Arbetarhumorseriealbum...?

På senare tid har det pratats en del om arbetarserier (inte minst av mig). Möjligen har genren fått ett tillskott i och med publiceringen av Kalle Linds (text) och Jimmy Wallins (bild) seriealbum Statarna och deras [inte fullt så] underbara äventyr. Rovor och champagne. Om så är fallet har nytillskottet också tänjt på genrens gränser. Albumet är nämligen humoristiskt på ett sätt som inte är särskilt vanligt inom arbetarlitteraturen, tecknad eller icke-tecknad. Som vanligt när Kalle Lind är inblandad är framställningen överlastad med anspelningar på såväl hög- som lågkultur och enorma mängder trams (vilket inte ska uppfattas som negativt). Dessutom innehåller det en hel del ganska underfundig satir – som i skildringen av hur brukspatronerna re-brandar sig som de nya patronerna, en samling nya isterbukar som håller nya livegna – vilket också är ganska vanligt förekommande i Linds produktion. I ett efterord håller Lind ett brandtal mot historielösheten. Kanske kan statarna öppna folks ögon en liten smula för statarnas villkor. Att det albumet kan locka till skratt står bortom rimligt tvivel.