Yahya Hassan är en samhällskritisk diktare. I sin första, självbetitlade diktsamling tog han till exempel upp flera brännande politiska frågor, bland annat om religion och rasism. Men kanske var det mest politiska med hans framträdande som lyriker att han satte världar i förbindelse med varandra som annars ofta hålls åtskilda.
Att debutsamlingen sålde i ofattbara 120.000 exemplar innebär att hans poesi nådde ut till helt andra grupper än de som brukar intressera sig för samtidslyrik. Och, att en kriminell ung kille som växt upp i ett danskt "ghetto" (ja, danskarna kallar faktiskt bostadsområden där det finns stora sociala problem just så) kunde bli en framgångsrik poet kopplade på ett oväntat sätt samman den sociala marginalen med det litterära livets centrum.
Det senare utmanade mångas fördomar. Men de kan naturligtvis ha kommit att förstärkas igen under Hassans fortsatta karriär. Efter sitt hejdundrande poetiska genombrott har han nämligen flera gånger hamnat i klammeri med rättvisan, och bland annat dömts till fängelse för att ha skjutit en annan människa.
Detta gör naturligtvis att Hassan fortsätter att fungera som förbindelselänk mellan olika världar. Han reste inte från "ghettot" till parnassen, utan befinner sig på båda platserna samtidigt.
Detta tematiseras i Hassans nya diktsamling, Yahya Hassan 2, exempelvis i inledningsdikten där hans förlagsredaktör tvingas intyga hans "DIGTERISKE LIKVIDITET" för polisen. Men Hassan sätter inte bara kriminalitet i förbindelse med poesi, utan även med arbete. Exempelvis skriver han om VOLDTÆGTSMÆND OG SØMÆND", "HOREBUKKE OG HÅNDVÆRKERE", "DAGLEJERE OG LURENDREJERE" och "NARKUKURERER OG BLIKKENSLAGERE".
Att upprätta förbindelser av detta slag är politiskt viktigt. Allt för ofta diskuteras sociala problem i vissa delar av befolkningen utan att man funderar över hur de hänger samman med andra gruppers välstånd. Och allt för ofta dras används alldeles för snäva och rigida kategorier i samhällsanalysen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar