Konferensrapport

I förra veckan höll IASS (International Association for Scandinavian Studies) konferens i Köpenhamn. Temat var "Scandinavian Exceptionalism" (mer information om konferensen hittar man här).
Jag var ordförande för en session som handlade om arbetarlitteratur. Den blev mycket lyckad. Det var många som kom och lyssnade och diskussionerna blev intressanta.
Mitt paper handlade om hur svensk och nordisk arbetarlitteratur ofta betraktas som någonting exceptionellt och hur det har både för- och nackdelar. I Norden - och särskilt i Sverige – har arbetarlitteraturen varit en starkare litterär strömning än i många andra länder. Denna exceptionalitet bör man uppmärksamma, exempelvis eftersom den synliggör att den marginalisering som ofta varit arbetarförattarnas lott i andra länder inte är naturgiven. Dock kan ett allt för starkt fokus på det exceptionella dölja att den nordiska arbetarlitteraturen faktiskt i många avseenden är sammanflätad med arbetarlitteraturer i andra länder.
Bibi Jonsson höll ett föredrag om kvinnliga arbetarförfattare, där hon bland annat visade att de ofta låter enskilda livsöden representera kollektiva erfarenheter. Christine Hamm analyserade tre romaner om social deklassering: Kristian Lundbergs Yarden, Kyrre Andreassens Svendsens catering och Kristian Bang Foss Døden kører Audi. En av hennes mest intressanta slutsatser var att de romanfigurer som rörde sig nedåt i klassamhället upplevde social isolering i den nya miljön – något som för övrigt är ett motiv även i Hans Falladas Kleiner Mann - was nun? (Hur ska det gå för Pinnebergs?). Beata Agrell presenterade ett paper som behandlade hur Martin Koch i sina romaner formulerade ett slags socialistisk fosterlandskärlek, och Per-Olof Mattsson visade att Eyvind Johnson under andra världskriget höll fram "den nordiska modellen" som ett alternativ till såväl nazism och kommunism som kapitalism.
Nästa IASS-konferens hålls i Vilnius 2020. Jag hoppas verkligen att det blir en session om arbetarlitteratur även där.