Konferensrapport

Sessionerna om arbetarlitteraturen och staden vid konferensen "Att skapa staden" (9 februari) blev mycket lyckade, inte minst eftersom föredragen på ett utmärkt sätt kompletterade varandra.
Konferensen inleddes med att historikern Carolyn Steedman pratade om att det vi vet om historien ofta bygger på eliternas vittnesmål, men att skönlitteraturen faktiskt kan hjälpa oss att anlägga andra perspektiv på världen. Detta illutrerades väl i Ewa Bergdahls föredrag om Maria Sandel. I Sandels böcker får vi nämligen ett proletärt perspektiv på staden som skiljer sig ganska mycket från det man möter i andra "källor". Och, som Bergdahl påpekade genom att citera Kristian Lundberg: den populära bilden av Malmö som en "arbetarstad" som blivit "kunskapsstad" stämmer inte nödvändigtvis för dem som städar, kör buss eller jobbar i fabrik här...

Maria Sandel fick stor upp-
märksamhet som stadsskildrare
vid konferensen "Att skapa staden".

Efter Wrangborgs föreläsning läste och kommenterade Jenny Wrangborg några av sina dikter. Likt Sandel ser hon staden ur ett arbetarklassperspektiv. Men naturligtvis har Stockholm förändrats under de ca. 100 år som skiljer författarna åt. Och naturligtvis skriver Wrangborg på ett annat sätt än Sandel. Bland annat är hennes texter betydligt mer humoristiska.
Anna Williams visade hur fenomenet klass relateras till staden i några nyare svenska arbetarromaner: Susanna Alakoskis Svinalängorna, Åsa Linderborgs Mig äger ingen, Anneli Jordahls Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Måna och Eija Hetekivi-Olssons Ingenbarnsland. Hon visade ävertygande att dessa romaner beskriver kluvna städer och att klyfterna sammanfaller med dem som går mellan samhällsklasserna.
Efter kaffepausen höll Per-Olof Mattsson en oerhört lärd föreläsning om hur 1920- och 1930-talets arebtarförfattare förhöll sig till "storstadsmodernismen". Bland annat lyfte han fram den ganska bortglömda diktsamlingen Jorden och jaget av Harry Blomberg och pekade dessutom ut en massa intressanta förbindelser mellana rebtarförfattare i Sverige, Danmark och Finland.
Maria Wahlström analyserade prostitutionsskildringen i Ivar Lo-Johanssons Kungsgatan. Hennes mest intressanta iakttagelse var att de prostiterade i den romanen går väldigt olika öden till mötes, och att det kan läsas som ett uttryck för en komplex och ambivalent syn på den moderna storstaden.
Sist ut var Catrine Brödje, som analyserade hur manliga och kvinnliga författare ur olika samhällsklasser (Martin Koch, Elin Wägner, Maria Sandel och Sigfrid Siwertz) skildrat Stockholm. Resultaten, som Brödje kunde presentera i form av en stadskarta) var intressanta. Karaktärernas rörelsemönster i stadsrummet var nämligen högs olika. Beroende på kön och klass var de mobila i olika grad, och dessutom rörde de sig i olika delar av staden.