Yahya Hassan 2

Yahya Hassan är en samhällskritisk diktare. I sin första, självbetitlade diktsamling tog han till exempel upp flera brännande politiska frågor, bland annat om religion och rasism. Men kanske var det mest politiska med hans framträdande som lyriker att han satte världar i förbindelse med varandra som annars ofta hålls åtskilda.
Att debutsamlingen sålde i ofattbara 120.000 exemplar innebär att hans poesi nådde ut till helt andra grupper än de som brukar intressera sig för samtidslyrik. Och, att en kriminell ung kille som växt upp i ett danskt "ghetto" (ja, danskarna kallar faktiskt bostadsområden där det finns stora sociala problem just så) kunde bli en framgångsrik poet kopplade på ett oväntat sätt samman den sociala marginalen med det litterära livets centrum.
Det senare utmanade mångas fördomar. Men de kan naturligtvis ha kommit att förstärkas igen under Hassans fortsatta karriär. Efter sitt hejdundrande poetiska genombrott har han nämligen flera gånger hamnat i klammeri med rättvisan, och bland annat dömts till fängelse för att ha skjutit en annan människa.
Detta gör naturligtvis att Hassan fortsätter att fungera som förbindelselänk mellan olika världar. Han reste inte från "ghettot" till parnassen, utan befinner sig på båda platserna samtidigt.
Detta tematiseras i Hassans nya diktsamling, Yahya Hassan 2, exempelvis i inledningsdikten där hans förlagsredaktör tvingas intyga hans "DIGTERISKE LIKVIDITET" för polisen. Men Hassan sätter inte bara kriminalitet i förbindelse med poesi, utan även med arbete. Exempelvis skriver han om VOLDTÆGTSMÆND OG SØMÆND", "HOREBUKKE OG HÅNDVÆRKERE", "DAGLEJERE OG LURENDREJERE" och "NARKUKURERER OG BLIKKENSLAGERE".
Att upprätta förbindelser av detta slag är politiskt viktigt. Allt för ofta diskuteras sociala problem i vissa delar av befolkningen utan att man funderar över hur de hänger samman med andra gruppers välstånd. Och allt för ofta dras används alldeles för snäva och rigida kategorier i samhällsanalysen.

Från Nordsjön till Kap

1949 gav Stig Sjödin ut diktsamlingen Sotfragment på Bonniers. Det var hans tredje bok på landets finaste förlag, och med den fick han sitt definitiva genombrott som poet. Det är också framför allt det verket som gett honom en central position i den arbetarlitterära traditionen.
Samma år publicerade Sjödin – tillsammans med sin gode vän Stig Carlson – också ett annat verk, nämligen Från Nordsjön till Kap: En rapsodi om sjömanslivets helg och söcken, sådant det avtecknar sig i ny svensk dikt. Det innehåller ett urval dikter om sjömansliv, varav flera är skrivna av Harry Martinson och Josef Kjellgren, samt en serie korta förklarande texter.
Detta verk gavs inte ut av Bonniers, utan av Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund. Och tanken var att det skulle läsas upp av en ensemble vid SSU-möten.
Mig veterligen har Från Nordsjön till Kap inte ägnats någon som helst uppmärksamhet av litteraturkritiker eller -forskare. Och det är synd. Sjödin var nämligen i allra högsta grad aktiv som poet inom arbetarrörelsen. Han publicerade sig exempelvis flitigt i fackförbundspressen och skrev många diktverk som framfördes vid möten inom arbetarrörelsen. Om man bara studerar det han gav ut på Bonniers kommer man alltså att missa en stor del av hans författarskap.
Samma sak gäller också många andra arbetarförfattare. Men, i just Sjödins fall är det särskilt dumt att göra skillnad på de förlagsutgivna diktsamlingarna och det han publicerade i arbetarrörelsen. När han på 1970-talet åter började ge ut diktsamlingar på Bonniers, efter ett uppehåll på tio år, hade hans poetiska idiom förändrats avsevärt. Jag tror att det var resultatet av ett poetiskt experimenterande som utförts just i arbetarrörelsen. Till det kan jag förhoppningsvis återkomma framöver...

Lennart Elworth - arbetartecknare

Lennart Elworth är antagligen mest känd som upphovsman till militärhumorserien 47:an Löken. Dock hade han många strängar på sin lyra. Bland annat medverkade han i många år med politiska satirteckningar i Metallarbetaren och Skogsindustriarbetaren (SIA). Ett urval av dessa publicerades 1986 – tillsammans med kommentarer av arbetardiktaren Stig Sjödin –  i boken Lennart Elworth tecknare. Boken innehåller också några Löken-strippar, och i förordet hävdar Per Åhlström att den serien inte alls handlar om militären utan om Elsworths uppväxtmiljö, brukssamhället Surahammar, som "inte var helt olikt ett regemente med strikt befälsordning och strikt social uppdelning".

Seminar about working-class literatures in Singapore, China and Malaysia

Wednesday 27 November, doctoral student Luka Zhang Lei will present her PhD project about working-class literatures in Singapore, China and Malaysia at a seminar at Malmö University (13.15-15.00 in The K3 Open Studio, NIC 0541, Niagara). 

The title of the presentation is: From Communist Panic to Capitalist Showcase: Working-Class Literature from Singapore

Abstract:

In this seminar, I will briefly talk about my PhD project on working-class writings from China, Malaysia and Singapore. I will mainly present working-class literature with a focus on three working-class writers from Singapore. By discussing Tan Kok Seng (1939- ), Chong Han (1945-), and MD Sharif Uddin (1978-, born in Bangladesh) who have been largely forgotten or dismissed in Singaporean literature studies, I will delineate a picture of the development of working-class writings from the 1960s to today. Each writer provides a unique story of working-class life in Singapore. Tan was a coolie before the founding of the nation and later an employed worker who stopped writing after having published four books. Chong Han has been a worker for several decades and published many books, including novels, poetry and short stories. Sharif is a current migrant worker who is actively engaged with writing and publishing circles in Singapore. All three represented their everyday life experiences autobiographically, they witnessed and were involved with Singapore’s national history. Unlike some critics who regard working-class literature as “simple stories” of little aesthetic value, I argue that these writings can play a significant role in literary and cultural studies. I will analyze their production and reception along with a contextual reading of their narratives. I thereby propose that working-class writings can be a powerful contribution to “history from below”.

Ken Loach, Sorry we missed you

Ken Loach har sedan 1960-talet skildrat och kritiserat det brittiska klassamhället på film och TV. Guldkornen i hans produktion är många, men frågan är om han inte lyckats särskilt väl på senare tid.
Jag, Daniel Blake, som kom 2016 och handlar om några arbetarens kafkaliknande upplevelser i "reformerade" sociala trygghetssystem, fick exempelvis – mycket välförtjänt – positiv respons från såväl kritiker som biopubliken.
Loachs nya film, Sorry we missed you, skildrar de arbetsmarknaddsförhållanden som just nu breder ut sig i västvärlden ur en arbetarfamiljs synvinkel. Pappan kör paketbil som franchisetagare, medan mamman arbetar på beting inom hemtjänsten. För båda innebär detta långa dagar, låg lön, hög osäkerhet och enorm stress. Och även resten av familjen får naturligtvis betala ett högt pris för föräldrarnas situation.
Sorry we missed you skildrar verkliga förhållanden som verkligen behöver uppmärksammas och den gör det på ett mycket drabbande sätt, inte minst för att samtliga skådespelare gör så övertygande insatser. Jag hoppas att den får politiska följdverkningar.  

Debatt om arbetarlitteratur

Förra sommaren var det debatt om arbetarlitteraturen i tidskriften Klass och på dess Facebooksida. Idag upptäckte jag att inläggen, varav jag skrivit ett, publicerats på tidskriftens hemsida. De kan läsas här.

Marxistisk manga

Idag fick jag ett paket från USA. Det innehöll mastodonttidskriften International Journal of Comic Art vars senaste nummer (volym 21, nummer 1) omfattar mer än 800 sidor. Ett par av de där sidorna – närmare bestämt 423–438 – har jag fyllt med text i form av artikeln "Marxism Across Media: Characterization and Montage in Variety Artwork's Capital in Manga".
Som framgår av titeln har jag undersökt vad som händer med marxistiskt tankegods när det presenteras i serieform. En av mina slutsatser är att det visuella inslaget i serier innebär att abstrakta begrepp kan komma att kopplas väldigt starkt till konkreta uppenbarelser. När man i en serie skildrar en kapitalist kan denne exempelvis lätt bli mer individualiserad än vad som är fallet i Marx skrifter.
En annan slutsats är att seriemediet lämpar sig väl för montage, vilket gör att det är lättare att förena det abstrakta (exempelvis ett begrepp) med det konkreta (exempelvis ett historiskt expel) än vad som är fallet i såväl politiska traktat som i romaner (som jämförelseobjekt tar jag upp Steinbecks Vredens druvor).
Jag hävdar också att seriemediet kan användas för att skapa förbindelser mellan marxismen och människor som inte läser varken Marx eller Steinbeck i bokform.
Om man vill läsa artikeln kan man bege sig till något av de två svenska bibliotek som håller sig med den – universitetsbiblioteken i Malmö och Stockholm – eller be sitt lokala bibliotek att beställa ett fjärrlån.