Något av det mest intressanta med romanen är dess politiska kommentarer till det som skildras. En sådan formuleras av en arbetarkvinna som försöker förklara poängen med den socialdemokratiska välfärdsstaten för sin son i avsnittet "Ord att lägga på minnet". Hon framhåller att ökad jämlikhet förutsätter centralisering, urbanisering och modernisering, och att man inte ska sörja det agrara och småskaliga samhällets undergång (Marx och Engels formulerade sig ännu mer drastiskt i Kommunistiska manifestet när de beskrev hur kapitalismen befriar oss från "lantlivets idioti").
Hon avkräver dessutom sin son löftet att aldrig osynliggöra de oerhörda vinster välfärdssamhället medförde för arbetarklassen:
Och jag vill att du ska lova mig en sak när du blir kommunist, som du kommer att bli, för det blir all vaken ungdom på sjuttiotalet, och det är att vad du än gör, så får du aldrig göra karriär på att fara runt och tala om det socialdemokratiska helvetet. Förstår du det?Om fler avlagt det löftet hade det nog blivit svårare att genomföra den nedmontering av välfärdsstaterna som pågår idag. Och om fler lagt orden om hur samhällsmoderniseringarna efter andra världskriget faktiskt undanröjde enorma orättvisor på minnet hade kanske dagens vänsters försök att formulera en progressiv vision om framtiden inte så ofta fastnat i nostalgiska drömmar om svunna tider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar