Serier - litteratur - klass

12 september hålls två seminarier om tecknade serier på K3, Malmö universitet. På förmiddagen presenterar Jakob Dittmar sin forskning under rubriken "Narrative Strategies – African Types and Stereotypes in Comics". Efter lunch diskuteras Jacob Habinics masteruppsats "Arbetartecknaren: Svenska serieromaner som arbetarlitteratur" och min artikel "Working-Class Comics? Proletarian Self-Reflexiveness i Mats Källblad's Hundra år i samma klass". Alla intresserade är hjärtligt välkomna. Mer info om tid och plats hittar man här.

The Proletarian Moment

17–18 augusti träffades ett dussintal forskare från olika länder och discipliner vid "Zentrum für interdisziplinäre Forschung" i Bielefeld i Tyskland för att under rubriken "The Proletarian Moment: Interdisciplinary Approaches, Comparative Perspectives" diskutera proletär konst och litteratur från olika delar av världen.
Theodore Hughes från Columbia University i New York pratade om den koreanska organisationen KAPF (Korea Artista Proleta Federatio). Den var väldigt livaktig under den japanska ockupationen. Efter delningen av Korea förbjöds den emellertid i Sydkorea, vilket ledde till att många av dess medlemmar flyttade till Nordkorea. Men där kom regimen på 1950-talet att inta en negativ inställning till organisationen. 1987 upphävdes emellertid censuren av KAPF-litteraturen i Sydkorea, vilket ledde till att den kom att ådra sig stort intresse där, framför allt i vänsterintellektuella kretsar.
John Lear, som är verksam vid University of Puget Sound pratade om Diego Rivera's muralmålningar och den mexikanska arbetarrörelsen, samt om organisationen LEAR, som organiserade proletära författare och konstnärer. Klaus-Michael Bogdal, som är professor i tysk litteraturvetenskap i Bielfeld, påpekade att i DRR (och kanske andra kommunistiska länder) kunde den mexikanska revolutionära konsten fungera som ett alternativ till den officiellt påbjudna estetiken. Det är någonting som kan vara värt att följa upp.

Muralmålning av Diego Rivera

Just konflikter kring vilken estetik som skulle tillåtas i de kommunistiska länderna diskuterades även av Natalia Murray, som är verksam vid The Courtauld Institute of Art. Hon analyserade framför allt motsättningarna mellan det sovjetiska folkkommissariatet för utbildning (Narkompros) och organisationen Proletkult under åren efter oktoberrevolutionen. Kommunistpartiet ville använda konsten för att "utbilda" massorna. Därför kom man efter hand att inta en kritisk hållning till futurister och andra avantgardister (som arbetare och bönder ofta hade svårt att förstå). Murray understryker dock att konstpolitiken var mycket komplex och att den präglades av många olika motsättningar. Samma sak framgår av Katerina Clarks analys av diskussionerna Sovjetunionen om den proletära litteraturen i Working-Class Literature(s). Där understryks det exempelvis att det också fanns sovjetiska kommunister som ansåg att partiet kunde lära sig något av litteratur skriven av arbetare... Enligt min uppfattning är det viktigt att undersöka detta noggrant. Allt för ofta påstås det nämligen att det fanns en enda syn på konst och kultur i Sovjetunionen och att denna skulle vara en logisk konsekvens av det politiska och ekonomiska systemet.
Barnaby Haran från Univerity of Hull presenterade en amerikansk sammanslutning av proletära fotografer. Sabine Hake – professor i Tysk kulturhistoria vid University of Texas, Austin – påpekade att denna organisation verkar ha haft en ganska snäv bas i form av judiska immigranter i New York. Kanske finns det alltså anledning att – åtminstone i USA – tala om olika proletära kulturrörelser inom olika befolkningsgrupper och på olika platser.
Hanna Kosstrin, som forskar om dans vid Ohio State University, höll ett föredrag om Anna Solokows proletära dansestetik och Klaus Michael Bogdal höll en föreläsning om hur arbetarlitteraturen utvecklats från att ha varit ett försök att skriva fram en egen identitet, till att allt mer bli en litteratur som går i dialog med andras föreställningar om arbetaren. Själv pratade jag om vikten av att historisera fenomenet arbetarlitteratur och att göra internationella jämförelser.

Anna Solokow

Nick Hubble från Brunel University presenterade några brittiska gruvarbetarromaner. Mest pratade han om Harold Heslops Last Cage Down från 1935. Hans viktigaste tes var att denna roman, liksom andra brittiska proletärromaner från 1930-talet kan användas för att underminera de nostalgiska föreställningar om arbetarklassen som idag exploateras av olika reaktionära politiska krafter.
Hubble diskuterade också proletärromanens förhållande till modernismen (vilket han också tar upp i boken The Proletarian Answer to the Modernist Question, som kom ut förra året). Samma ämne diskuterades även av Benjamin Kohlmann från Albert-Ludwigs-Universität i Freiburg. Med utgångspunkt i en analys av Eisensteins montageteknik studerade han två brittiska proletärromaner från 1930-talet: John Sommerfields May Day och James Barks Major Operation.
Michaela Menger, som forskar om tysk proletärlitteratur vid universitetet i Mainz, gjorde en analys av serien Der rote 1 Mark-Roman (Den röda en-marksromanen) som gavs ut i början av 1930-talet. Hennes viktigaste iakttagelse var att serien var mycket mer heterogen än vad man vanligen antar. Det skulle vara mycket intressant att undersöka varför dessa romaner – liksom så mycket annan arbetarlitteratur – omges av så starka fördomar...

En av de röda en-marksromanerna

Konferensens sista föredrag hölls av Sabine Hake, som diskuterade relationer mellan kommunistiska och nazistiska talkörer. Förutom att det var intressant att lära sig mer om konstformer som inte brukar ges särskilt mycket uppmärksamhet var det också spännande att få ta del av Hakes analys av hur "proletären" inte bara varit en viktig figur i den socialistiska tankevärlden.
Sammantaget tycker jag att "The Proletarian Moment: Interdisciplinary Approaches, Comparative Perspectives" var en oerhört intressant konferens. Att möta forskare från andra discipliner och att höra om proletär konst och kultur från andra delar av världen har hjälpt mig att bättre förstå såväl vad som utmärker den svenska arbetarlitteraturen som vad proletär kultur varit, är och kan vara. Arrangörerna planerar en fortsättning och jag håller tummarna för att de lyckas.

Bokmässan: Arbete i litteraturen

Vid årets bokmässa i Göteborg – närmare bestämt 11.00-11.30 fredag 28 september – kommer jag att delta i ett samtal i ABFs monter (B09:19) under rubriken "Arbete i litteraturen". De jag ska prata med är Sara Beischer (som bland annat skrivit den fina romanen Jag ska egentligen inte jobba här) och Erika Petersson (som gett ut den enligt mig alldeles utmärkta boken Drottningen i kassan), och vi kommer bland annat att diskutera hur arbete skildras i samtidslitteraturen och vad det innebär för arbetande människor att deras erfarenheter skildras litterärt.

Konferensrapport

I förra veckan höll IASS (International Association for Scandinavian Studies) konferens i Köpenhamn. Temat var "Scandinavian Exceptionalism" (mer information om konferensen hittar man här).
Jag var ordförande för en session som handlade om arbetarlitteratur. Den blev mycket lyckad. Det var många som kom och lyssnade och diskussionerna blev intressanta.
Mitt paper handlade om hur svensk och nordisk arbetarlitteratur ofta betraktas som någonting exceptionellt och hur det har både för- och nackdelar. I Norden - och särskilt i Sverige – har arbetarlitteraturen varit en starkare litterär strömning än i många andra länder. Denna exceptionalitet bör man uppmärksamma, exempelvis eftersom den synliggör att den marginalisering som ofta varit arbetarförattarnas lott i andra länder inte är naturgiven. Dock kan ett allt för starkt fokus på det exceptionella dölja att den nordiska arbetarlitteraturen faktiskt i många avseenden är sammanflätad med arbetarlitteraturer i andra länder.
Bibi Jonsson höll ett föredrag om kvinnliga arbetarförfattare, där hon bland annat visade att de ofta låter enskilda livsöden representera kollektiva erfarenheter. Christine Hamm analyserade tre romaner om social deklassering: Kristian Lundbergs Yarden, Kyrre Andreassens Svendsens catering och Kristian Bang Foss Døden kører Audi. En av hennes mest intressanta slutsatser var att de romanfigurer som rörde sig nedåt i klassamhället upplevde social isolering i den nya miljön – något som för övrigt är ett motiv även i Hans Falladas Kleiner Mann - was nun? (Hur ska det gå för Pinnebergs?). Beata Agrell presenterade ett paper som behandlade hur Martin Koch i sina romaner formulerade ett slags socialistisk fosterlandskärlek, och Per-Olof Mattsson visade att Eyvind Johnson under andra världskriget höll fram "den nordiska modellen" som ett alternativ till såväl nazism och kommunism som kapitalism.
Nästa IASS-konferens hålls i Vilnius 2020. Jag hoppas verkligen att det blir en session om arbetarlitteratur även där.