Ken Loach har sedan 1960-talet skildrat och kritiserat det brittiska klassamhället på film och TV. Guldkornen i hans produktion är många, men frågan är om han inte lyckats särskilt väl på senare tid.
Jag, Daniel Blake, som kom 2016 och handlar om några arbetarens kafkaliknande upplevelser i "reformerade" sociala trygghetssystem, fick exempelvis – mycket välförtjänt – positiv respons från såväl kritiker som biopubliken.
Loachs nya film, Sorry we missed you, skildrar de arbetsmarknaddsförhållanden som just nu breder ut sig i västvärlden ur en arbetarfamiljs synvinkel. Pappan kör paketbil som franchisetagare, medan mamman arbetar på beting inom hemtjänsten. För båda innebär detta långa dagar, låg lön, hög osäkerhet och enorm stress. Och även resten av familjen får naturligtvis betala ett högt pris för föräldrarnas situation.
Sorry we missed you skildrar verkliga förhållanden som verkligen behöver uppmärksammas och den gör det på ett mycket drabbande sätt, inte minst för att samtliga skådespelare gör så övertygande insatser. Jag hoppas att den får politiska följdverkningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar