är alltså en experimentell (meta-) roman. Men det hindrar inte att den ger ett mycket övertygande porträtt av en enskild människas liv under specifika historiska villor. Och att detta varit Evanders syfte antyds i följare dialog mellan berättaren i romanen och hans moster:

– Jag tycker att du skriver alldeles för mycket om arbetare, säger moster Elsa.
– Jaså.
[---]
– På det viset blir du aldrig någon stor författare, ska du veta!
– Det är möjligt.
– De riktigt stora författarna sitter inte och skriver om vanliga arbetare som du gör! Smuts och tråkigheter och annat elände, sånt skriver inte riktiga författare om!
– Vad menas med en riktig författare då?
[---]
– En riktig författare är en sån som folk tycker om att läsa och som folk kommer att tycka om att läsa i alla tider.
– Då tror jag inte att jag skriver för att bli en riktig författare.

En sak som jag tycker är särkilt intressant är att Evanders roman har flera kopplingar till Stig Sjödin. Han skrev ju också om "vanliga bruksarbetare", och Berättelsen om Josef skulle faktiskt kunna läsas som en expanderad Sjödin-dikt. Intressant nog inleds romanen också med en dikt av just Sjödin, som i komprimerad form återger berättelsen om Josef.
Dessutom dyker Sjödin upp i romanen på ett intressant sätt. Han läser nämligen en uppsats som Evander skrivit om honom och fäller därefter följande omdöme: "– Du är nog lite jollig i alla fall du!" Just den repliken fälldes om Sjödin av en arbetskamrat som inte kunde förstå hur han kunde intressera sig för studier och poesi. Jollig betyder "fjantig", och kommentaren sårade Sjödin rejält.